Och vems var felet när våldet tog över vardagen på filmduken, på scenen – och i verkligheten?

Olivia Newman – Där kräftorna sjunger, Schaubühne am Halleschen Ufer – Våldets historia
Där kräftorna sjunger

Ulf Kristersson hade ett sjå med att göra reda för sina ståndpunkter i partiledarintervjun i SVT för ett par dagar sedan. Han erkände stora problem med invandringen som den utvecklats, men utan att vilja ställa sig på Sverigedemokratisk plattform. Det var tydligt att han tyckte den gått åt helvete med arbetslöshet och våld i utsatta områden som konsekvens, men ville/kunde inte tillåta sig att skylla på någon. Alltmer hjälplös kunde han till sist inte annat än upprepa sitt återkommande mantra: vi måste arbeta, vi måste alla arbeta, alltid arbeta, bidra. Läs mer

Välspelad höstsonat förbryllar och roar

Göteborgs stadsteater – Höstsonaten

Äntligen!, blev min spontana reaktion efter att ha upplevt regissören Lydia Bunks uppsättning av Höstsonaten på Göteborgs Stadsteater. Äntligen något som berörde mig på djupet, både känslomässigt, visuellt och sceniskt konstnärligt, trots viss överbelastning. En uppsättning som öppnar upp mot tysk expressionism från stramheten hos Ingmar Bergman. Läs mer

Stark gemenskap i dans och kör

Dans – The almost nearly perfect, GöteborgsOperans Danskompani

På sjuttiotalet ålades var och en att ta politisk ställning i förbindelse med det konstnärliga arbetet. Vad det konkret skulle betyda för arbetet som sådant var det många gånger svårt att genomskåda. Läs mer

Sober bröllopsfest på Operan

Wolfgang Amadeus Mozart – Figaros bröllop

Scenbilden till Figaros bröllop har digitala förutsättningar och konturerna till ett stort men prydligt hus är det som möter publiken medan den slår sig ned för att avnjuta ett av operakonstens mest delikata mästerverk, Mozarts stora glädjebubbla. Läs mer

Intet mindre än en milstolpe

Teater: Dödsdansen – Musik: Stabat Mater Dolorosa

Att Dödsdansen nu spelar på Göteborgs Dramatiska Teater (GDT) är ett resultat av impulser och tillfälligheter. Läs mer

Konsten att föreställa kriget

Det finns en israelisk film från 2007, Beaufort, Oscarnominerad som bästa utländska film, regisserad av Joseph Cedar. Det är en mästerlig, stilla skildring av krigets apatiska vardag, upplevd genom ett antal soldater vid en postering mot Libanon som efter aderton år skall överges och sprängas i luften. Läs mer

Minneslabyrinter

Varje trumresa, en erfarenhetsform i shamanska kulturer som vår samiska, inleder seansen genom att ge minnesarbetet en riktning. Så påbörjas en färd av upptäckter, som både berusar och klargör. Läs mer

Höga klackar, bar överkropp och snö

Visar man upp ett gevär på scenen skall det avfyras i fjärde akten, ansåg Tjechov. Det är man inte lika säker på i 33, rue Vandenbranden, som bygger dramaturgin på ett osäkrare koncept, genom vilket föreställningen trollbinder åskådaren. Läs mer

Stilla undran

Det finns ögonblick av absolut poesi i Don Quijote, mellan Thomas Nystedt och Per Sandberg i rollerna som titelfiguren och Sancho Panza, i gycklarnas och musikanternas romantiska serenader och diverse påhitt. Läs mer

Kung Ubu

”Ubu Roi är en teaterhistorisk milstolpe av flera skäl”, skriver Gösta M Bergman i sin bok om Den Moderna teaterns genombrott, och fortsätter ”föreställningen öppnar vägen till en teatraliserad teater som stället för att förneka sig själv och skådespelarnas existens, tvärtom reducerar diktarens ord till förmån för scenens andra uttrycksmedel, först och främst den skapande aktionen. Rörelser i rytm. Det är en blodig hämnd på diktaren-drömmarens ”théätre de déclamation. …Det är den absurda teaterns födelse vi här bevittnar.” Läs mer