Ett förlag som abdikerar från sitt ansvar

Peter Robinson. Foto Caroline Andersson

[190212] Vem ska läsa eller lyssna på den här boken? Det kan synas vara en bisarr fråga att ställa i en recension men det är en fråga som följer mig igenom hela läsningen. En hängiven man lanseras på omslaget som ”En Alan Banks klassiker” och cynikern i mig känner först att jaha, där har förlaget garderat sig väl. Men när jag tänker efter är det nog tvärt om. Det här är falsk marknadsföring.

Visst, det är en Peter Robinson-bok med Alan Banks i huvudrollen. Till dags dato har Peter Robinson skrivit 23 böcker om Allan Banks varav 15 nu finns utgivna på svenska.
Britten Robinson är, tillsammans med amerikanen Michael Connolly, en av de största översatta deckarförfattarna på 2000-talet i Sverige.
Så hans ”track record” är starkt. Ändå är min slutsats denna: Köp inte den här boken om du inte till varje pris vill ha en komplett samling av Peter Robinsons böcker om Alan Banks.

En hängiven man (A Dedicated Man) är egentligen den första boken om Alan Banks och skrevs 1987 men gavs ut i Storbritannien som nummer två i serien 1988 eftersom efterföljaren, Ur askan i elden (Gallows View, utgiven på svenska 2017), ansågs vara mer våldsam och sexigare än den egentliga debuten och därmed bättre att introducera ett författarskap med.

Peter Robinson beskrev själv de här böckerna för ett par år sedan i en intervju i Yorkshire Life:

”I början var… Banks väldigt oformad. Jag hade inte grepp om vilken sorts person han var. Jag hade några idéer: hans kärlek till musik, hans familjesituation etc.”

Det här borde Forum ha tagit fasta på. Och det är väldigt tydligt i En hängiven man vars intrig är rätt enkel. En före detta professor hittas mördad och delvis nedgrävd på en åker utanför den lilla staden Helmthorpe. Det är ett mord utan några tydliga ledtrådar och en begränsad skara misstänkta vänner och familjemedlemmar. Mycket av framåtrörelsen i boken sker i Alan Banks hjärna, i hans resonemang med sig själv.

Det är en berättelse utan sidointriger och tempot är lågt. Men redan här, i Peter Robinsons första bok, står miljön i norra Yorkshire i centrum och den är kanske lika mycket ”huvudperson” som Alan Banks själv, något som också blivit ett signum genom hela serien.

Men här finns inget av det som ett fan av Peter Robinsons böcker är van vid att möta; en komplex historia med parallella intriger, väl utmejslade bifigurer och, på senare år, flera huvudrollsinnehavare samt en historia med mörka undertoner. Att Alan Banks efter hand har blivit mer och mer komplext framställd är en naturlig utveckling men kontrasten mellan de på svenska tidigare utgivna böckerna i serien och den här är våldsamt stor.

När Peter Robinson introducerades på svenska, av Henrik Nilsson på Minotaur förlag 1999, valde Nilsson att börja med den bok han uppfattade som starkast av de då utgivna titlarna, En ovanligt torr sommar. Den var också den då senast utgivna boken. Henrik Nilsson valde att aldrig gå bakåt i serien eftersom han visste att Peter Robinson hade haft en stark utvecklingskurva och att de första böckerna aldrig skulle tillföra något väsentligt. Snarare skulle de påverka författarens rykte negativt.

När nu Forum väljer att ge ut de titlar som inte tidigare är utgivna i Sverige (de åtta första) så har de valt att göra en annan tolkning. Det är sant att Peter Robinsons författarskap idag är så väletablerat och starkt i Sverige att han knappast skadas av den här utgivningen.

Men för vem gör man det här? För läsaren/lyssnaren? För de absoluta fansen? För sin egen plånbok?

Jag är själv ett fan av hela serier och ville gärna att Peter Robinsons outgivna böcker skulle översättas. Men det var för mer än 15 år sedan. I dag, 30 år efter utgivningen, så känns En hängiven man daterad och outvecklad.

För mig känns det som en ren spekulation och dåligt omdöme. Att skriva ”En Alan Banks klassiker” ovanför titeln på omslaget är i mina ögon väldigt cyniskt. Det är heller inte sant, detta är ingen klassiker och vana förläggare och redaktörer borde kunna urskilja det. Jag misstänker att många Alan Banks-fans kommer att känna sig lurade när de läser eller lyssnar på den här boken.

Man kan spekulera över hur det här har gått till. Jag tror jag kan lista mig fram till det. Alternativen är inte så många.

Alla förlag, och det gäller förlagen i Bonniersfären mer än andra, gräver djupt i sin backlist för att hitta böcker de kan göra ljudböcker av. Peter Robinsons outgivna backlist ser i det perspektivet väldigt lockande ut. Bonniers förlag har tillgång till all viktig statistik när det gäller ljudbokslyssning och de vet att serier är det mest lyssnade på och det mest lönsamma man kan ge ut i ljudboksformat.

Troligen är därför ljudboken huvudaffären och pappersutgåvan mer av en bonusutgivning man skött med vänsterhanden. Jag tror inte att någon förläggare på Forum har bemödat sig om att läsa böckerna för att göra en kvalitetskontroll. Man har tittat på gamla siffror och agerat med förlängda märgen. Så min slutsats är att Forum missat att agera som ansvarsfulla förläggare – förläggare som vårdar sina författare och respekterar sina läsare.

Men en sak tycker jag om med boken. Peter Robinson ger oss en tydlig beskrivning av hur Alan Banks ser ut. Det är, kan man lugnt påstå, väldigt långt ifrån tv-seriens Alan Banks.

Här tre korta beskrivningar ur början av boken:

”…Banks bröt samtalet och tog på sig sin slitna bruna kavaj med lappar på armbågarna. Han var en småväxt, mörk man med anletsdrag som förde tankarna till de gamla kelterna i Wales och det var ett utseende som definitivt inte avslöjade hans yrkesval…”

”…Innanför området stod… en kortväxt senig man – som såg ut att vara chef…”

”…Hon tyckte att hans magra, kantiga ansikte under det kortklippta prydliga håret var attraktivt, trots att näsan tydligen hade knäckts och inte rättats till ordentligt efteråt…”

En bit ifrån dagens stilideal och kanske mest kuriosa. Varje läsare har ändå sin egen bild av hur Alan Banks ser ut. Men för oss inbitna nördar är det ändå av värde.

▪ Lasse Winkler

bokomslag

Peter Robinson
En hängiven man
övers. Jan Malmsjö
Forum, 2019
(brittisk orginalutgåva 1988)

 

författarfoto: Caroline Andersson

Kategorier
Dela den här artikeln: