En fotbollsbubbla som spricker

Vinjett till bokrecension: Fotbollens galnaste ögonblick

[210420] I helgen briserade en bomb i fotbollsvärlden. En ny superliga ska startas om ett år. Sexton lag från England, Italien och Spanien ska bilda en sluten liga som i ishockeyns NHL. Det talas om pengar på betydligt högre nivå än för Champions league. Reaktionerna blev häftiga. Var ligger konfliktens kärna?

Från att ha varit mer en lek än sport, blev fotboll en sysselsättning för gentlemen, men snart vann den insteg även inom arbetarklassen. Redan i slutet av 1880-talet tillät den nystartade Engelska ligan professionell fotboll. Från början rådde samma logik för verksamheten som i vilket företagande som helst. Men det fanns ett irrationellt inslag i fotbollsligan – publiken eller fansen. Eller kanske man ska kalla det marknaden.

Trots den professionella fotbollsligan var det amatöridealen som gällde för det mesta av idrott, under inflytande av OS-kommittén, den stora samlande organisationen av internationella tävlingar. Men marknadens logik blev med tiden allt viktigare det blev tydligt att pengar och idrottsliga framgångar var som yin och yang. Successivt skapades en gråzon mellan amatöridrott och professionell idrott. För alla var publiken något som man behövde förhålla sig till, det var här pengarna genererades. Bland alltfler elitidrottare var det förstås många som ville ägna sig åt sitt idrottande på heltid när möjligheterna blev synliga.

Publiken eller marknaden har vållat huvudbry för mer renodlade kapitalister inom den professionella idrotten. Ett tankeväckande exempel är skridskosporten, en fortfarande liten sportgren i internationell jämförelse, länge dominerad av främst Nederländerna och Norge och i viss mån Sverige. När VM gick i Göteborg 1971 var skrinnarna amatörer. Under två dagar samlades totalt 59.559 entusiastiska åskådare, mest från de tre dominerande länderna.

Ett konsortium från USA fick vittring av pengar och startade 1993 en proffsliga med ett stall av sexton skrinnare. Bland idrottsmännen gick åsikterna isär och några valde att avstå från att bli professionella, medan andra tänkte att det kunde passa att avsluta sin karriär mot betalning. När den nystartade professionella skridskocirkusens VM avgjordes i Göteborg under två dagar i februari 1973 kom 12.884 åskådare. Tiden var definitivt inte mogen för denna form av sport. Publiken ville inte bara ha galanta skrinnare. Spänningen uteblev uppenbarligen. Saken var avgjord och försöket gick i stöpet efter bara en säsong.

Fotbollen är genomkommersialiserad och alla förstår att det finns mycket pengar att hämta för spekulanter. Det har länge talats om att det borde finnas en europeisk liga för att höja nivån på klubbfotbollen. Dessutom skulle detta generera mer kapital till fotbollssystemet. Främst till organisationen UEFA och toppklubbarna. Lösningen blev Champions League. Inför nästa säsong har upplägget ändrats, eller omstrukturerats som det heter i den vanliga affärsvärlden.

Samtidigt har flera toppklubbar diskuterat ett annat upplägg som skulle ge dem ett ekonomiskt övertag gentemot alla andra fotbollslag, under företagsnamnet Super League (SL). Det framgår inte exakt hur affärsmodellen är tänkt, men troligen ligger det även andra, okända investerare inblandade, med tanke på de stora belopp som presenterats.

Upplagt för en kalvdans runt guldbollen, med UEFA och SL. Detta är inte bara en angelägenhet för den europeiska fotbollen; den har blivit en global arena som genererar mycket pengar till verksamheten. SL har bjudit in UEFA till samtal om samarbete. Men projektet har uppenbarligen ett upplägg som saknar förståelse för dagens fotboll. Det vill säga, spekulanterna har pratat skallen av de ingående klubbarna. UEFA har istället kontrat med att förbjuda de deltagande spelarna att ingå i de olika landslagen och dess lag att tävla med andra klubbar utanför sin egen bubbla. Hur attraktivt är det? Möjligen för de spelare som närmar sig karriärens slut.

Och vad säger supportrarna, de som förväntas utgöra den attraktiva marknaden? Supporterklubbarna vet att de är en maktfaktor och de är välorganiserade. Deras röst har betydelse och de säger nej till förslaget. Om inget oväntat händer är utgången given. Det blir inget med Super League.

▪ Christer Wigerfelt
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: