[250830] En får ha en del år på nacken för att minnas epoken Jukebox. (”Finns fortfarande”, säger sonsonen, uppväxt i Jämtland). Konceptet har dock plockats upp av ett franskt teaterkompani som senast slagit ner på Folkteatern i Göteborg med en scenisk variant på idén utförd av en handplockad sextett rutinerade skådespelare, som på en timme levererade bortemot 27 monologer eller samtal utifrån givna rubriker. Det blev stundom rejält roligt, även om en del texter snarare tycktes allmängiltiga än göteborgsbaserade.
Med var sin ”dokumentlista” i handen slår sig publiken ner på Folkteaterns lilla scen. In träder sex skådespelare, igenkännbara från olika scener och produktioner i närmast Göteborg. Oron för att som publik förväntas ta aktiv del i föreställningen lägger sig snart, för min del åtminstone. Vi har bara att vara snabba med att välja en av de 27 titlar som står på listan. Den första rubrik som ropas ut är ”En stark jävel” med undertext ”en konversation i köket”. Fantasin sätts på prov. I stället för att en grammofonskiva ramlar ner så studsar ett par av skådespelarna snabbt upp från sina platser och munvigt framför en vitsig dialog som leder fram till receptet på en drink.
Snabbt kommer nästa utrop ”Skitbra artister” som ska handla om ett samtal i bil och skulle kunna gälla lite vad som helst. Nummer tre heter ”Vem fan halkar?” Den tolkas extremt expressivt av Adam Axelsson som en minst sagt konvulsivisk reaktion i monologform efter en match.
Ska 27 scener klaras av på 60 minuter säger det sig själv att varje scen får ta i genomsnitt runt två minuter. Om riktigt alla hanns med premiärkvällen är jag fortfarande lite osäker på. Ett under i alla fall att skådespelarna snabbt får rätt text till rätt ämne på tungan.
Om texterna fångats upp i Göteborg eller någon annanstans kan man ibland undra, då inte alla har märkbar geografisk förankring. Någon text, som ”vi älskar ju vårat bad” är hämtad från en gammal radiodokumentär. Kan förstås handla om något bad i Göteborg. Allmänheten inbjuds också att skicka in texter. Om ”dokumentlistan” förändras under gång är dock oklart.
Det franska teaterkollektivet ”L´Encyclopédie de la parole” bildades 2007 av dramatikern m m Joris Lacoste med mottot att vi är alla experter på att tala och har turnerat runt under olika rubriker sedan dess. Det nu aktuella projektet, Jukebox, härstammar från 2019 och har tidigare producerats i en lång rad europeiska städer, tänkt att säga något om vad det pratas om på gator och torg, på sportarenor, kommunfullmäktige m m i respektive stad. Förefaller som om vissa av de många monologer och samtal som följer känns rätt allmängiltiga. Som den äldre kvinnan på ett äldreboende som funderar under rubriken ”Jag ska bo i himlen”. Poängen med föreställningen blir faktiskt skådespelarnas fysiska och verbala förmågor att åskådliggöra den aktuella frågan eller situationen. Att publiken sedan avgör i vilken ordning numren ska framföras borde ju borga för att ingen föreställning blir den andra riktigt lik.
Kroppsspråkspriset premiärkvällen tar nog Karin Lycke när hon på tema ”En inflammatorisk process” ger rådgivning hos tandläkaren. Ett ”samtal mellan vänner” på Valand under rubriken ”Svett och prutt och allting” tycks höra till lokalhistorien liksom konversationen på gatan, sammanfattad av Ludvig Stynsberg med intagen Poseidon-ställning, på frågan vad som är ”Göteborgs största tempel”, och mynnar ut i att i Göteborg finns tre, runt Götaplatsen, ett för teater, ett för konst och ett för musik. Roligt också att se Kristina Brändén Whitaker från teater GEST som både skådespelare och conferencier. Över huvud taget är föreställningen en påminnelse om skådespelarkonstens oändliga möjligheter i händerna på hängivna utförare. Att några bilder ur föreställningen inte publicerats får väl räknas till autenticiteten.
