[260521] Med en formmässigt fantasi- och materialrik samling skulpturer av en av vår samtids internationellt mest betydande skulptörer, Tony Cragg, sätter Wetterling Gallery nu definitivt punkt för sin närvaro i Göteborg. Också Skulptur i Pilane gör i sommar en extra satsning med tolv verk av samme skulptör. Men det är från vernissage på Avenyn i Göteborg som denna rapport utgår.
Björn Wetterling startade sin galleriverksamhet i Göteborg 1978 för att 1984 ha flyttat till Kungsträdgården i Stockholm och snart uppmärksammades som en av de första gallerister att visa de större amerikanska konstnärerna. Sedermera har han befäst en ställning som en av landets mest aktiva och inflytelserika gallerister inom samtidskonsten. På senare år har han parallellt några gånger återvänt med tillfälliga utställningar på Avenyn, men förklarar nu att detta blir den sista. Underförstått har responsen inte varit vad man hade kunnat förvänta. Också galleriet i Kungsträdgården upphör till sommaren, då han efter 41 års verksamhet förra året blev uppsagd av ägaren Riksdagsförvaltningen, som skall ha lokalerna till kontor! Snarare än någon vågat ana kunde dock Wetterling Gallery redan i mars i år inviga en stor och variationsrik samlingsutställning i faktiskt större och bättre lokaler på Nybrogatan 20. Ännu en tid driver därmed Björn Wetterling med medhjälpare tre gallerier parallellt och inviger i dagarna också nya utställningar i de två lokalerna i Stockholm. Men i Göteborg gäller Tony Cragg.
Engelsmannen Tony Cragg, sedan 1977 bofast i tyska Wuppertal, numera med sommarvistelse på Tjörn och intresse att där också odla grönsaker, har visat sig ha en fenomenal förmåga att utforska materiens beteende varvid hans skulpturer efterhand ersatts av allt mer ”organiska och flödande former – vridna och spiralformade strukturer som tycks växa snarare än att bara ta plats”, som det heter i galleriets egen beskrivning. Med ett gediget internationellt erkännande efter medverkan i Documenta och Venedigbiennalen och vinnare av Turner Prize 1988 har verk av Tony Cragg också kommit att bli något av en statusmarkör i stadsbilden i en rad svenska städer. Och formfantasin tycks inte ha några gränser. Det verkar i alla fall vara utgångspunkten för den, enligt mitt tycke, väldigt väl valda samling verk som visas i den aktuella soloutställningen i Göteborg.
Längst in i galleriet står samlingens yngsta verk, en mycket läcker halvmeterhög pelare uppbygd av runda bollar av kompakt glas med inslag av blå färg i det klara glaset, tillverkad i Berengo Studio i Murano, känt för sin satsning på att utveckla en relation mellan glas och samtidskonsten och som sedan 2009 skapar utställningar runt om i världen under namnet Glasstress.
En betydligt högre oval kompakt form i onyx med titeln Sail och högst fantasifull struktur leder till en av konstnären tekniskt snårig förklaring att den är sprungen ur hans stora intresse för segling. Förutom dessa verk i glas respektive onyx och en massiv form i ekträ kallad Masks är tre fantasifulla skulpturer gjorde i brons medan en enda, kallad Incident Vertikal, är gjord i cortenstål. Där är det den luftiga dansanta formen som fascinerar och jag frågar konstnären, som var på plats på vernissagen, vad som inspirerat till den och får svaret att det är att han bor i Wuppertal, där dansaren och koreografen Pina Bausch förblir en kulturikon, och att han därför ville göra en skulptur som dansar. Han tillägger dock att det jämfört med att arbeta i brons är väldigt svårt att skapa något poetiskt lyriskt i ett material som stål. Inget tvivel om att han i detta fall ändå lyckats!
