[260211] Oväntad är tanken att titeln Jag är ett vrål ska bli till en stormande dag både fysiskt och känslomässigt för ett par unga killar med skolorientering på schemat. Och hur kan 4 skådespelare i ett huj gestalta en bostad på landet, ett klassrum, en stormande skog och en TV-ruta? Den illustrerande bilden kan ge en aning. Vem har för övrigt inte någon gång hörts sucka ”himla jobb” efter just en lång arbetsdag? Att för den skull hamna på ett moln i himlen i en pjäs kallad Himlajobb blir en himla överraskning.
Det har med andra ord varit dubbelpremiär på Regionteater Väst i Uddevalla med två föreställningar för elever på mellan- respektive lågstadiet att turnera i skolor i hela regionen. Redan från början uppstår ett fullständigt kaos, när fyra skådespelare tar sig an barnboksförfattaren Klara Perssons första synbara resultat av att skriva för scenen med pjäsen Jag är ett vrål, som satts upp i regi av Eddie Mio Larson. Pjäsen kom till i Barnteaterakademins manustävling inte storstad 2023/24.
Kravet ”Inte storstad” har lösts så att en av de två pojkar det handlar om, Max, en roll som görs av Adam Antels (sistaårselev på Högskolan för scen och musik i Göteborg) här spelar en skolgrabb som bor på landet med sin pappa. Denna dag inleds med att Max vaknar upp starkt tagen av en dröm han haft medan pappan (Hans Brorson) drabbats av panik av TV-nyheten om en annalkande storm och kräver att de måste ”stormsäkra” huset innan de kan lämna det för att hinna till buss till skola eller jobb, som för pappans del gäller jobbet som TV-reporter. I det kaos som uppstår på den lilla scenen går inte ens publiken säker. Max är fortfarande fast i sin dröm, vari han känt igen skolkamraten Josef och har vaknat upp med insikten om sina förvirrande känslor för honom.
När de två senare möts i skolan och tillsammans får göra orienteringsuppgiften med karta och 12 kontroller att pricka av förvillar de sig i skogen. I takt med att stormen tar i upptäcker de att de inte bara kommit vilse rent geografiskt utan också i sina känslor. Josef tolkas av Robin Miguel Fajardo, examinerad från Balettakademiens musikallinje i Göteborg med en rad roller redan bakom sig. Båda skådespelarna gör en fin tolkning av ett känslomässigt uppvaknande samtidigt som de brottas med kartan och den lika svårhanterliga skogen mitt i stormen.
En lågmäld Hans Brorson figurerar inte bara som pappan utan också som TV-reporter tillsammans med Liv Hargne Granath, som pendlar mellan att vara TVs meteorolog och gympalärare av det mer dominanta slaget från det hon dirigerar publikens inträde till teaterrummet. Det är en farsartad föreställning i högt tempo, med naturliga ingångar till vidare samtal om normer och identitet.
*
Inte mindre än fyra namn står som skapare av föreställningen Himlajobb, där två av skådespelarna ingår, liksom en dramaturg och Andreas Ferrada-Noli som också svarat för regin. Ett kollektivt så kallat devising-projekt med andra ord. 
Och här har sannerligen fantasin fått fritt spelrum. Det gäller inte minst Toni Tora Botwids kostymering.
Om nu den pedagogiska avsikten är att få den unga publiken att förstå vad deras föräldrar gör hela dagarna när de är på ”jobbet” så kan nog en viss förvirring uppstå. Dricker de verkligen mesta tiden kaffe när de inte svarar i telefonen och för den delen också via en kikare dirigerar trafiken på väg och vatten där nere på jorden. För den här historien utspelar sig ”ovan där” bland himlens moln som då och då också måste leverera snö eller regn. Visst rusar två skådespelare, Jenny Nilsson och Ellen Lion Siöö, med fluffiga änglavingar och antennliknande tiaror i håret, fullt uppkopplade och med full energi fram och åter mellan trappan till molnen via dokumentförstöraren till kaffebaren, där en tredje medarbetare har som uppgift att svara för löneutbetalningen, dvs kaffepauserna, som är många och ”viktiga”. Ändå tycks uppstå sånt som skäl att strejka och ta hjälp av en robotdammsugare. Ja, nog kan barnens föräldrar få det lite svårt förklara vad de egentligen gör på jobbet när barnen kommer hem med sina frågor från den här galna föreställningen. Men roligt har den unga publiken åt denna humoristiska dörröppnare för eventuella samtal kring arbetslivets villkor.
