Maffian är redan här

[050414] Från Siciliens vilda trakter till den amerikanska maffians dödsryckningar och den italienska processen, lyder undertiteln på försättsbladet.
Lite prärieromantik kan man ana däri. Även om avskyn för den organiserade brottslighetens konsekvenser tydligt lyser igenom i författarens bisatsmarkörer. Men visst finns hos många, liksom hos mig själv, en underlig form av skräckblandad förtjusning för företeelsen.
Och det går väl an att betrakta det hela på håll. Och att se det på film, som i de välgjorda Gudfadern-filmerna med Marlon Brando och Al Pacino. Men det handlade ju mycket om förr i tiden. Idag då?

Författaren skriver i förordet att flera personer sagt till honom att det som skett på Sicilien och i Amerika aldrig kan hända i Sverige – och han tror att det är sant.
Bara det att maffian redan är här, fast i en annan form.

Vad som gör läsandet mest jobbigt är all ”namedropping”. Flera nya maffiabossars namn introduceras på i stort sett varje sida, med porträttbilder oftast, och det gör att man går vilse bland alla träd. Av 330 sidor ägnas större delen åt maffian i New York och på den amerikanska östkusten. Mest intressant tycker jag nog ändå kapitlen om spritförbudet och Chicago är.
Lagen om förbud av tillverkning och distribution av sprit – under tretton år på 1920- och 30-talen – i USA gjorde att den ekonomiska brottsligheten kunde växa sig stark. Illegala importer från Kanada och Kuba bland annat, samt egna bryggerier med alkohol som var livsfarlig och orsakade människors död och blindhet, byggde upp brottssyndikaten.
Mutor till politiker, jurister, domare, advokater, journalister, fackföreningsmän, transportnäringar blev vardagsmat och har fortgått alltjämt.

Att den amerikanska maffian från början föddes i Italien är känt sedan tidigare. Men att den också många gånger har grott ur fattigdom som immigranter har mött är en annan sida av fenomenet som är social.
Visserligen blir inte alla fattiga immigranter hänsynslösa och kallblodiga mördare. Men det amerikanska samhällets dominerande vita befolkning med protestantiska förtecken, har aldrig accepterat italienare som fullgoda medborgare.
Visst, irländska gäng – inte minst i Chicago – tävlade om herraväldet med Al Capones gäng. Capone fick inte höra till Cosa Nostran, den sicilianska maffiagrenen, eftersom han var född i Neapel, där Camorran härskat.
Men han hörde inte till den heller, utan byggde upp sin egen ”familj” som var hänsynslös mot allt och alla. Dock såg han till att ordna soppkök efter depressionen 1929 och många fattiga i Chicago såg därför upp till honom.

Intressant blir det även när Sam Giancanas roll i mordet på bröderna Kennedy beskrivs. Att fadern Joseph Kennedy var en affärsman med högst dubiösa motiv, som gjorde honom till ett byte för maffiabossar, kan ha legat bakom det hela. Kennedy den äldre byggde upp sin förmögenhet genom att vara delaktig i importen av illegal sprit under förbudet.
Det sägs att han ska ha gett Giancana ett löfte om att sonen som president inte skulle röra i maffians angelägenheter om Giancana skonade Josephs liv.
När så Robert Kennedy blev justitieminister började den kanske största upprensningen bland organiserad brottslighet – och kopplingen även till mordet på honom får en att fundera…

Mycket har fått mig att fundera under läsningen: var går gränsen mellan hederlighet och mutor? Hur nära ligger vi maffiatendenser i vårt land? Hur lätt är det att muta våra politiker? Och att detta är männens värld, hur mycket av dessa tendenser kan kopplas till hedersmord på flickor?

Mussolini var nära att besegra maffian i Italien under 1940-talet, men när Italien kapitulerade 1943 hade flera italienska maffiabossar, med USA:s hjälp, kallats in och skickats som ”rådgivare” i kriget mot fascismen.

I början av 1990-talet såg det ut som om man på Sicilien hade fått maffian på fall. Men de båda domarna – Falcone och Borsellino – dödades på det mest brutala sätt.

Bland alla våldsdåd och kallblodiga mord kanske det finns ett hopp. Gamla maffiabossar hoppar av och vittnar mot de sina, men nya dyker upp.
I dag finns rädslan för den nya ryska maffian vars struktur ligger där den italienska låg för 35 år sedan.

Boken har väckt många tankar. Men den var trög att ta sig igenom. Kanske hade författaren kunnat fokusera på en del istället för att redogöra för nästan allt.
Känns ibland som ett ihopklipp från amerikanska dags- vecko-månads-och nättidningar – vilka han även uppger som källor i förordet.
Vilket gör att det blir översiktligt och utan djup.
Men, det är ett ambitiöst försök.

▪ Leif Wilehag

Maffia
Kjell E. Genberg
Maffia – En brottsorganisation från födelse till fall
MMG Books AB 2005

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: