Hur Sverige fick veta om Förintelsen

Bild: Klas Åmark.

[210401] På ett tyskt nattåg i slutet av augusti 1942 möts den svenske diplomaten Göran Von Otter och SS-löjtnanten Kurt Gerstein. De två männen hamnar i samspråk och ett förtroligt samtal uppstår, en dialog där mörka hemligheter uppdagas.

Hemligheter om Holocaust, om den västerländska historiens värsta folkmord. Hemligheter som framledes kunde ha hanterats bättre och som väcker besvärande frågor om politiskt och moraliskt ansvar.

Så kan kärnan i historieprofessorn Klas Åmarks nyutkomna bok Främlingar på tåg sammanfattas. Kanske låter det som upptakten till i en spionthriller av den nyligen avlidne John Le Carré eller en blinkning till skräckmästaren Alfred Hitchcock.

Likafullt finns här, mitt i all episk finess, en historisk detaljskärpa, moraliska dilemman och en djupt tragisk botten. Här finns också berättelsen om en människa som riskerade sitt liv för att rädda många andras liv. En djupt förtvivlad människa, som deltog i naziväldets mördarmaskin SS, men som sedan drabbades av samvetskval, vilka sannolikt ledde till hans självmord, 1945, ensam i en fängelsecell i krigets såriga och sargade efterdyningar. Att Gerstein var en djupt troende och omtyckt familjefar, som uteslöts och sedan återinträdde i det nazistiska partiet, komplicerar bilden ytterligare. En banal ondska, kallade Hanna Arendt det. Kanske en komplicerad ondska passar bättre.

För som Åmark skriver, var syftet med Gersteins förtvivlade berättelse att den svenske diplomaten skulle föra vidare uppgifterna om det pågående folkmordet ”till västmakterna och att de sedan skulle släppa flygblad över Nazityskland för att informera det tyska folket som då skulle stoppa folkmordet (s.10).” I första läget riktades dock handlingen mot den svenska legationen i Berlin, där von Otter arbetade, liksom dess högsta nivå, Utrikesdepartementet i Stockholm.

Gersteins uppgifter grundade sig på eget vittnesmål från förintelselägret Belzec i södra Polen. Dit hade Gerstein kommit för att leverera giftgas, som bland annat användes för desinficering av de avrättades kläder. I lägret bevittnade Gerstein hur en strid ström judar och andra fångar anlände. De rörde sig uppemot 7000 människor, som gick en skoningslös död till mötes. Avklädda föstes de in i gaskamrar för att gasas ihjäl av en traktor. Ett fordon som först hade problem att starta. Det tog närmare två timmar och fyrtionio minuter att få igång traktorn, enligt Gersteins detaljerade uppgifter.

Här finns alltså tidiga uppgifter som avslöjar Förintelsen, närgånget och på detaljnivå, uppgifter som dessutom kom inifrån den tyska mördarmaskinens viktigaste kugge SS. Frågan som behandlas i boken är vad som hände med denna information. Hur togs information emot av svenska myndigheter? Och vilka hade befogenheter att agera utifrån denna information, men underlät att göra det? Som historiker anknyter Åsmark till annan historisk forskning och källmaterial, nationell och internationell. Här märks främst Steven Koblik med Om vi teg, skulle stenarna ropa samt Ingvar Svanberg och Mattias Tydén med Sverige och förintelsen.

En slutsats hos Åsmark blir att det uppstod en problematisk tystnad på Utrikesdepartementet och på legationen i Berlin, en tystnad som fick informationen att fastna i tröga byråkratiska kvarnarna. Men även bakom kvarnars malande står enskilda människors beslut.

I övrigt ska saker inte avslöjas i onödan. Det måste trots allt finnas ett skäl till att läsa boken, med en upptäckande, framåtriktad rörelse. Klart är i alla fall att Klas Åmark är en skicklig historisk berättare, som på ett kärnfullt men ändå nyanserat sätt lyckas lägga ett pussel över det förflutna, utan att bli övertydligt testuggande eller diffus av allt för mycket akademisk försiktighet. Här aktualiseras distinktionen mellan att veta och förstå, för många saker vet vi, men ofta saknas tillräcklig förståelse och moraliskt mod att agera på de mönster som utkristalliserar sig i vårt medvetande. Att på ett ängsligt och osjälvständigt sätt förhålla sig till flockens rörelser, är också ett val. Den bekväma tystnaden, likaså. I synnerhet gäller det om det finns hierarkiska strukturer och en personlig risk vägda mot varandra. Då brukar undfallenheten och flatheten vinna, allt för ofta.

I boken behandlas viktiga frågor om Sverige och Förintelsen, viktiga frågor som vi har ett mänskligt ansvar att oavlåtligen belysa och diskutera, viktiga frågor i den ständigt pågående processen att värna och vårda demokratin och minnet av alla offer i detta fruktansvärda folkmord.

▪ Erik Cardelús

Bild: Klas Åmark. Fotograf okänd.

Bokomslag
Klas Åmark
Främlingar på tåg
Kaunits-Olssons förlag 2021

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: