Det moderna vikingaskeppet som förliste

Bild: Jack Werner.

[220531] Den 22 juni år 1950 förliste i svår storm ett svenskt fartyg utanför den tyska ön Helgoland. De femton ombordvarande omkom samtliga, och i veckor efteråt skulle deras mer eller mindre stympade kroppar flyta i land på de nordtyska öarna eller på Danmarks sydkust.

Olyckan väckte stor uppmärksamhet både i Sverige och i andra länder runt Nordsjön. Fartyget var nämligen en kopia av ett vikingaskepp, byggt efter förebilder som Osebergs- och Gokstadsskeppen som finns bevarade i Norge. Om olyckan, dess följder och framför allt om hur bakgrunden till att skeppet alls byggdes har Jack Werner skrivit boken ”Berättelsen om Ormen Friske”. Jack Werner har ju i svensk offentlighet gjort sig känd genom sin pionjärverksamhet när det gäller att granska och avslöja drivkrafter bakom virala fenomen på nätet, och var länge mannen bakom den så kallade Viralgranskaren i tidningen Metro. Nu driver han tillsammans med Åsa Larsson och Linnea Jonjons Källkritikbyrån.

Sin källkritiska erfarenhet får Jack Werner stor användning av, när han med intensiv forskariver granskar mängder av dokumentation från den svenska sport- och idrottsrörelse som blev en viktig aktör bland de övriga svenska folkrörelserna. Det vi i dag ser som en enhetlig rörelse har två upprinnelser, varav den ena, Frisksportrörelsen, är den som får mest uppmärksamhet i boken, helt enkelt därför att det var inom denna tankarna och idealen som ledde fram till byggandet av Ormen Friske frodades mest.

Frisksportrörelsen härledde sina anor till det tidiga artonhundratalet och Pehr Henrik Lings gymnastiska ideal. Till skillnad från den senare framväxande idrottsrörelsen tog man bland frisksportarna starkt avstånd från tävlingsinslag, fokus låg i stället på individens hälsosamma övningar och med det folkets sunda utveckling.

Bokens tidsperspektiv sträcker sig från början av nittonhundratalet fram till det grundliga arbete Jack Werner gör för att få fram nya uppgifter om omständigheterna kring Ormen Friskes korta historia i dag, och hur släktingar och efterlevande till de omkomna nu förhåller sig till vad som hände deras unga anhöriga den ödesdigra dagen i juni då fartyget gick i kvav.

Som ofta krävs det en eldsjäl med en älsklingsidé för att ett projekt som byggandet av och seglatsen med Ormen Friske skulle bli av. I det här fallet heter han Sten Schröder, som gör karriär inom Frisksportförbundet och blir föreståndare för rörelsens kursgård Stensund vid Mälarens strand. Han har länge burit med sig tanken på att bygga ett vikingaskepp som skulle kunna användas för att symboliskt manifestera sambandet mellan dåtidens oförvägna sjöfarare och samtidens sunda frisksportare. Att sedan de senares ideal som vegetarianism och nykterhet inte helt kunde förankras i en nordisk äventyrartradition var tydligen av mindre betydelse.

Sten Schröder lyckades efter mycket trassel hitta en finansiär till bygget, och år 1949 kunde Ormen Friske avsegla till Stockholm för att där bli en attraktion vid Världssportutställningen. Arrangemanget visade sig bli ett dunderfiasko. De länder som fortfarande kämpade med att lyfta sig ur krigets härjningar var inte villiga att göra några mer kostsamma insatser för att finnas med på en sportutställning. Vädret blev dessutom uselt, och det var inte många i en redan fåtalig publik som ville betala för att göra en liten tur med Ormen Friske på Djurgårdsbrunnsviken.

Sten Schröders ställning inom förbundet blev mer och mer ifrågasatt, han betraktades som en man som lanserade stora idéer men sällan lyckades genomföra dem. När han bestämde sig för att segla Ormen Friske till en festival i Rotterdam var det ett sista försök att återupprätta sitt rykte och kanske genom den positiva uppmärksamhet en framgångsrik resa skulle leda till grunda en ny karriär.

Jack Werner följer med exemplarisk noggrannhet förberedelserna inför resan, han introducerar läsaren för besättningsmedlemmarna, som blir konturerade personliga öden. Han beskriver resan ner utmed den svenska östersjökusten och hur fartyget blir väl mottaget och väcker stort intresse i Ystad och Trelleborg.

Så följer tragedin, skeppet går i kvav i en storm som drivit andra mindre fartyg att söka nödhamn, något som Ormen Friske också borde ha gjort – och kanske rentav försökte göra. Det finns en skyddad hamn på Helgoland, kanske var Ormen Friske på väg dit när hon kan ha slagits sönder mot ett förrädiskt rev. En annan omständighet som kom att knytas till haveriet är att det amerikanska bombflyg som fortfarande fanns stationerat i norra Tyskland övade bombfällning över Helgoland samma dag. Kunde Ormen Friske ha träffats? Det är inte uteslutet, men inga bevis har kunnat hittas. Frågan en läsare ställer sig är förstås också hur sjövärdigt fartyget egentligen var. Det var byggt av ett gäng amatörer, med viss sakkunnig hjälp. Virket var relativt nyfälld fur, vilket låter allt annat än hållfast när det gäller påfrestningar från storm och höga vågor.

Det är en spännande resa Jack Werner tar oss med på, både när det gäller svensk folkrörelsehistoria och Ormen Friskes tragiska öde. Definitiva svar på vad som egentligen hände när båten gick under lär inte gå att finna, men sökandet efter dem är ändå ett fängslande äventyr.

▪ Christian Swalander

Bild: Jack Werner. Foto: Viktor Fremling.

Bokomslag
Jack Werner
Berättelsen om Ormen Friske
Bonniers 2022

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: