När Väst banade väg för IS

Vinjettbiuld: Rolf Ekéus

[180402] Åren 1991–1997 var den svenske diplomaten Rolf Ekéus chef för den speciella organisation som på uppdrag av FN:s säkerhetsråd övervakade och genomdrev nedrustningen av Iraks arsenal av okonventionella vapen. I Mellan två krig berättar han nu om hur uppdraget genomfördes under ständiga konfrontationer med en motvillig irakisk statsledning med diktator Saddam Hussein i spetsen och med hänsyn tagen till motsättningar inom Säkerhetsrådet om uppdragets inriktning och karaktär.

Ekéus linjerar upp bakgrunden till att organisationen UNSCOM (United Nations Special Commission) tillkom. Under 1980-talet pågick ett blodigt krig mellan Iran och Irak, i vilket bland alla andra ohyggligheter också förekom det irakiska angreppet med kemiska vapen på den kurdiska staden Halabja. Sedan kriget avslutats utan att någondera sidan kunde sägas ha vunnit gick Irak år 1990 till angrepp mot Kuwait, som hävdades av historiska skäl vara en irakisk provins. Det internationella samfundets reaktion blev häftig, och med stöd av FN kunde främst amerikanska styrkor driva ut Irak ur Kuwait i den berömda operationen Desert Storm.

Nu ansågs det nödvändigt att släcka ner Iraks möjligheter att med vapenmakt hävda sin dominans i området, vilket ledde till inrättandet av UNSCOM. Rolf Ekéus deltog som ambassadör vid konferensen om europeisk säkerhet i Wien och hade tidigare varit ambassadör vid nedrustningsförhandlingarna i Geneve. Han tillfrågades av den svenska regeringen på FN:s vägnar om han var villig att ta på sig en uppgift som, vilket boken ger en inträngande bild av, verkligen skulle kunna bli oerhört svårt och involvera allt från riskabla besök vid hemlighetsfulla vapenfabriker i Irak till föredragningar i Säkerhetsrådet. Till det kom en oändlig räcka praktiska problem. Rekryteringen av kompetent personal, anskaffning av flygkapacitet, skyddsutrustning och lokaler med mera.

Den irakier som Rolf Ekéus hade mest kontakt med i en lång rad möten var den senare så kände vice premiärministern Tariq Aziz. Mellan dem uppstod så småningom en viss ömsesidig förståelse och sympati. Aziz lär också ha erbjudit Ekéus ett bankkonto i Schweiz med en halv miljon dollar, i utbyte får man tänka sig, mot en minskad ambitionsgrad i uppdragets genomförande. Ett erbjudande som Ekéus avvisade som den plikttrogne och korrekte ämbetsman han var. På den andra sidan hade han att hantera den snart avgående amerikanske presidenten Bush och dennes efterträdare Bill Clinton. Vid FN hade han att interagera med generalsekreterarna Boutros Boutros-Ghali och Kofi Annan. Den som är intresserad av intrigerna i FN eller Vita Huset har en hel del att hämta i Mellan två krig.

Det andra krig som boktiteln syftar på är förstås USA:s och Storbritanniens angrepp på Irak i kölvattnet av terrorattacken på World Trade Center den elfte september 2001. Som många minns var det som uppgavs som avgörande anledning till angreppet Iraks påstådda innehav av massförstörelsevapen. Hur många gånger man om dagen hörde mantrat ”weapons of mass destruction” vid den här tiden går knappt att föreställa sig i dag. USA:s utrikesminister Colin Powell satte sin heder på spel, och förlorade den, när han i Säkerhetsrådet presenterade ”bevis” på Iraks innehav av sådana vapen.

Sanningen, som i krigets spår skulle bli uppenbar, var att Irak inte förfogade över de beramade massförstörelsevapnen. Och att detta berodde på de insatser som under Rolf Ekéus ledning gjorts under det föregående decenniet. Jag tänker mig att det för Rolf Ekéus känts som en ofrånkomligt viktig uppgift att visa hur den här insatsen genomfördes och vilka de utomordentligt dugliga medarbetare var som utförde arbetet med att spåra upp och förstöra kemiska och biologiska vapen och anläggningar för tillverkning av dem. När det gäller kärnvapen hade FN-organisationen UNMOVIC (United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission) under Hans Blix ledning gjort detsamma.

Bland alla intressanta inslag i boken kan man lägga märke till att Saddam Hussein och hans regering vid mitten av 1990-talet börjat bekymra sig för den framväxande islamiska extremismen. Det gjordes genom Ekéus försök att nå fram till FN och USA med propåer om ett tänkbart samarbete för att motverka islamismen. Efter att han gripits av USA uppgav Saddam Hussein i förhören att han varit övertygad om att ett sådant samarbete hade goda utsikter att komma till stånd. Ser man kontrafaktiskt på detta så hade en mer vaken attityd hos FN och USA kanske kunnat leda till att både al Qaida och IS hindrats från att nå de framgångar de sedan fick.

Mellan två krig är en oavbrutet intressant skildring av en betydelsefull del i ett ödesmättat historiskt förlopp. Den är ibland lite tålamodsprövande i sin detaljrikedom och med det myller av akronymer som poppar upp i de internationella organens verksamheter. För framtidens historiker blir den en värdefull källa. Boken har givits undertiteln ”Saddams fall och IS födelse”. Det är inte alls vad den huvudsakligen handlar om, det som står i fokus är allt som föregick Saddams fall och IS födelse.

▪ Christian Swalander

Bild tv: Rold Ekéus. Foto: Fredrik Hjerling

Bokomslag
Rolf Ekéus
Mellan två krig. Saddams fall och IS födelse
Bonniers 2018

Kategorier
Dela den här artikeln: