I Trollhättan däremot

Tuula Polojärvi

[190509] Efter att ha bott i Göteborg och Helsingfors mellan åren 1989 till 2004 återvände jag till min hemstad Trollhättan. I Helsingfors hade jag en spalt i alba som hette men i Helsingfors däremot, den publicerades 1999 för första gången. Detta är en fortsättning på denna spalt såhär tjugo år senare. Från en stor stad till en mindre stad. Från Finland till Sverige. Och från Drumsö i Helsingfors till Trollhättan och då till mitt mikrokosmos Kronogården.

Jag bor nu återigen på Kronogården, den stadsdel som de flesta som vet något om Trollhättan känner till. Här växte jag upp. Jag gick på lekis här och jag gick i skolan till femte klass. Då flyttade vi till ett radhus i grannområdet Lextorp och jag fick byta skola. Kronogården är numera det mest segregerade bostadsområdet i stan. När jag växte upp på sextiotalet var det ungefär en tredjedel invandrare här på Kronogården. Talade med en sociologistuderande om hur det var när hon växte upp på nittiotalet och hon sa att det bodde cirka två tredjedelar invandrare på området då. Nu är det fler än så.

Här brinner bilarna oftare än i andra bostadsområden i stan. Kronogården räknas till Sveriges topp tio problemområden. I påsk trodde jag att det skulle hända fler tråkiga saker här, men det har varit väldigt lugnt, ”bara” två bilar har brunnit och ett par ungdomar har farit omkring på cykelvägarna med motorcyklar i hög fart. Noterade igår att polisen var ute och rekade på cykelvägen nära vårt hus. Poliserna är väldigt synliga i området, vilket är välkommet.

Nyligen kastade ett gäng ungdomar sten på polisen vid Kronogårds torg. De tog fast en tjugoåring som nu släppts men ännu är misstänkt. De tog även en handfull ungdomar i icke straffbar ålder. Ungdomarna kördes hem till sina respektive föräldrar. Hade gärna varit en fluga i taket och hört vad dessa föräldrar sa till sina ungdomar. Kanske är polisens ingripande en orsak till att det varit lugnare denna påskhelg, nu var ju några stenkastare förhoppningsvis uträknade.

Det som stör mig mest är två saker. För det första att det är några få som förstör för så många. För det andra att detta bara är meningslösa helt missriktade dåd utan någon som helst politisk agenda. Det är ren och skär skadegörelse och våld mot tjänstemän. Till ingen nytta. Och vi andra som bor här på området är antingen frustrerade över situationen med våld och rån eller så planerar vi att flytta härifrån. Personligen är jag lätt frustrerad men har inga planer på att lämna Kronogården; jag har alltid trivts här. Även när jag var liten tyckte jag att det var toppen att leva här

De finns de föräldrar i så kallade finare bostadsområden som förbjuder sina barn att åka till Kronogården. Riktigt så farligt är det inte här. Vi, jag och min man Magnus, bor i den lugnare delen av området och här kan man lätt glömma bort att det är ett problemområde. Folk är i allmänhet trevliga och öppna och var och varannan främling hälsar på oss när vi är ute och promenerar med vår hund Brolle. Grannarna är toppen och vi tycker att vår gård är den vackraste i hela stan. Kan hända att jag romantiserar lite när jag skriver om Kronogården, för jag blir lätt nostalgisk när jag promenerar här i mina gamla barndomsmarker.

Allt är inte bra men allt är inte heller dåligt här. Det är som det är tills någon gör något åt grundproblemet – segregationen. Välkommen till min hemstad Trollhättan. En mindre stad med liknande problem som Stockholm, Göteborg och Malmö fast i mindre format. Det skulle inte behöva vara så. Politikerna borde kunna bättre. Det hade inte behövt vara så segregerat i en liten stad som Trollhättan. Det tycker jag och jag tänker skriva mer om segregationen i fortsättningen också genom att ta upp olika ämnen.

Det händer faktiskt en hel del utanför storstadsregionerna. Det har jag märkt efter ett antal år här. I början var det svårt att vänja sig vid att vara tillbaka i Trollhättan, van som jag var vid Helsingfors. Jag har börjat att acceptera det faktum att jag bor här och jag har till och med kommit på mig med att trivas här sen ett par år tillbaka. Så än en gång, välkommen till Trollhättan eller rättare sagt mitt Trollhättan. Eller som det står på kommunens hemsida. Upptäck Trollhättan.

 

▪ Tuula Polojärvi

I Trollhättan däremot

Detta är det första inlägget i serien ”I Trollhättan däremot”.
Vi vill med den här serien uppmärksamma en liten bit av världen utanför storstadsområdena.
Sällan rapporterar medier därifrån. Och gör de det så gäller det nästan alltid brott, olyckor eller sport.
Det händer en mängd andra saker därute och de allra flesta invånarna i Sverige bor ju inte alls i Göteborg, Stockholm eller Malmö.
Vi vill visa lite av hur ett liv i en mindre stad kan te sig. I alla fall göra små nedslag.
Välkomna till Trollhättan.

Fotot på Tuula är taget av Anna Hovi (här ngt beskuret)

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: