Ett landskap av ord
som det är en ynnest att vistas i

Klas Östergren – Klenoden
Östergren

Månne är ”Klenoden” den sista i Östergrens löst sammansatta djupt inträngande serie om Sverige i världen som påbörjades med ”Gentlemen” och fortsatte med ”Gangsters” och ”Renegater”: Det känns så, avslutet är så definitivt som det kan bli. Men med Östergren kan man aldrig veta. Läs mer

Om döden i ojämn novellsamling

Linda Örtenblad – Kartotek över över döda och återuppståndna
Linda Örtenblad Foto: Severus Tenenbaum

Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer

Viktig men deprimerande läsning

Anne Applebaum – Autokrati AB 
Anne Applebaum

Vill man bli riktigt nedslagen och genompessimistisk av och över vår värld och dess ruttenhet, ja, då kan man läsa Anne Applebaums nya bok Autokrati AB, i Margareta Eklöfs snygga översättning. För den är rent vidrig. Det ska sägas med en gång; jag är redan tillräckligt negativ och pessimistisk, så jag borde förmodligen inte läsa den här typen av texter som bara spär på de tankar och känslor som skapar en hopplöshet inom mig. Så varför läser jag då trots allt? Det är en bra fråga som jag inga bra svar har på. Men läst har jag alltså gjort, läst och våndats. Läs mer

Beskt och blekt om sorg, konst och sanning

Therese Bohman – Sanningsberget

Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer

En storslagen biografi

Elisabeth Åsbrink – Mitt stora vackra hat. En biografi över Victoria Benedictsson
Elisabeth Åsbrink

Det är en fin höst för de läsare som gillar författarbiografier. För en tid sedan kom Colm Toibins magnifika Magikern, som handlar om Thomas Mann, uppburen, med en världsvid läsekrets och Nobelpristagare. Nu föreligger Elisabeth Åsbrinks likaledes storslagna biografi över Victoria Benedictsson, Mitt stora vackra hat. Läs mer

Noveller från det östra Tyskland

Clemens Meyer – De tysta satelliterna
Clemens Meyer

Tyske författaren Clemens Meyer (född 1977 och boende i Leipzig), skriver om dagens östra delar av Tyskland i noveller i samlingen De tysta satelliterna (2017), som utkommit på ellerströms. Snyggt översatt av Ebba Högström, och med förord, som möjligen borde varit ett efterord, av Måns Wadensjö. Läs mer

Drömmar och åter drömmar – om en prinsessa och ett hotell

Ed Perkins – The Princess, Amélie van Elmbt och Maya Duverdier – Dreaming walls
The princess

Det finns i filmen The Princess inte en filmruta man inte sett på förhand. Och dem man gärna velat kunna återse, BBC:s timslånga Panorama-intervjun av och med Martin Bashir är numera nedtagen av upphovsrättsliga skäl. Den vore annars värd en mässa i form av en dramaturgisk analys, ett flerdimensionellt spel för gallerierna som avslöjar en förslagen, smart men ganska lömsk ung kvinna, själv djupt bedragen och inlurad i en iscensättning hon inte hade en chans att kontrollera, styra ännu mindre, en scen som i allt väsentligt förberedde henne för döden, inte livet. Läs mer

Lyhört Noréndrama på Tofta

Teater Tofta – Nattvarden
Teater Tofta Nattvarden

Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer

Mastigt att ta till sig

Ulf Lundell – Vardagar 6 & 7
ulf Lundell

Det blev två dagböcker till för Ulf Lundell, den första nr 6 löper från 7/9 2020 till 16/4 2021. Prosadikterna är de samma som i de föregående fem, i regel väderrapport först, sedan en promenad i intilliggande nationalparken och därefter bl a kommentarer om vad han läser, ser på TV, besök hos exfrun S i galleriet i Simrishamn. Fast nu finns en annan ung dam som han delar säng med. Läs mer

En lovsång och ett sorgearbete

Linnea Axelsson – Magnificat
författarporträtt

Här finns mannen, flickan, pojken, vännen, och en lika namnlös kvinnlig berättare. Men på näst sista sidan får plötsligt dottern, ”flickan”, ett namn; Liv. Det är mycket som är lite anonymt eller distanserat, eller åtminstone kommer vi inte de inblandade särskilt nära. Läs mer