Från hemlandet, via flykten till förvarssituationen
Leila Inanna Sultan debuterar med sin diktsamling Straffkolonien.
Att av olika anledningar tvingas lämna sitt hemland, sin kultur och sitt språk, sina vänner och bekanta, arbete eller studier är rimligen inga lätta saker. Och att sedan försöka komma in i en annan kultur, lära nytt språk, landets seder och bruk är säkerligen minst lika svårt och komplicerat. Men innan man kommer så långt ska man dessutom klara av asylprocesserna, och överleva en kortare eller längre tid i ”förvaret”, Migrationsverkets lilla hotellverksamhet. Läs mer
För att inte glömma
Kjell Espmark – Hemfärd till glömskan
Modern – bandet till det förflutna
”Nu när min mor är död, vill jag inte veta något mer om henne än vad jag visste medan hon ännu levde.
Bilden av henne börjar nu åter bli den som jag tror jag hade av henne när jag var mycket liten, en stor vit skugga ovanför mig.”
Kvinnan är Annie Ernaux bok om sin mor, den föreligger i en dubbelvolym med berättelsen om fadern, i Min far. Båda invändningsfritt översatta av Katja Waldén, och ingår i Norstedts utgivning av hennes böcker som påbörjades ett par år innan hon fick Nobelpriset. Läs mer
Om en far och en klassresa
Det handlar om klass, om stad kontra landsbygd, om gamla könsroller och traditioner, och framförallt om alla de underlägsenhetskänslor dessa olika perspektiv kan ge upphov till. Underlägsenhetskänslorna tillhör de nya Nobelpristagarens far och finns beskrivna i hennes korta roman Min far (i original 1983), i översättning av Katja Waldén. Läs mer
Ingela stannade i Grimeton
Jag ser en lätt humoristisk parafras på Carlo Levis romantitel Kristus stannade i Eboli framför mig; Ingela stannade i Grimeton. För det är ju i den lilla halländska byn med sin berömda radiostation som Ingela Strandberg är född (1944) och uppväxt, och det är där hon byggt sitt litterära universum. Läs mer
Lyhört i humor och sorg
Balsam Karam – Singulariteten
Intima samtal från antiken
Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.
Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer