[060227] Av Olof Wretling
Nypremiär på Teater Jaguar 24/2 2006
Regi: Olof Wretling
Scenografi/ ljus: Torben Kulin
Kostym/ Rekvisita: Andrea Olausson
I rollerna: Hans Brorson, Torben Kulin, Sofia Westlund
Målgrupp: från 10 år
Detta är andra delen av Teater Jaguars planerade trilogi om tro, hopp och kärlek. Den handlar alltså om hoppet: Om hoppet att livet någon gång skall förändras fullkomligt.
Pjäsen utspelar sig under en ovanligt lång lunchrast på en hamburgerrestaurang. Janne och Mimmi är två frustrerade unga människor som steker hamburgare hela dagarna. Utom på lunchrasten, då de diskuterar det där teveprogrammet där folk låter operera om sig för att de hoppas kunna få ett bättre liv på så vis.
Pelle är deras arbetsledare. En snarstucken övernitisk typ som de hjälps åt att tycka illa om. Nu kommer han in och förstör deras rast med att tvinga dem att förbereda underhållningen för ett av de barnkalas som skall firas på restaurangen. De skall spela upp sagan om Törnrosa och prinsen och sjunga den löjliga visan om dem. Och Pelle skall spela dragspel till, fastän han kanske inte kan det.
I den ordväxling som uppstår avslöjar de sina egna och varandras djupaste livsbesvikelser, men också några drömmar. Och så slutar pjäsen i ett slags försoning, som kanske också är inledningen till den tredje pjäsen i trilogin – den om kärlek.
Jag såg pjäsen tillsammans med en sjätteklass. Och den fungerade mycket bra både för mig och för dem, kändes det som. De vuxna personer som gestaltas på scenen är både barnsliga och töntigt vuxna. Ensemblen spelar känsligt och precis lagom överdrivet. Så det blir både roligt, spännande och faktiskt – gripande. Ett slags koncentrerat kammarspel om vuxna människor för barn – ett spel om relationer som är eftertänksamt och allvarligt ment. Utan publikfrieri, onödiga utvikningar eller ansträngda försök att vara häftigt dagsaktuell.
/Kajsa Öberg Lindsten
