Skakad, men verkligen inte rörd

Cary Joji Fukunaga – No time to die
Daniel Craig som James Bond

Efter en lång väntan och flera uppskjutna premiärer är Daniel Craig är tillbaka för sista gången som Bond. Den som väntade på något gott fick vänta både länge och förgäves.

Bond har dragit sig tillbaka från agentlivet, men underbart är kort, även när det gäller pensioner. Som av ett ödets ironi är hotet mot världen denna gång en sjukdom (!), dock inte en influensa från Wuhan, utan ett biologiskt vapen som hamnat i fel händer; då är det upp till Bond att rädda världen än en gång. Läs mer

För vacker för denna världen
visar filmen om Björn Andrésen

Kristina Lindström och Kristian Petri – Världens vackraste pojke
från inspelningen av Viscontis film

Egentligen är det mormoderns onda fe man skulle vilja veta lite mer om, karriärcynismen bakom hennes lansering av sitt skyddslösa barnbarn som hon spådde en framgångsrik karriär i filmvärlden hellre än i den musiker- och teaterbransch han redan var på väg in i och kunnat skapa sig en framtid inom.

I stället blev han rålanserad som internationell boy of beauty bland ett myller av kulturbögar efter sin roll som Tadzio i Viscontis film Döden i Venedig och fick sitt liv i grunden skadeskjutet, varför han slutat som den värnlöse man vi möter i den nu aktuella filmen. Läs mer

Lena Nymans svaghet och överväldigande styrka – porträtt av en skådespelerska

Isabel Andersson – Lena
Lena Nyman

Den gången, för mycket länge sedan nu, var det ytterligt smärtsamt för Lena Nyman att se sig omtalad som ’ointelligent kropp’ av en tung författare av Artur Lundkvists typ. Frågan i dag ställer sig snarare varför han över huvud taget kände det angeläget att formulera sig om Lena Nyman, skådespelerska i ett par filmer av Vilgot Sjöman, det var väl ändå något som låg i periferin av hans huvudsakliga intresseområden? Samtidigt säger det något om vidden av hennes genomslagskraft. Läs mer

Men störst av allt är kärleken

Reflektioner med anledning av några av filmerna på Göteborgs filmfestival
Ur Mon amour

Såväl pornografi som känslokyla fanns närvarande i Göteborg Film Festivals program i år, två otäcka filmer som satte sökarljuset på fenomen i tiden som inte får tas med jämnmod utan tvärtom måste ses som svåra hot, inte minst mot unga människors möjligheter till ett utvecklande liv. Läs mer

Med en tro på klimatet som kan förflytta (Thun)berg

Nathan Grossman – Greta
Vinjettbild: Greta.

I början av Greta säger den unga aktivisten att hennes liv känns som en film, men att om någon hade gjort en film av det hon varit med om skulle den förmodligen inte bli så bra, för det finns ingen struktur. Hon har inte helt fel. Läs mer

Kulturtips i coronatider (14)

Michael Moore/Jeff Gibbs – Planet of the Humans

Michael Moore har sedan början av 90-talet gjort sig känd som dokumentärfilmare och politisk aktivist. Han har arbetat med teman som globalisering, privatisering och kritik av Bush-administrationen bland annat. I dagarna släpptes en ny dokumentärfilm på youtube som bär hans namn som executive producent, men den som skapat filmen och agerar kommentator heter Jeff Gibbs. Läs mer

Kulturtips i coronatider (6)

Vinjettbild: Peter Greenaway.

Filmaren Peter Greenaway är både konstnär och filmare, vilket märks i de filmer han har regisserat. Man kan nästa se vilken film som helst och bli nyfiken på fler. Bildspråket är både starkt och underfundigt. Musiken är också betydelsebärande och originell. Läs mer

När pappa blev tant

Mårten Klingberg – Min pappa Marianne
ur Min pappa Marianne

En gång när min dotter var i nedre tonåren, hade börjat vara ute på stan och övernatta hos nyblivna vänner ibland, hände det att en äldre dam stack in huvudet när ungdomarna skulle vakna och gå till skolan. Då hälsade väninnan med ett självklart:

– Hej pappa! Läs mer

Människorna som brickor i ett spel

Göteborgs Dramatiska Teater – Faces
bild ur Göteborgs Dramatiska Teaters föreställning. Foto Per Larsson

Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer

Det var en gång…
en Tarantino-film utan handling

Quentin Tarantino – Once Upon a Time... in Hollywood 
bild ur filmen

Once Upon a Time… in Hollywood visar att man visst kan koka soppa på en spik, förutsatt att man heter Quentin Tarantino; man kan emellertid fråga sig varför han valde att göra det. Läs mer