När terrorbekämpningen famlar blint

[170528] Är det risk för att kampen mot terrorismen tar sig sådana former att den också kommer att utgöra en typ av terror? Den problematiken är central i Helena Thorfinns massiva roman Den som går på tigerstigar.

Helena Thorfinn debuterade för fem år sedan med Innan floden tar oss, som handlar om villkoren för textilarbetarna i Bangladesh. Det var en imponerande debut, som förenade socialt patos med förmågan att spinna en intressant intrig. Huvudpersonen från den boken, juristen och biståndsarbetaren Sofia, återkommer nu, och hon befinner sig fortfarande i Bangladesh, där hon chefar för ett projekt som bedriver utbildning i mänskliga rättighetsfrågor för polisen.

Med sig har hon sin familj, mannen Janne som är lärare och fått ställa sin karriär på vänt för att vara medföljande, och två barn. På taket till deras fina hus i Dhaka finns en mindre bostad. Där bor Dipita som drömmer om att kunna försörja sig som dansare, och hennes vän, den transsexuella Pinky. De bildar en liten danstrupp som får en del uppdrag, men de måste också prostituera sig för att klara den dagliga ekonomin.

Sofia är omgiven av ambassadpersonal, både svensk och utländsk, och diverse experter inom den stora biståndsindustrin. Det är ett stort persongalleri att hålla reda på, och det märks att Helena Thorfinn har en gedigen bakgrund att hämta erfarenheter ifrån, både som journalist och sedan som verksam i olika kapaciteter inom den svenska utrikesrepresentationen. Författandet är alltså den tredje karriären som hon är inne på, och med sin angelägna motivkrets och sin goda förmåga att gestalta karaktärer kan den bli mycket framgångsrik. Inte minst är det fint att se hur hon lyckas ge litterär kvalitet åt sin känsla för världens orättvisor.

Det är också fint att boken är helt uppdaterad till den dagsaktuella situationen. Saudiarabien har till exempel hunnit ta plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter, en komplett absurditet som visar hur korrupt och usel den pompösa världsorganisationen är. Sveriges roll i sammanhanget är ju också direkt skamlig. Nu visar Helena Thorfinn också på en annan för organisationen ytterst besvärande omständighet: det är inte alltid en socialt medveten och engagerad elit som rekryteras till FN-uppdrag runt om i världen. Anders Kompass larm om hur FN-soldater begick sexuella övergrepp mot barn blottlade toppen på ett isberg, det finns mycket mer att ta itu med. Och det lär inte den i korruption och maktspel ärrade nye generalsekreteraren orka ta itu med.

Åter till Sofia, som åker på ett riskabelt uppdrag i en avlägsen del av Bangladesh. Hon blir under en kort tid fånge hos en oppositionell grupp (eller rena banditer). I hennes sällskap finns en amerikansk expert på polisiärt arbete. Från amerikansk sida igångsätts en dramatisk räddningsoperation. Sofia blir liksom räddad som nån slags collateral not very important person. Men en del har hänt innan dess, som kommer att få djupgående konsekvenser för Sofia och hennes familj.

En rad i romanen omsorgsfullt inplanterade tillfälligheter gör att den amerikanska terrorbekämpningens brutala former ställs under debatt, och här önskar jag att Helena Thorfinns implicita maning till humanistisk besinning kan få gehör. Det finns nu, i terrorns spår, en tendens att överse med vilken mordisk praktik som helst, bara den är riktad mot den islamistiska terrorn. Många oskyldiga torteras och mördas, och genom det kan också sympatin med den islamistiska radikalismen öka, tvärtemot vad avsikten är. Vad tänker till exempel en mamma som fått kvittera ut sin sons torterade och ihjälskjutna lik när hon vet att han inte hade några terroristiska sympatier eller avsikter?

Den som går på tigerstigar är en angelägen och viktig roman. Det märks här och där att Helena Thorfinn brottats med ett material som varit svårt att hålla inom en konsistent romanhandlings ramar. Men i en litterär miljö som alltför mycket präglas av spekulativ och intill leda långrandig och tjatig deckargenre framstår Den som går på tigerstigar som en frisk fläkt av gedigen ambition. Jag hoppas att Helena Thorfinn snart återkommer med en lika värdefull och intressant roman.

▪ Christian Swalander

Bild tv: Helens Thorfinn. Foto Martin Magntorn

BokomslagHelena Thorfinn
Den som går på tigerstigar
Norstedts 2017

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: