Kampen för en brasiliansk välfärdsstat

[050905] Under det senaste World Social Forum i Porto Alegre samtalade Ingmar Lindberg och Mikael Löfgren med ett antal personer från den Lula närstående fackföreningen CUT. Det handlade om politik i allmänhet och Lula i synnerhet. En fråga i det samtalet har förföljt mig sedan dess. Den formulerades ungefär såhär: ”Ni, Ingmar och Mikael, har någonting oerhört viktigt att lära oss – Vi vill veta hur ni i Sverige lyckades bygga en välfärdsstat”.

Sett utifrån det jag har läst i Lennart Kjörlings bok är det denna fråga som är den självklara. Det Lula försöker göra är att skapa en välfärdsstat i den informationella kapitalismens era. Detta i en stat präglad av gigantisk ojämlikhet, grav korruption och tydliga spår av en grym militärdiktatur. Som om allt detta inte vore nog så tillkommer det en gammal utlandsskuld i världsrekordklass som bestämt och hårdfört dikteras av IMF. Det politiska manöverutrymmet är litet, kraven enorma och förväntningarna på den för detta skoputsaren är bortom det rimligas yttersta gräns. Men Lula försöker.

Detta är den andra boken på svenska som försöker förklara Lula och den brasilianska utmaningen. Den första boken var en snabb och klart godkänd introduktion översatt från engelska. Kjörlings bok blir då det första originalverket på svenska. Boken har folkbildande intentioner och lyckas väl med att ge en inblick i dels Lulas liv och dels de senaste trettio årens brasilianska historia. Men jag hade väntat mig betydligt mycket mer av denna bok som innehåller en del problem och några tydliga brister.

För det första så bygger boken enbart på andrahandsuppgifter. Kjörling har aldrig intervjuat Lula själv och har bara sett honom ”live” vid två tillfällen. Dessa beskrivs desto mer utförligt med översvallande adjektiv om den känsla Lula lyckas förmedla. I och för sig berättar Kjörling om vilka brasilianska ursprungskällor och biografier han använt – men värderingen av ”källmaterialet” blir för mig tveksam och bygger enbart på Kjörlings eget omdöme.

Nästa stora problem handlar om att Kjörling försöker liva upp sina andrahandsuppgifter med egna historier. Dessa är till stor del bara störande och för handlingen klart irrelevanta i många stycken. Många av dessa historier är intressanta tagna för sig men passar betydligt bättre i en reportagebok om Brasilien än i en biografi om Lula. Vid vissa tillfällen passerar Kjörling alla gränser och resultatet, trots de goda intentionerna, blir pekoralt. Detta handlar inte om att Kjörlings historier om sitt liv som socialarbetare inte är värda att berätta utan om att den gode redaktören/ förläggaren borde ha plockat bort dem om nu boken ska handla om Lula.

Dessa två invändningar tagna tillsammans får mig att fundera på om inte själva materialet egentligen är för tunt för denna bok. Det vill säga att de refererade andra handsuppgifterna behövde någon utfyllnad och så tog man Kjörlings privata historier (som kanske var tänkta som artiklar eller en egen bok). Jag hade så gärna mycket hellre sett att en modig förläggare hade vågat lita på att den svenska publiken faktiskt kan ta till sig en längre biografi över Lula. Skriven på portugisiska och översatt till svenska men med en längre introduktion, kanske skriven av Kjörling. Jag skulle således mycket hellre vilja läsa Denise Paranas biografi som Kjörling vid mer än ett tillfälle så gärna refererar. Jag skulle önska modigare förläggare som vågar att satsa på någonting som inte är förpackat och introducerat för en svensk kontext. På det sättet kan förlag som Ordfront faktiskt i praktiken arbeta för att ge den ”andre” en egen röst och bryta det vita europeiska kunskapsmonopolet istället för att bevara det.

Så vad är det för någonting som jag som kritiker önskar? För ovanlighetens skull så är det inte bara en till bok jag önskar utan två! För att försöka förstå det som idag händer i Brasilien (vilket jag anser vara bland de mest viktiga i dagens politik) så hade det krävts tre böcker. En lättsam introduktion till den brasilianska historien, gärna med fokus på PT (Lulas politiska parti). Sedan hade jag gärna velat se Denise Paranas biografi översatt till svenska för att på det sättet verkligen ge en inträngande bild till personen Lula. Den sista boken jag önskar är den reportagebok av Kjörling som utgör stora delar av denna biografi. På det sättet så skulle man kunna få ihop detta utan att förringa eller förenkla. Nu känns det som ett hafsverk som inte riktigt håller ihop. Detta gynnar varken Kjörling som författare, Lula som förebild eller Ordfront som förlag.

Historien om Lula och hans kamp för att skapa en välfärdsstat i Brasilien är för oss här uppe i nord viktigare än vi verkligen anar. Här finns det en gestalt med en lyskraft och ett utrikespolitiskt agerande som kanske bara kan liknas vid Olof Palme. En person som utmanar och kritiserar – men även bygger upp någonting annat. När Palme under det kalla kriget talade om de alliansfria staternas speciella roll för utrikespolitiken skapar Lula ett motsvarande politiskt subjekt när han driver fram bildandet av G 22 under Världshandelsorganisationens topp möte i Cancun. Nu har kärnvapnen ersatts med handelsavtal – men behovet av politiska motkrafter är fortfarande lika akut. Detta för att bevara de små staterna oberoende och möjlighet att bedriva en egen politik. Den politiken handlar om att bygga en välfärdsstat.

▪ Olav Unsgaard

Omslag till Lula
Lennart Kjörling
Lula
Ordfront 2005

Olav Unsgaard är lärare på Globalverkstan i Göteborg. Han sitter också med i redaktionerna för tidskrifterna Ord&Bild samt Fronesis. Engagerad i den globala rättviserörelsen, främst inom Attac Sverige där han suttit i GA (styrelsen) mellan 2002-2004. Redaktör för ”Globalisering hur då?”, Leopard förlag 2002.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: