Litterär men realistisk hämnd

Bokomslag

[150220] En sommarnatt i Visby år 1997 blir sextonåriga Josefin brutalt våldtagen. De tre gärningsmännen frikänns i domstol där ord står mot ord. En morgon i Phuket tretton år senare vaknar en av de tre med djupa skärsår efter en trasig flaska i analöppningen.

Men hämndens mardröm har bara börjat. Sara Larssons debutroman Den första lögnen formar sig till en närmast rituell uppgörelse och man följer varje drag i det skickligt upplagda spelet med spänning.

Jag önskar att fler debutanter gjorde som Sara Larsson och betänkte vilka de stora litterära motiven är och tog intryck. Kring hämnden har stor litteratur spunnits sedan Homeros för tvåtusensjuhundra år sedan diktade om Akilles hämnd på Hektor, som dödat hans vän Patroklos under det trojanska kriget. Vad vore Shakespeares dramer utan hämnden, den starka drivkraft som får Hamlet att göra upp med sitt vankelmod, men också begå mordet på Polonius och elakt härja med Ofelia tills hon själv söker döden.

Genom hela det så kallade svenska deckarundret drar hämnden fram, med sin starka appell till läsarens känsla för rättvisa och ödesenlig vedergällning. Henning Mankell utan hämndmotiv med sociala förtecken, där de svaga som utnyttjats och skändats slår tillbaka, skulle inte sälja i miljonupplagor över världen. Och hur många har inte känt en djup tillfredsställelse över Lisbeth Salanders gruvliga hämnd på den slipprige advokaten Bjurman i Stieg Larssons Millenniumsvit?

Till hämndens litterärt effektiva komponenter hör raffinemanget i utförandet och fördröjningen som innebär att den som begått oförrätten får tid på sig att skaffa sig sådant som är riktigt smärtsamt att förlora. Den drivande bakom våldtäkten på Josefin i Sara Larssons roman heter Oskar. När han vaknar sönderskuren i Thailand har han en karriär som framgångsrik fotbollsspelare bakom sig och kan se fram emot ett engagemang som föreläsare och inspiratör hos Riksidrottsförbundet. Han har familj, vacker fru och två fina ungar och han skriver en populär pappablogg.

Till det civiliserade samhällets stora triumfer hör att hämnd mellan enskilda parter inte ska behövas, har någon utsatts för ett brott ska rättsväsendet se till att den skyldige straffas. Så slipper man långa kedjor av vedergällning, blodshämnd och klanstrider. Men när det gäller sexuellt våld fallerar rättsväsendet alldeles för ofta. Det förskräckliga register över kvinnliga brottsoffer som nyligen uppdagats hos Stockholmspolisen är bara ett tecken på hur attityden till brottsutsatta kvinnor på sina håll inom rättsväsendet präglas av fördomar för att inte säga rent förakt.

Den föraktfulle och misstrogne polis som förhör Josefin sedan hon övertalats att anmäla våldtäkten är ingen karikatyr, och den rättegång där hon måste redogöra för sin klädsel, grad av berusning och tidigare sexuella erfarenheter medan gärningsmännen lugnt kan deklarera att hon varit med på allt och uttryckligen sagt att hon inte har något emot en del våld i sexet känns inte alls konstruerad, alltför många kvinnor har fått utstå just detta.

Det börjar komma bilder och mail med egendomligt innehåll till Oskars fru och till hans medgärningsman Jonas fru Mia. Själva får de också en del meddelanden och så börjar de på egen hand snurra in sig i lögner och alltmer ansträngda undanflykter. Deras kompis Rikard som det redan gått snett för socialt drivs in i en psykos. Förgäves försöker de hitta den som ligger bakom alltihop, misstänksamheten och osäkerheten ställer dem mot varandra, de får bidra till sina familjers sönderfall och sina egna alltmer avstannande karriärer.

Den första lögnen är oavbrutet fängslande med sin väl genomförda hämndintrig, jag hoppas att Sara Larsson kan hålla den här nivån också framöver. God spänningslitteratur med social relevans kommer alltid att vara angelägen och viktig.

▪ Christian Swalander

BokomslagSara Larsson
Den första lögnen
Norstedts 2015

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: