[150102] Det är tveksamt hur många i Sverige som faktiskt känner till historien bakom bröderna Schultz, världsmästare i brottning, men Foxcatcher visar att det som pågick bakom kulisserna var långt mycket mer intressant än alla VM-guld i världen.
Mark Schultz är brottare på elitnivå, precis som hans bror David. Han kontaktas en dag av den excentriske miljonären John du Pont, och erbjuds ekonomisk ersättning samt uppehälle vid dennes överdådiga herrgård om han garanterar att han kommer träna hårt för att försvara USA:s ära i kommande tävlingar.
Mark och du Pont speglar varandra tematiskt, och man kan tänka sig att de ser sig själva i varandra. Marks storebror är världsmästare i brottning i en annan viktklass än Mark, och det råder ingen tvekan om vem som är överlägsen i närkamp. David ger Mark flera tips om hur denne skall kunna förbättra sin teknik, utnyttja motståndarens dolda svagheter m.m. Den inledande sparringen blir ett fysiskt uttryck för syskonrivaliteten, eller rättare sagt avundsjukan från den yngre brodern. David har inte lagt brottningen på hyllan, men sedan ett tag tillbaka prioriterar han familjen över svettiga strider mot män med fåniga tights. Trots det är det David alla ser upp till. Marks glädje över att värvas blir kortvarig när du Pont ganska snart frågar om brodern också är intresserad, och antyder vem han egentligen vill åt.
Du Pont å sin sida känner liknande prestationskrav gentemot sin moder. Ett helt liv har han låtit sig styras av henne, men på ålderns höst bestämmer han sig för att äntligen göra den revolt han borde ha gjort för länge sedan, och gör sin mor mycket besviken genom att befatta sig med något så lågt som brottning. Han kanaliserar sina ambitioner genom Mark och tar sedan på sig all ära för framgången i tävlingar. Han är självutnämnd coach och mer eller mindre tvingar alla att berömma hans insatser när media tittar förbi och gör en dokumentär som mest liknar propaganda à la Riefenstahl.
Det melankoliska temat speglas av den färglösa estetiken: Allt är grått och kallt. Det här är ingen framgångssaga i stil med Rocky, om en underdogs resa till toppen, snarare en evig kamp hos två personer med en smärtsam längtan efter att äntligen få bli sedda. Dessvärre blir den melankoliska stämningen lite väl mycket. Det är svårt att peka ut handlingens vändpunkter, för någon dramatisk kurva finns nästan inte att tala om. Å andra sidan visar det på vilken slags berättelse det är. Det börjar dåligt, och blir inte bättre.
