[230330] Det börjar bokstavligen med en rivstart. Två tjejer på elitnivå som tränar löpning. Trevande möte, vänskap som inleds, får sina törnen men slutar i en stor omfamning. Vad som exakt orsakat den tillfälliga fientligheten låter sig mest ana via ett uttrycksfullt kroppsspråk, medan det verbala språket passerar mina öron mest som en snabbspolad ljudmatta.
Jag har sett en hel del teater i London. Jag har sett några av GESTS tidigare uppsättningar. Men jag har inte sett någon föreställning på engelska, vars dialoger gått mig så totalt förbi. Skratt utlöses då och då från tre personer som sitter strax bakom mig. De är förstås britter. The rest is silence, som Shakespeare kan ha sagt. Jag får förstå att dialogen präglas av idrottsjargong men också av det språk, ofta med förkortningar, som ungdomar utvecklar i sitt kommunicerande via digitala kanaler. Det går väldigt fort.
Till tröst är att de två skådespelarna, Lotti Brogan och Susan Aktintomide, agerar så skickligt och tydligt med övriga tillgängliga medel, gester, kroppsdynamik och mimik. Det är underhållande bara att se dem i aktion i de snabba scenväxlingar som gäller. Här ligger, lyckas jag ändå förstå, underliggande konflikter, som kan handla både om konkurrens, idrottens tuffa villkor, könsidentitet och sociala normer. Med så olika villkor, kan man då ens tala om rättvisa? På den korta tiden hinner de två unga löparkvinnorna både mötas, bli ovänner och försonas i en mycket medveten och koncentrerad regi av Kristina Branden Whitaker.
Ella Road visar sig, till den här pjäsen, som hade premiär på Bush Theatre i London i december 2021, ha inspirerats av den sydafrikanska olympiska guldmedaljören och världsmästaren Caster Semenya, som fick sin könsidentitet ifrågasatt och karriär hotad för att hon uppmätt naturligt förhöjda testosteronhalten.
Road, som själv har erfarenhet som elitlöpare, gjorde sig känd redan för sin debutpjäs efter studier på Oxford School of Drama, The Phlebotomist, som har genetisk testning som tema och som blev nominerad till Laurence Olivier Award.
Fair Play är utan tvekan en föreställning som borde kunna ge upphov till viktiga diskussioner både i och utanför klassrummet eller hemmet.
