Genom svårigheter till stjärnorna

[061012] ” Du frågar vad som är meningen med den. Du skall få höra. För det första skall den samla och väcka, lysa och upplysa. Vara en ledstjärna för alla famlande, frågande, tvekande femininer. Öppna deras ögon för att de ha fädernesland och modersmål och medmänniskor och inte endast man och barn och tre rum och jungfru. Ty de som ha allt det där äro de värsta.”

Tidskriften Astra Nova, har funnits i inte mindre än 87 år. I det första numret, Astra nr 1 1919, återfinns den text ur vilken citatet ovan är hämtat – en skönlitterärt hållen text, som formulerar grunden för den nya tidskriften. Men det fanns en föregångare i tidskriften Nutid, som startades av några aktiva kvinnor i kvinnosaksförbundet Unionen och kom ut 1895-1917. Nutid stoppades av den ryska krigscensuren redan 1915 och utkom med sista numret 1917. Två år senare återuppstod tidningen, men nu som Astra – bakom den stod bland andra Helena Westermarck, en av dem som grundade föregångaren Nutid. En av tidningens uppgift var att ”fungera som föreningslänk mellan svenska kvinnor i olika regioner av Finland”, men även att ”stödja och uppmuntra kvinnors verksamhet utåt” och att bevaka konst och litteratur.
Astra fungerade från början som ett språkrör för Svenska kvinnoförbundet, som 1992 beslutade att tidningen skulle läggas ner. En fri utgivarförening bildades då och Astra återuppstod, denna gång som Astra Nova. Redaktionen sitter i Helsingfors och tidskriften riktar sig alltså primärt till svensktalande kvinnor i Finland, men är precis lika intressant och aktuell för läsare i Sverige, liksom den kan – och rimligtvis bör – läsas inte bara av kvinnor utan även av män.

Senaste numret av Astra Nova, nr 3-4 2006, har Yrken som tema. Fem kvinnor med sinsemellan mycket olika yrken – jordbrukare, skomakare, president för Högsta Domstolen, rättsodontolog och polis – intervjuas. Det är en intressant läsning; sällan stöter man på skildringar av en kvinnlig skomakares vardag eller arbetssituationen för en kvinnlig jurist i Finland. Pauliine Koskelo är den första kvinnliga presidenten för Högsta Domstolen, nytillträdd i år – för bara en tid sedan hade det knappast varit möjligt att som kvinna bli president för Högsta Domstolen, menar Koskelo.
Heidi Warelius var den första kvinnan som blev ridande polis i Finland, år 1987. Idag, nästan tjugo år senare, är hon förman för ridande polisen, som i Helsingfors är tio stycken, varav sex är kvinnor. Men fortfarande är kvinnorna en relativt liten grupp inom den finska poliskåren, ungefär tjugo procent av alla poliser är kvinnor, enligt Heidi Warelius.

Astra Nova bjuder på mer än läsvärda intervjuer, bland annat en essä om alkoholism ur den anhöriges perspektiv. Essän är skriven av Ann-Helen Attianese och fick ett hedersomnämnande i Hans Ruin essätävling 2006. ”En smärtsam alarmsignal” ljuder genom texten, enligt prismotiveringen. Attianese skriver om sin egen alkoholiserade mamma, på ett sätt som gör att man omöjligt kan värja sig mot smärtan i hennes erfarenheter:

” Tänk att gå och lägga sig tidigt, vakna tidigt, utan ängslor. Inte torka spyor utan torka damm. Tänk att få se framemot helger och lov. Ha det tråkigt, spela spel och promenera, tillsammans och utan spritmonster i vägen.”

