[060224] En bearbetning av det indiska eposet Ramayana
Premiär på Dockteater Sesam 17/2 2006
Manus: Hasse Karlsson och Nasrin Barati
Regi :Nasrin Barati
Scenografi och dockdesign: Arthur Ragnarsson
Musik: Per Störby
Teknik och ljusdesign: Oskar Ekstrand
Dockspelare: Oscar Hejll, Eva von Hoffsten, Christer Fjällström, Sara Ahlberg
Röster: Harry Goldstein, SimonPersson, Karin Gillberg, Christer Fjällström, Robert Bolin, Hans Brorson, Björn Holmudd, Emil Klingvall, Anette Pooja.
Målgrupp: 5-12 år
I onsdags morse (060222, kl 10.00) var jag och ett antal förskolebarn och såg en indisk sagopjäs som hete Sagan om Rama på Dockteater Sesam på Chapmans torg. Skådespelarna var dockor som styrdes med stavar underifrån. Säkert fanns det andra tekniska knep också. Det ingår liksom i pjäsen att man inte ska förstå hur det går till när figurerna blir levande.
Den elaka drottningen ville helst att hennes son skulle efterträda sin pappa kungen, även om han var yngre än Rama, som var kungens son med en äldre drottning. Krångliga familjeförhållanden som kanske var lättare att förstå för de femåriga kamrater som fyllde teatern.
Nu hade kungen oförsiktigt nog lovat att den här drottningen att uppfylla en önskning, och därför blev han tvungen att ge med sig och låta sin son med henne efterträda sig medan prins Rama förvisades ut i skogen där han fick bo i en koja tillsammans med sin fru den undersköna prinsessan Sita och sin bror Lakshmana.
Så rullar sagan på till dans och musik och jag tänker inte berätta allt utom att det är just så förtrollat underbart som det ska var i en saga med vackra kläder, med demoner och apor och ett lyckligt slut i sista änden. Vi som satt där gillade det högt och rent och tror att det skulle ni också göra. Och det finns det många chanser till, för de 24 dockorna i pjäsen har lovat att uppträda hela våren om de orkar.
/Åke S Pettersson
Det är trångt i den lilla källarfoyén, med alla barn som skall ta av sig sina tjocka vinterkläder. Men stämningen är förväntansfull. Och så kommer de fyra dockspelarna ut för att hämta oss: spelande på tamburiner och gnolande en melodi. Och många barn gnolar med när de tågar in i salongen.
Med marionetter, skuggspel, magiskt ljus, musik och inspelade röster berättas den klassiska indiska sagan om hur prins Rama blir skickad ut i skogen av sin elaka drottning-styvmor, och om hur han hotas av demonerna och får hjälp av de lustiga aporna.
Det är roligt och det är allmänbildande. Och det är alldeles lagom spännande: för även om demonkungen är hemsk så är han också rolig att se och att höra – med alla sina huvuden som grälar med varandra med ilskna gubbröster.
Här litar man på att den unga publiken skall klara av att lyssna koncentrerat i en hel timme. Och det gör man rätt i.
Återigen har Dockteater Sesam åstadkommit ett sympatiskt otrendigt allkonstverk.
/Kajsa Öberg Lindsten
