[161106] 
Timothy Snyder är professor i Europas historia vid Yale. Alltså en mycket kvalificerad forskare. Hans förra bok Den blodiga jorden handlade om de massakrer i Östeuropa som genomfördes under andra världskriget både av tyska och sovjetiska styrkor.
Den väckte stort uppseende och räknas till de mest värdefulla bidragen till blottläggandet av krigets grymheter. Det är förvånande att Snyder i sin nya bok Den svarta jorden blir påfrestande spekulativ och ägnar sig åt vad som mest liknar omvänd bevisföring.
Boken har fått undertiteln Förintelsen som historia och varning. Ett tungt och allvarligt ämne, och i bokens tolv huvudkapitel beskrivs Förintelsens historia men framför allt knyts den till en teori, formulerad av Adolf Hitler i Mein Kampf. Här börjar också problemen med boken. Trots sin stora lärdom och den närmast utmattande detaljrikedom med vilken Snyder behandlar sitt ämne hamnar han i en egendomlig modell där Hitlers tänkande sägs vara grundat i en form av ekologisk världsuppfattning, där judarna inte räknades till människoarten och där den enda livsformen som skulle kunna gynna de riktiga människorna är den ständigt pågående kampen. Det här syns vara en vulgärdarwinistisk uppfattning, och det är ju inte så underligt om Hitler höll sig med en sådan.
Det underliga med Snyders teorityngda resonemang är att det utesluter andra förklaringar än den ekologiska till både förföljelsen av och massmorden på judar liksom till upprättandet av det livsrum, Lebensraum, som Hitler menade var nödvändigt för att det tyska folket skulle kunna försörjas och som innebar att andra länder måste koloniseras så att livsmedelsproduktionen där kunde ägnas åt att livnära tyskarna. Ekonomiska och historiska orsaker till det tyska folkets försörjningskris förekommer i boken, men spelaren underordnad roll i beskrivningen av Hitlers drivkrafter. Nazismen som politisk ideologi förtonar också till förmån för den ekologiska teori som Snyder applicerar som övergripande förklaringsmodell.
Polen har en central roll i boken, nästan mer än Tyskland. Den polska antisemitismen, liksom för övrigt den i de baltiska staterna, beskrivs ingående, och Snyder drar också en del kontroversiella slutsatser om vad den polska bakgrunden kan ha betytt för de tongivande israeliska politiker och militärer som lade grunden för Israels politik i förhållande till dess grannländer. Snyders framställning är betydligt mer anekdotisk än systematisk, analyserande och syntetiserande. Av en akademisk historiker väntar man sig överblick och sammanhang, men här förlorar sig framställningen alltför ofta i detaljer och ibland sökta resonemang i syfte att passa till historien så att den bekräftar Snyders ekologiska teser.
I bokens sista kapitel, som inte numrerats och kallas ”Avslutning: vår värld”, kommer så förklaringen till vad Snyder egentligen vill åstadkomma med boken. Redan i undertiteln nämns ju att den ska förmedla en varning med Förintelsen som konkret exempel på vad som kan inträffa under vissa speciella omständigheter. Sådana är för handen, menar Snyder. Klimatkrisen med åtföljande tänkbara katastrofer som ökenutbredning, vattenbrist, utplåning av många av jordens stora städer och kanske rent av hela länder, allt detta kan leda till en ny Förintelse, där en del länder och folk tar sig rätten att systematiskt utrota andra för att försäkra sig om sin egen försörjning. Snyder pekar på hur länder i Afrika redan nu mer och mer inordnas i främst ekonomiskt starka asiatiska länders intressesfärer. Han menar att vid någon tidpunkt och under vissa omständigheter så kan detta eskalerande ekonomiska övertagande också medföra att en ”ekologiskt” motiverad utplåning av hela befolkningar eller befolkningsgrupper kan inträffa.
Det är här man får en känsla av att Snyder vänt på bevisföringen. För att teckna bilden av en hotfull minskning av livsrummet kan det liksom i Hitlertyskland komma att handla om ett utrotningsförfarande där den ideologiska motiveringen legitimeras ekologiskt. Denna ekologiska modell verkar dock tillkommen utifrån Snyders tankar kring dagens världsläge och sedan applicerad på nazisternas tankar och praktik. Det känns avigt.
Snyders varning bör man inte bortse ifrån, dagens mänsklighet är inte kvalitativt annorlunda jämfört med trettiotalets, visst förekommer massakrer och ofattbara grymheter också i dag, knappheten på naturresurser och odlingsbar jord ökar. Det är synd att inte Snyder gått mer på djupet med de här farhågorna och satt in dem i en mer aktuell historisk kontext.
