En amerikan i London

[051201] Det är inte många som läser Henry James’ romaner nuförtiden; man upplever dem som alltför utförliga, för omsorgsfullt berättade i sin jakt på de exakta formuleringarna, det rätta ordet, eller, om detta inte kunnat påträffas, de ord som närmast beskriver det som endast med svårighet låter sig gestaltas. Istället har Henry James romaner fått ge stoff till filmer som fascinerar åskådarna med omsorgsfullt tecknade miljöer och de känsliga karaktärernas delikata liv inom gränser som sätts av stela viktorianska konventioner.

Henry James, den amerikanske författaren, bodde större delen av sitt liv i London. Mot slutet blev han engelsk medborgare. Om honom har den irländske författaren Colm Toíbín skrivit en bok, Mästaren, där han försöker skildra sitt föremål med dess egna komplicerade ord. Resultatet har blivit en märklig roman som man upplever delvis som irriterande när man tycker att Toíbín anstränger sig för mycket i sin ambition att likna förlagan, men också hypnotiskt förtrollande när han träffar målet att beskriva de komplicerade sammanhangen utan att ge efter för frestelsen att förenkla dem.

Romanen börjar 1895 när Henry James gjorde fiasko med en pjäs på teatern samtidigt som den av honom avskydde Oscar Wilde gör succé, vilket bevisar den gamla sanningen att man inte blir dramatiker för att man kan skriva romaner.

Med Oscar Wilde delade Henry James en annan egenskap: homosexualiteten.
Fast James var aldrig till skillnad från Wilde manifest homosexuell. Toíbín som själv är öppet homosexuell låter oss ana James läggning i flera scener, i tillbakablickar på upplevelser under ungdomsåren, då ingen flicka tycks engagera honom, medan däremot detta att dela säng med en naken kamrat gör ett oförglömligt intryck. Liknande sammanträffande med andra män av samma sort, som omedelbart känner igen varandra även om inga förverkliganden av känslorna görs, medför att berättelsen om James får ytterligare en dimension. I sin diskretion som inte döljer någonting påminner dessa avsnitt i romanen om På spaning efter den tid som flytt, till exempel scenen mellan baron de Charlus och Jupien i Sodom och Gomorra. Jag är inte säker på att en heterosexuell författare skulle ha uppfattat dessa nyanser.

Mästaren är ett delbokslut i ett liv som inte är avslutat, en kontrollbalansräkning skulle man kunna kalla den. När boken slutar är det 1899 och Henry James har ytterligare sexton år kvar att leva och flera av sina största romaner oskrivna, men skuggorna har blivit längre och ensamheten börjar tynga. ”Hon har inte användning för mig mer,” tänker han när en av hans väninnor har dött.

Han kände att han var ”en man långt borta från sitt eget land, en betraktare som iakttog världen från ett fönster, en utanförstående, och alltför observant på ironierna, spetsfundigheterna, sederna och, inte minst, moralen, för att kunna bli delaktig,”

1896 gör en teknisk nyhet sin entré Henry James liv: skrivmaskinen. Under många år hade han suttit vid skrivbordet mellan sex och åtta timmar om dagen, och nu började kroppen säja ifrån. Han fick helt enkelt skrivkramp och måste anställa en sekreterare. Mitt i romanen What Maisie Knew (Vad Maisie visste) hyrde han en skotte som skrev maskin direkt efter diktamen. Det var inte alla av hans läsare som gillade förändringen. Nu blev romanerna om möjligt ännu mer mångordiga, de inskjutna bisatserna fler och meningarna mer komplicerade. Det finns förståsigpåare som påstår sig kunna bestämma exakt var i Vad Maisie visste som James slutade skriva för hand. Dessutom är ju det talade ordet annorlunda än det skrivna och skådespelaren inom honom kunde inte motstå lusten att bravera. (Att han skulle lära sig att skriva maskin själv? Jag tror inte att han ens snuddade vid tanken.)
”Jag önskar att ni kunde skriva tydligare”, suckade en av hans beundrarinnor.
Henry log mot henne och bugade.
”Som ni vet gör jag mitt bästa för att behaga er.”

/Åke S Pettersson.

▪ Åke S Pettersson

Omslag till Mästaren
Colm Toíbín
Mästaren
Övers. Nille Lindgren
Albert Bonniers Förlag 2005

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: