Är Ulf Lundell verkligen kvinnohatare?

[090509] I samband med att romanen Friheten gavs ut 1999 så hävdade litteraturkritiker att Ulf Lundell ville skylla familjens upplösning på kvinnan. De hävdade även att det fanns ett dolt kvinnohat hos författaren eftersom att de flesta som mördas i boken är kvinnor.

Idag nästan tio år senare lägger man kanske större vikt vid andra delar i boken. Jag ser till exempel hur huvudpersonen Tom Wassers vantrivsel med sig själv och med samtiden samt hans frustration över oförmågan att förändra situationen mest bildar en fond eller kuliss där andra karaktärer ges fritt spelrum.

En av de karaktärerna är den före detta reklamaren Frank Antonsson som sålt sin reklambyrå och som söker upp författaren Tom Wasser. Frank vill hela tiden locka med Tom på sina planer och idéer, men det tycks hela tiden finnas ett avstånd dem emellan som tycks omöjligt att överbrygga. Frank har umgänget, idéerna, planerna och dessutom de ekonomiska förutsättningarna att förverkliga dem, men Tom förefaller hela tiden tveksam till att delta. Frank är en ny bekantskap för Tom och trots att Tom tycks sakna mening, mål och andra vänner i sitt liv är det något som tar emot, som skaver när de umgås och som gör att Tom hela tiden behåller distansen.

Läser man Friheten utifrån ett politiskt perspektiv är det lätt att hävda att Frank symboliserar Den Fria Kapitalismen/Kapitalisten. Det är även Frank som ”adopterar” och fostrar den föräldralöse Trick. Det som framstår som politiskt intressant och framåtblickande i Friheten är karaktären Trick sedd som ett samhällsfenomen. För cirka tio år sedan reagerade jag över Tricks likhet med den litterära figuren Patrick Bateman, huvudpersonen i Bret Easton Ellis roman American Psycho. Då var det Tricks psykopatiska drag som gjorde det största intrycket på mig; sarkasmerna, hånleendena, överlägsenheten. Hans förvrängda frihetsuppfattning och förvrängda övermänniskoideal. Den stenhårda karaktären som till slut ändå krackelerar.

Idag är det snarare Tricks Mänskliga Krackelerande som kommit att inta en mer central plats. De senaste tio åren har det nämligen med jämna mellanrum rapporterats om unga, ensamma män vars gärningsmannaprofiler påminner en del om Tricks och som utfört vansinnesdåd i USA, Tyskland och inte minst i vårt grannland Finland. 2008 genomfördes en skolmassaker i finska Tusby som slutade med att gärningsmannen tog livet av sig och ett snarlikt dåd genomfördes i Kauhajoki året innan, som också slutade med självmord. Tysken Sebastian Bosse tog sig in på sin gamla skola med två avsågade hagelgevär, sköt vilt omkring sig och tog sedan sitt liv.

Även om det självklart skiljer sig en del mellan gärningsmännen så är ett utmärkande drag att de alla av någon anledning upplever att de inte har någon framtid. Efter dåden finns det inte längre någon mening i livet för dem. Den logiska följden blir självmordet. De har även alla lämnat ett ”testamente” efter sig. Trick vill att Tom Wasser ska skriva hans och flickvännens Hermines historia utifrån hans dagboksanteckningar. Sebastian Bosse skrev ett skoningslöst avskedsbrev efter sig och många gärningsmän har – genom nya tekniska landvinningar – valt att spela in sig själva på video och lägga ut det på Youtube. På något sätt vill de alla bli bevarade. Ytterligare gemensamma drag är nihilismen och känslan av att vilja städa upp i en smutsig värld. De kallar sig misantroper och känner ett hat eller förakt mot samhället. De är militanta och radikala personer med dragningar mot ideologier på yttersta höger– och vänsterkanten.

Såhär tio år efter att Friheten gavs ut rekommenderas en (om)läsning av boken med förhoppningen om en återupprättelse av Ulf Lundell som politisk författare med förmåga att tala till en bred läsekrets.

▪ Magnus Johnsson