Ett landskap av ord
Om döden i ojämn novellsamling
Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer
Viktig men deprimerande läsning
Vill man bli riktigt nedslagen och genompessimistisk av och över vår värld och dess ruttenhet, ja, då kan man läsa Anne Applebaums nya bok Autokrati AB, i Margareta Eklöfs snygga översättning. För den är rent vidrig. Det ska sägas med en gång; jag är redan tillräckligt negativ och pessimistisk, så jag borde förmodligen inte läsa den här typen av texter som bara spär på de tankar och känslor som skapar en hopplöshet inom mig. Så varför läser jag då trots allt? Det är en bra fråga som jag inga bra svar har på. Men läst har jag alltså gjort, läst och våndats. Läs mer
Beskt och blekt om sorg, konst och sanning
Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer
En storslagen biografi
Det är en fin höst för de läsare som gillar författarbiografier. För en tid sedan kom Colm Toibins magnifika Magikern, som handlar om Thomas Mann, uppburen, med en världsvid läsekrets och Nobelpristagare. Nu föreligger Elisabeth Åsbrinks likaledes storslagna biografi över Victoria Benedictsson, Mitt stora vackra hat. Läs mer
Noveller från det östra Tyskland
Tyske författaren Clemens Meyer (född 1977 och boende i Leipzig), skriver om dagens östra delar av Tyskland i noveller i samlingen De tysta satelliterna (2017), som utkommit på ellerströms. Snyggt översatt av Ebba Högström, och med förord, som möjligen borde varit ett efterord, av Måns Wadensjö. Läs mer
Drömmar och åter drömmar – om en prinsessa och ett hotell
Det finns i filmen The Princess inte en filmruta man inte sett på förhand. Och dem man gärna velat kunna återse, BBC:s timslånga Panorama-intervjun av och med Martin Bashir är numera nedtagen av upphovsrättsliga skäl. Den vore annars värd en mässa i form av en dramaturgisk analys, ett flerdimensionellt spel för gallerierna som avslöjar en förslagen, smart men ganska lömsk ung kvinna, själv djupt bedragen och inlurad i en iscensättning hon inte hade en chans att kontrollera, styra ännu mindre, en scen som i allt väsentligt förberedde henne för döden, inte livet. Läs mer
Lyhört Noréndrama på Tofta
Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer
Mastigt att ta till sig
Det blev två dagböcker till för Ulf Lundell, den första nr 6 löper från 7/9 2020 till 16/4 2021. Prosadikterna är de samma som i de föregående fem, i regel väderrapport först, sedan en promenad i intilliggande nationalparken och därefter bl a kommentarer om vad han läser, ser på TV, besök hos exfrun S i galleriet i Simrishamn. Fast nu finns en annan ung dam som han delar säng med. Läs mer