[160916] 
I sin tredje roman Aftonland sätter Therese Bohman åter den sexuella lidelsen i spel som en brännpunkt där inte bara manligt och kvinnligt förenas och bryts utan också som ett inslag i ett ödesdrama i skärningen mellan natur och kultur. Det är stora känslor i rörelse, men formen är den traditionstyngt borgerliga romanen, vilket inte är ett negativt omdöme, utan ett konstaterande av ett kontrollerat stil- och formspråk, som i sin måttfulla distans låter läsaren behålla en kritisk distans som väl låter sig förenas med inlevelse.
Huvudperson i boken är Karolina Andersson, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. I fyrtioårsåldern, nyseparerad och nyss inflyttad i en inte alltför trivsam lägenhet på Söder. Hennes akademiska specialitet är kvinnobilder i konsten, särskilt sådana från perioder där äldre konstriktningar befinner sig på nergång och bildvärlden ofta blir överdriven, maniererad, barock. Det finns ett samband mellan Karolina Anderssons intresse för sådana epoker och den hon upplever sig befinna sig i. Bokens titel Aftonland får givetvis tillmätas betydelse i sammanhanget. Också på så sätt att den gamla tyska beteckningen Abendland låter kulturskymning förenas med den geografiska bestämningen Occidenten, alltså Västeuropa.
Karolina Andersson har just genomlevt en passionerad kärleksaffär med Anders, en konservator hon mött på en fest på Nationalmuseum, dit hon motvilligt följt med sin man, som hon har allt mindre gemensamt med. Att de inte har barn blir en betydelsefull faktor. Här spelar Therese Bohman ut det litterärt verksamma och ofta använda kort där tecknen visar på ett senmodernt kvinnligt dilemma, det faktum att den tid det tar att genomgå en lång och krävande utbildning och få igång en karriär tenderar att krympa den tid som möjliggör barnalstring. Här laborerar romanen alltså också med det spänningsfält där sociala och biologiska faktorer kan stå i konflikt.
Karolina Andersson är onekligen en intressant litterär bekantskap, inte minst för att hon är så tydlig med hur den kvinnliga blicken värderar mannen. Eller männen, de är några stycken i boken och i Karolinas liv, hon ligger runt en del, påfallande ofta med personer som inte alltid är så lämpliga med tanke både på eventuella långsiktiga utsikter och professionella hänsyn.
I en bihandling berättas historien om hur det i forna Sovjet förekom försök att para människa och apa. Tanken skulle vara att få fram en rå, hänsynslös och stark soldatmateria. Det här understryker romanens dekadans- och kulturskymningsmotiv, samtidigt som det blir en ytterligare manifestation av det motiv som utgörs av spänningsfältet mellan natur och kultur, omänskligt och mänskligt.
Jag föreställer mig att Therese Bohman vill visa hur både natur och kultur, men också det civiliserat kontrollerade och det djuriskt driftsdrivna är inslag i villkoren för det liv som är vår lott i tillvaron. Potentialen till både striden och harmonin finns där, och i boken får sexualiteten en nyckelroll som drivkraft och valplats.
Aftonland formar sig till en litterär upplevelse, vaket berörande i sin samtidsiakttagelse och mänskligt tilltalande i mötet med den både lidelsefulla och vaket intelligenta Karolina Andersson.