Men hon blir inte självömkande, hon gör sig inte till något offer – det är snarare styrkan som kommer fram, och ilskan. Varför ingriper vi inte? Varför står samhället så maktlöst? frågor hon sig, och menar att det måste ske en revolution inom vården. Alkoholismen drabbar hundratusentals människor i Finland, över miljonen om man räknar in de anhöriga. Tre av fyra alkoholister är män, men kvinnorna knappar in. Och just där kommer Attianese åt något mycket viktigt: ”vi har aldrig diskuterat alkoholism, åtminstone inte ur en kvinnosynvinkel. Märkligt nog känns det så moralistiskt och förlegat.”
Att vara alkoholist är att ständigt försöka hålla sitt missbruk hemligt. Att vara kvinnlig alkoholist är att hålla ännu hemligare, skriver Attianse. ”En kvinnlig alkoholist vältrar sig i självföraktet. /…/ Usel hustru, usel husmor, usel mor. Usel! En orsak god nog för en snabbfylla…”
Frågor aktuella inte bara i Finland utan även här i Sverige, även då alkoholismen är mer utbredd i Finland. Frågor som behöver befrias från all den skam som tynger och försvårar för såväl alkoholisten i behov av hjälp som de anhöriga; lik att plocka fram ur garderoben.

En annan brännhet fråga som lyfts i Astra Nova nr 3-4 2006 är den om kulturtidskrifternas ekonomiska situation. Arbetssituationen för Astra Novas redaktion beskrivs som tämligen ohållbar, något de tyvärr inte är ensamma om i tidskriftsvärlden. Förre redaktionssekreteraren, Lotta Moring, skriver: ”…För detta arbete begär den tre kvinnor starka redaktionen (chefredaktör, redaktionssekreterare, layoutare) inga saftiga opinionsprogram eller fallskärmar utan en tillräcklig (anspråkslös) lön”. Ett helt rimligt krav kan man tycka, men i realiteten är det så att arbetsinsatserna överhuvudtaget inte står i proportion till inkomsterna, med övertid, engagemang och många gånger ideellt arbete. Den föräldralediga chefredaktören Anna Biström skriver: ”Villkoren för att ge ut en kulturtidskrift är sådana att det inte varit möjligt att skapa ’riktiga’ jobb på Astra Novas redaktion. Det här är inte ett unikt problem för Astra Nova, utan gäller så gott som alla kulturtidskrifter.”

Förutom ”engagemang, upptäckariver, vilja att förändra världen, kreativitet, glädje, yrkeskunskap” krävs det pengar, som Lotta Moring skriver. Kulturarbete handlar inte enbart om engagemang och skaparglädje, de ekonomiska villkoren måste vara så pass goda att kreativitetens uttryck möjliggörs.
Precis som Anna Biström påpekar gäller detta så gott som alla kulturtidskrifter. Lotta Moring lyfter fram vikten av prenumeranter, men även bidrag är av största betydelse. Det här gäller i Finland såväl som i Sverige, liksom i Danmark och Norge. FSK, Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter, har tillsammans med dess motsvarigheter i Finland, Sverige, Danmark och Norge (nu har även Island tillkommit), formulerat ett upprop för Nordens kulturtidskrifter. Genom uppropet uppmanas Nordens kulturpolitiker att ge ett mer aktivt stöd till kulturtidskrifterna i Norden, att öka – och inte som i Finland minska – stödet till kulturtidskrifterna och att utveckla de politiska åtgärderna för de nordiska kulturtidskrifterna. I uppropet står det bland annat:

”Det handlar om tidskrifter som spelar en väsentlig roll i den offentliga debatten, tidskrifter som fördjupar viktiga samtal. Då är det beklagligt att de lider så av att inte ha tillräckligt med pengar för att ens kunna betala avtalsenliga arvoden.”

Astra Novas problem med den usla arbetssituationen för de som sliter hårt med tidningen, är alltså inget specifikt problem för just Astra Nova. Förre redaktionssekreteraren blev symptomatiskt nog ”utbränd” på grund av det slitiga arbetet. Kulturtidskrifterna fyller en mycket viktig funktion, så även Astra Nova, vilken förhoppningsvis kan leva vidare. Genom svårigheter till stjärnorna, på latin Per aspera ad astra, som det står i texten om Astras födelse, Astra nr 1, 1919:
”Men kom nu och låt oss tömma en skål i lindblomsté för din – för vår – tidnings framgång. Per aspera ad astra!”

▪ Rebecca Liedman