[250513] Ett rejält eldprov kan man kalla den till och från bannlysta tragiska berättelse, som avgångseleverna på musikallinjen vid Göteborgs högskola för scen och musik presenterade i dagarna med imponerande resultat, såväl vad gäller sång som musik och skådespeleri. Det bådar gott för framtida musikaluppsättningar.
Det får nog också ses som en vårlig begivenhet av rang, när eleverna på Göteborgs scenskolor kommer ut med sina slutproduktioner. I detta fall handlar det om musikalelevernas examensarbete, som spelas under maj månad på Göteborgs Stadsteaters Lilla scen.
Först och främst är det starkt att lyckas framföra ett så omfattande verk som Spring Awakening med orkester därtill på så liten yta, säkert också med begränsad budget. Som scenografi har valts ett antal rygglösa fällbara träbänkar som kan flyttas runt och tjäna som allt från vanliga bänkar att sitta på till skolbänkar, kyrkbänkar, kistor för begravning, ja, kreativt med andra ord. Likaså kostymeringen är enhetligt präglad av en sorts dåtida skoluniformer. Shorts på killarna och knälånga kjolar på flickorna. För den tragiska historia som verket berättar har sitt ursprung i ett sent 1800-tal av religiösa såväl som sexuella tabun med en oförmögen vuxenvärld som hellre straffar och ljuger än finns till hands med kunskap, råd och förståelse.
Den tyske författaren Frank Wedekinds pjäs Våren Vaknar, skriven 1891, var under lång tid förbjuden att spelas på grund av sitt kontroversiella tema. Och frågan är om inte ett liknande motstånd ännu kan florera. 1905 lär i alla fall den likaså kontroversielle tyske teatermannen Max Reinhardt ha satt upp pjäsen för att genast se den falla för censuren. Därpå dröjde det tydligen hundra år innan den 2006 återkom, då som musikal på Eugene O´Neill Theatre på Broadway, och vann åtta Tony Awards. Om den sedan dess inte varit särskilt flitigt spelad på de stora musikalscenerna så tycks den desto mer ha spelats i utbildningssyfte men också av ideella teatersällskap. Och nog krävs det mod och vilja att ta sig an de här rollerna som skolungdomar i en värld av fördomar och tvång både vad gäller religion, förälskelse, sexualitet och ålderdomliga undervisningsmetoder.
Eleverna får växelvis uppträda i allvarliga talroller för att i nästa stund dansa och sjunga till Duncan Sheiks rock- och poppiga musik, som framförs med bravur av en sextett på podium i bakgrunden.
Samtliga vuxenroller, lärare, präst, doktor, fader, mamma, och andra kvinnor, har Askan Ghods och Michaela Thorsén fullt upp med att springa in och ut i med endast små byten av identitetsmarkörer. Pjäsen tar sig på ett gripande sätt an känsliga frågor som onani, homosexuella böjelser, gudsförnekelse, självmord och sexdebut på höskulle med tragisk påföljd. I centrum för handlingen hamnar efterhand två nyförälskade ungdomar, en charmig, revolterande ung man, spelad av Lukas Lönnbro, och skolkamraten Wendla, spelad av Alva Palm, som båda hittat fram till en både känslig, välsjungen och trovärdig tolkning av ung kärlek som leder till det andra dödsfallet i denna sorgliga historia. Och vilka tårar förblir torra efter den tragiska upplösningen. Med tanke på att detta verk sällan tycks uppföras, vare sig som pjäs eller musikal, kan man misstänka att innehållet fortfarande kan bjuda visst motstånd.
