Nassespöket Göring lever

Bokomslag

[130826] Historikern Guido Knopps bok om Hermann Göring skiljer sig från mycket annan aktuell populärhistorisk litteratur genom att vara relativt kortfattad. I gengäld är den stringent, saklig och analytisk, vilket sannerligen inte brukar vara utmärkande för det berg av pladdriga tegelstenar som svenska populärhistoriker som Herman Lindqvist eller Dick Harrison producerar.

Andra världskriget är en outtömlig källa till seriös forskning, spekulativ historieskrivning och till litteratur, film, teater, dataspel. Göring. Mellan makt och vansinne är något så relativt ovanligt som en bok basad på material till en serie tv-program om Hermann Görings karriär. I botten finns den fråga som aldrig tycks gå att helt och fullt besvara, nämligen hur det över huvud taget var möjligt för sådana människor som de som befolkade den nazistiska partitoppen att vinna förtroende och genomslag för sina idéer och sin vanvettiga krigspolitik.

Visst finns det en mängd logiska förklaringar, särskilt förstås Tysklands prekära läge under Weimarrepublikens år, med utbredd arbetslöshet, hyperinflation och tyngt av ett drakoniskt krigsskadestånd efter första världskriget. Men ändå. Hitler, Goebbels, Himmler, Göring. I alla avseenden miserabla figurer. För mig är det trots alla försök till begripliggöranden fortfarande ofattbart. Och jag tror faktiskt att mycket av det som än idag skrivs om nazitiden i botten har en skrämmande aning om att man tydligen aldrig kan räkna bort det irrationella och det symboliska som drivkrafter för politiska handlingar.

När Hermann Göring överlämnade sig till de amerikanska styrkorna i krigets slutskede vägde han hundrafemton kilo efter att varit uppe i hundrafyrtio. Han var tvungen att flera gånger om dagen smörja lårens insidor med hudkräm för att inte få skavsår när de gneds mot varandra. Han var beroende av kodein, ett ersättningsmedel för morfin, som han missbrukade i höga doser. Han färdades i sin enorma bil av märket Maybach, försedd med en för tiden exceptionellt kraftig sextoncylindrig motor. Han hyste vad han själv ansåg vara välgrundade förhoppningar om att han skulle kunna möta general Eisenhower och soldater emellan diskutera fram en fredsöverenskommelse som skulle åtminstone säkra Görings egna tillgångar och utesluta risken för en rättegång som kunde beröva honom friheten och kanske också livet.

Eisenhower inlät sig inte i några förhandlingar med Göring, som sattes i mjuk och sedan strängare arrest. Amerikanerna intelligenstestade honom, och hans resultat var mycket högt. När han ställdes inför rätta i Nürnberg hade han avgiftats och gått ner i vikt så att han förmodligen var vid bättre fysisk hälsa än han varit sedan han började med morfinmissbruket i början av 1920-talet. Efter att ha dömts till döden genom hängning vädjade han om att i stället bli arkebuserad med bibehållen soldatheder. När hängningsdomen stod fast tog han sitt liv med hjälp av en cyankaliumkapsel natten mellan den 15 och 16 oktober 1946. Han blev 53 år. I en plomberad underjordisk tunnel i närheten av hans ödelagda praktbygge Carinhall fann en amerikansk truppstyrka mängder med konstskatter som Göring tillskansat sig från ockuperade länder och från rika judiska hem både där och i Tyskland.

Förmodligen är det tv-seriens systematik som ligger till grund för hur boken är uppdelad i tematiska kapitel, vilket fungerar utmärkt från det första, Flygaren, till det sista, Domslutet. Göring blev som stridsflygare i första världskriget befälhavare för den berömda Richthofen-eskadern, sedan Richthofen själv, Röde baronen, blivit nerskjuten. Guido Knopp har som förste historiker fått tillgång till nyligen funna anteckningar och dagboksnotiser, vilket gör att boken kan presentera inblickar i Görings eget sätt att resonera kring till exempel relationen till Hitler och de andra i partiledningen. Rivaliteten var stor, propagandaminstern Goebbels och Göring hade svårt att tåla varandra, och när det gäller utrensningen av ledningen för partiarmén SA tog Göring initiativet för att mörda rivalen Ernst Röhm.

Göring var näst efter Hitler själv högst i rang i Tredje riket, och han blev av Hitler utsedd till efterträdare om en sådan situation skulle uppkomma där Hitler inte längre kunde ha befälet. Det var Göring som tog initiativet till inrättandet av koncentrationslägren och förintelsen. Ett av kapitlen i boken heter Skrivbordskrigaren. Det blev signifikativt för Göring att befinna sig på långt och säkert avstånd från de operativa krigshandlingarna. Som flygare utsågs han till chef för flygvapnet, och på hans order inleddes bombningarna av Storbritannien. Redan då visade det sig att Görings flygvapen inte kunde mäta sig fullt ut med det brittiska, ett förhållande som bara blev mer uppenbart medan kriget fortskred.

Göring lovade Hitler att han skulle äta upp sin hatt om brittiska plan någonsin skulle bomba en tysk stad. Det dröjde inte länge efter krigsutbrottet tills Lübeck bombades. I tysk folkmun kom Göring därefter att kallas Hattmakaren. Han kallades också för tjocke Hermann, och upplevdes tydligen av många som en fryntlig och jovialisk figur, särskilt i kontrast till den asketiske Hitler.

Under några år var Hermann Göring som bekant gift med en svenska, Carin von Kantzow, född Fock. Guido Knopp redogör ganska ingående för turerna kring denna passionshistoria som också blev en nätt skandal i den svenska societeten när Carin von Kantzow lämnade sin man och sitt hem och for till Tyskland med Göring. När hon återkom erbjöd sig hennes man att överse med historien om hon återkom till äktenskapet. Så blev det inte, och när hon dog några år senare började det märkliga förlopp där Göring så småningom skulle få Carins kropp flyttad till en krypta han låtit anlägga vid Carinhall, där en ny gravsättning ägde rum i närvaro av hela den nazistiska nomenklaturan och till tonerna av Wagnermusik.

På en bild i boken syns Hermann Göring tillsammans med Sveriges kung, Gustaf V, och prins Gustaf Adolf. Göring hade mycket goda relationer med det svenska kungahuset och den svenska adeln och överklassen. Inte med alla, men med många. Till evig skam för Sverige utsågs han av kungen till riddare av Serafimerorden. Det är helt enkelt bedrövligt att man i Sverige inte tog sig samman efter kriget, eller åtminstone i samband med Gustav V:s död 1953, och avpolletterade den parasitära kungliga institutionen och inrättade republik.

Göring. Mellan makt och vansinne är en koncentrerad men ändå mycket innehållsrik och spännande skildring av en ond mans liv i en ond tid. Den svenska titeln är mindre lyckad, den känns alltför spekulativ. Den tyska titeln är Göring – eine Karriere. Det hade varit bättre, tycker jag, att översätta den rakt av. Framför allt därför att ”vansinne” skulle kunna innebära att det här handlar om en person som inte varit vid sina sinnens fulla bruk, och då vore han i viss mån inte heller fullt ut ansvarig för sina handlingar. Men det var han. Precis som sin egen hjälte, den ende han egentligen respekterade, Adolf Hitler, som också ibland kallas vansinnig. Men det var han inte, han heller. Det kanske är det mest kusliga med dessa avgrundsgestalter, de visste precis vad de gjorde.

▪ Christian Swalander

BokomslagGuido Knopp
Göring. Mellan makt och vansinne
Övers: Per Holmer
Fischer & Co 2013

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: