Människorna som brickor i ett spel

Göteborgs Dramatiska Teater – Faces
bild ur Göteborgs Dramatiska Teaters föreställning. Foto Per Larsson

Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer

Dansarna är behållningen

Göteborgsoperan – Naharin's Virus, Love
Virus, foto Lennart Sjögren

Tre koreografer med bakgrund i israeliska Batsheva Dance Company står bakom de två verk som än en gång bevisar den konstnärliga kvalitén hos Göteborgsoperans danskompani. Lite provokativt känns det förvisso att mötas av ord av den nyblivne nobelpristagaren Peter Handke som ”ni kommer inte att se något ni inte har sett förut”. Mitt svar blir ”nja, säg inte det”. Läs mer

Färgrikt, fräckt, fart och fantasi

Göteborgsoperan – Oliver!
bild ur föreställningen

Musikalen Oliver på Göteborgsoperan är en intelligent mix av existentiella värderingar där dåtid möter nutid, men den får sin fulla kraft först när vi är inne på andra akten. Där accelererar tempot, musiken tätnar och den eviga frågan om arv och miljö aktualiseras. Läs mer

Smärtsam läsning

Linda Boström Knausgård – Oktoberbarn

Det här är en roman som är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin. Men det handlar också om barndomen, ungdomen, äktenskap, skilsmässa och föräldraskap. Skriven direkt ur hjärtat, utan kapitelindelningar, får man betrakta den som helt självbiografisk, så vitt jag förstår. Läs mer

Blir det en napoletanare i år?

Domenico – Väsen, ett familjedrama
författarfoto Bazar förlag

En ålderstigen och självupptagen kulturman sitter barnvakt åt sitt barnbarn. Oförutsedda saker händer, livsperspektiv kraschas och kastas om. Inget blir som förr. Läs mer

Som att recensera någons liv

Linda Boström Knausgård – Oktoberbarn
Författarporträtt foto Jasmin Storch.

Kan man recensera en människas liv? Frågan dyker upp när jag läst och nu skall skriva om Linda Boström Knausgårds nya bok Oktoberbarn. Jag skriver bok och inte roman, för av någon anledning känns det hela mer som besläktat med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, än en roman. Åtminstone inte i jämförelse med den suveräna Välkommen till Amerika. Det känns mer som en självbiografi/memoar. Om det är meningen eller om det är något hos mig och min läsning vet jag alltså inte. Läs mer

För många trivialiteter

Alba Mogensen – Hon den roliga

Spelet mellan vad som är kärlek och vad som är vänskap har stor betydelse i Alba Mogensens debutroman Hon den roliga, som kunde blivit en betydligt bättre bok om författaren haft bättre kontroll på vad som med fördel kunde lämnats osagt. Läs mer

En kraft att ta på allvar

Bella Batistini – Mata duvorna
böcker.vinjett

I polisbilar, i häkten och fängelseceller, bland plitar och medintagna. Man förhörs och döms och frias, flyttas runt och visiteras och väntar. Man sitter i sin cell, läser orden på väggarna tidigare interner klottrat dit. Plötsligt är man ute igen, ute i den farliga friheten, den man ständigt trängtar efter. Eller kanske inte alls. Läs mer

Fascinerande men svårgripbar trilogi

Agota Kristof – Den stora skrivboken, Beviset, Den tredje lögnen

Man blir liksom lite vimmelkantig. Ibland är bröderna två och tvillingar, ibland är det bara en. Ena stunden heter Claus Lucas, i nästa Lucas Claus, senare heter Claus (eller om det är Lucas) Klaus med K. Berättelserna börjar ständigt om på nytt och man ”går på dem” lika naturligt varje gång. Vad är det här!? Läs mer

Ekonomi som teater med olika framgång

Göteborgsscener: Vad vi pratar om... – Om tyranni
Vinjettbild

Det handlar om pengar, makt och skrupelfri kapitalism på två av Göteborgs stadsteaters scener nu. Medvetet eller inte så fungerar den ena föreställningen som en språngbräda till den andra som exempel på den kapitalistiska utvecklingen, vilken åskådliggörs i ett absurt skådespel på Backa teater. Läs mer