[210712] För den trogne Modiano-läsaren bör Osynligt bläck kännas behagligt välbekant, medan den för en ny läsare kan bli en utmärkt ingång till hans författarskap, där människornas fascinerande gåtfullhet kontrasteras mot hur hus, gator och torg med detaljrik noggrannhet konkretiseras in i detalj.
Patrick Modiano fick Nobelpriset i litteratur år 2014 ”för den minneskonst med vilken han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationens livsvärld.” I Osynligt bläck handlar det förvisso om ett levnadsöde, som dock inte är så ogripbart som Svenska Akademien kunde göra gällande. Det är gåtfullt men låter sig med tiden – en nyckelfaktor hos Modiano – frammanas.
Den blott tjugoårige Jean Eyben får som anställd vid en detektivbyrå uppdraget att hitta en försvunnen kvinna. Han lyckas få ut post som hon beställt poste restante. Han får också tillgång till en dagboksliknande kalender, där hon gjort anteckningar om personer hon träffat och platser hon varit på. Så inleds ett sökande som leder både bakåt i tiden, och så småningom så långt som trettio år framåt. Då sitter en kvinna och vaktar ett galleri i Rom, då en lång främling med Parisdialekt träder in.
Patrick Modiano är född 1945. Jag föreställer mig att det sena fyrtiotalets och femtiotalets spår av kriget, där så många människors öden förändrades dramatiskt och i grunden, bildat en erfarenhet ur vilken hans författarskaps ständiga utforskande av människors vanskliga och sårbara liv vuxit fram. Osynligt bläck är därvidlag mycket representativ, samtidigt som den är suggestiv och spännande.
Patrick Modiano
Osynligt bläck
Övers: Anna Säflund-Orstadius
Elisabeth Grate Bokförlag 2021
/Christian Swalander
