Kjell Espmark – Hemfärd till glömskan

Det finns inga luftpastejer i Kjell Espmarks poesi. Den är rak, tydlig, saklig och konkret. Ibland med ett stänk av jämtländsk kärvhet, stundom mycket vacker. I ”Hemfärd till glömskan” tar han upp ett av litteraturens och konstens mest klassiska ämnen, lite högtidligt benämnt förgängelsemotivet. Det handlar om hur vi hanterar det ingalunda enkelt bemästrade faktum att vi en gång Läs mer

Modern – bandet till det förflutna

Annie Ernaux –Kvinnan
Annie Ernaux

”Nu när min mor är död, vill jag inte veta något mer om henne än vad jag visste medan hon ännu levde.
Bilden av henne börjar nu åter bli den som jag tror jag hade av henne när jag var mycket liten, en stor vit skugga ovanför mig.”

Kvinnan är Annie Ernaux bok om sin mor, den föreligger i en dubbelvolym med berättelsen om fadern, i Min far. Båda invändningsfritt översatta av Katja Waldén, och ingår i Norstedts utgivning av hennes böcker som påbörjades ett par år innan hon fick Nobelpriset. Läs mer

Om en far och en klassresa

Annie Ernaux – Min far
Annie Ernaux

Det handlar om klass, om stad kontra landsbygd, om gamla könsroller och traditioner, och framförallt om alla de underlägsenhetskänslor dessa olika perspektiv kan ge upphov till. Underlägsenhetskänslorna tillhör de nya Nobelpristagarens far och finns beskrivna i hennes korta roman Min far (i original 1983), i översättning av Katja Waldén. Läs mer

Ingela stannade i Grimeton

Ingela Strandberg – ingenstans mitt segel
Ingela Strandberg Fotograf: Carin Rudehill

Jag ser en lätt humoristisk parafras på Carlo Levis romantitel Kristus stannade i Eboli framför mig; Ingela stannade i Grimeton. För det är ju i den lilla halländska byn med sin berömda radiostation som Ingela Strandberg är född (1944) och uppväxt, och det är där hon byggt sitt litterära universum. Läs mer

Lyhört i humor och sorg

Quynh Tran – Skugga och svalka
Quynh Tran Fotograf: Kevin Chang

Jaget glider omkring som en skugga av Má och storebror Hieu, nästan osynlig. Men den röst vi följer är trots det en allvetande berättare som ser och hör dem överallt. Läs mer

Balsam Karam – Singulariteten

Det känns stundvis något problematiskt att hänga med om vem det handlar, de olika perspektiven och ett inte alltid helt tydligt tilltal snurrar till det för mig ibland. Men samtidigt känner jag att det inte har någon större eller avgörande betydelse, eller kanske inte någon betydelse alls. För det här är starka saker berättat på ett spänstigt språk och i en intensivt stil och ton. Läs mer

Intima samtal från antiken

Stewe Claeson – Antydningarnas tid
Stewe Claeson foto Sören Håklanling

Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.

Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer

Per Odensten – Glossarium

1981 läste jag Per Odenstens hyllade debutroman Gheel, sedan har jag av någon anledning inte läst något mer av honom förrän häromåret när jag fick tag i Människoätarens skugga (2015), även den mycket bra. Och nu har jag precis läst hans senaste, Glossarium, som kom förra året. Efter ”Katastrofen” är ingenting sig likt för den trettiosexåriga mamman och läraren Ina, skild sed Läs mer

På gränsen till för nära

Johanna Holmström – Borde hålla käft. En bok om Märta Tikkanen
Johanna Holmström

Johanna Holmström har skrivit en biografi om Märta Tikkanen, Borde hålla käften bok om Märta Tikkanen. Den här gången var uppdraget att skriva mer om Märta Tikkanens liv än om hennes verk. I inledande kapitlet berättar författaren Johanna Holmström om sig själv och hur hon berörts av Märtas texter, att även hon har levt med en våldsam man. Först tvekar jag; ska det handla om Johanna nu? Sedan förstår jag att även hon drabbats av det man lätt drabbas av när man läser Märta Tikkanens böcker, nämligen identifikation med kvinnan i boken. Det är näst intill oundvikligt. Läs mer

Sorgligt och svårförståeligt

Kalle Hedström Gustafsson – Mormorordning, hägringsöar
Kalle Hedström Gustafsson Fotograf: Kajsa Göransson

En älskad mormor är död. En mormor som tog sonsonen med på turer i skog och mark, och som hade koll på flora och fauna. Vi är med den som sörjer mot slutet av den gamlas liv, när affärerna verkar ha bytt plats eller rent av flyttats undan, när räkningarna och spisens plattor glöms av. Vi är med vid begravningen och den långa mellantiden, när allting var som det skulle. Läs mer