Att frivilligt sätta sin misstro i parentes, det som Coleridge kallade för willing suspension of disbelief, är fiktionens själva kärna. Att acceptera berättelsens villkor, dess värld, dess karaktärer: att ta emot utan att ifrågasätta eller tvivla. Vi vet att det vi ser blott är bilder på en duk, blott konstruktioner frammanade av professionella kreatörer. Läs mer