[050222] Riksteatern
Här hade man nog gått fel. Det skulle föreställa ”Riksteaterns satsning på ny scenkonst” för att citera GP som på så sätt sammanfattar JAMs avsiktsförklaring som är så hemlig att den måste tryckas i programbladet med mikroskopisk stil i röd färg på skär bakgrund, något som endast kan läsas med friska ögon och ett fläckfritt förstoringsglas. Inget för mina ögon, alltså.
Jag kan inte heller sitta som en skräddare med benen i kors på en kudde på golvet, men det fanns det tillräckligt många ur publiken som gjorde.
Annars var det som en ungdomlig upplaga av ”Underhållningspatrullen besöker”, en kille och en tjej och en gitarrist, som det brukade vara på föreningsmöten och fortfarande är på äldreboenden. Fast ungdomarna var nya och musiken var ny och deras texter var nya och inget ont i det. Ämnet gammalt och välkänt och ändå alltid nytt: kärlek. Det är kul, det är roligt gjort och det är stundtals tankeväckande, men vad jag är kritisk till är att man kallar det för ”teater”, att man använder de knappa resurser som skulle kunna satsas på ett riktigt skådespel till en mysig soaré.
Isabel Rebola och Mikael Wranell heter de uppträdande aktörerna. Regissör har Farnaz Arbabi varit, hon som gjorde Ett öga rött på Angeredsteatern och Mammas Köttbullar på Teater Kurage. Föreställningen befinner sig nu på turné i landet. Ni som är intresserade får kolla www.riksteatern.se/jam. Den visas inte mer än en dag på varje ort och den slutar den 3 april i Stockholm..
Min medteaterakupunktör Kajsas åsikt hittar du denna gång på www.gp.se 20050216.
/Åke S Pettersson
