Samhället bakom gycklets scen

[060419] Tufft, Lotta Lundberg, tänker jag. Och genialt. Och genomhumanistiskt utan att på något sätt ge avkall på historiska fakta eller fysiska lagar. Boken om Glauers dvärgar som på trettitalet uppträder på Gröna Lund öppnar dolda dörrar till vår gemensamma historia, skapar nya utsiktspunkter för vår syn på världen och nya förklaringsmodeller till hur den blivit som den är; hur vi blivit som vi är.

Trettitalet räknas till den moderna tiden, industrialismen hade mognat och människan var upplyst. Så vill vi tänka, och så tänker vi. Ändå var det då Hitler kom till makten och då som landet Liliputia förevisades för allmänheten på Gröna Lund. Hur den tiden upplevdes av den vanlige svenske medborgaren finns det många uttryck för, men hur var det att vara en av dvärgarna i Liliputia? Hur var det för Ka som inte bara var småvuxen, utan också hermafrodit? I Luna Park, Coney Island, hade läkare samlats för att beskåda hennes kön, känna på henne, låta fingrar tränga in, känna och häpna över naturens nyckfullhet. Det var därför Ka följde med Glauer till Europa för att starta sin dvärteatergrupp. För att slippa förnedringen. Hur var det för Nelly – dvärg, färgad och dessutom puckelryggig. Nelly blev dansös på Gröna Lund. Hennes ”burleska negerdanser” blev en sådan framgång att hon erbjöds att medverka i en tysk film med Sarah Leander.

Det är genom dessa dvärgars ögon som Luna Park i USA, som tiden i Tyskland och Österrike vid Hitlers maktövertagande speglas, som det kalla men ”fria” Sverige speglas. Dvärgarna vet vad publiken vill ha, uppträder just så annorlunda som de vanliga vill se dem. De gör konster, uppträder idiotisk och ibland sexuellt lössläppt för att tillfredsställa sin publik. Men det är publiken de speglar, den ”vanliga” människans föreställningar, tidens kultur och tankar.

Det paradoxala livet förvränger, förtränger och förändrar. Det naturliga blir onaturligt och vice versa, skapar olösliga inre konflikter som inte kan lösas med mindre än att den situation som skapat dem upphör – med mindre än att själva samhället och människorna i det mognar till verklig civilisation. För Verner blev konflikten för stor, tog sig uttryck som han inte kunde kontrollera, som höll på att kosta framtiden för hela truppen dvärgar.

Att läsningen bitvis är fasansfull behöver knappast påpekas, men den är också rolig, medryckande, romantisk och varm. Så var det för sjutti år sedan, kan vi säga för att i nästa stund läsa om tävlingar i dvärgkastning. Så var det då kan vi intala oss och i nästa stund läsa om prostitution vid fotbolls-VM i Tyskland. Eller barnsoldater i Afrika. Eller barnarbete i Pakistan. Eller pedofilnätverk i Sverige.

Skynda, kom och se är en bok som blåser bort dimridåer. Det geniala är nakenheten, att spegla det tidlöst komplexa och motsättningfulla i alla människans samhällen: Vi och dem.

För en dvärg, en svart, en handikappad, vem som helst som ser olik oss själva ut, kan det innebära demonisering och avhumanisering. Av såväl oss som dem. Tack, Lotta Lundberg, för att du låtit mig få se litet mer av mig själv och det samhälle jag lever i; jag lovar att vara ännu försiktigare i mina tankar och omdömen om andra människor och kulturer.

▪ Uno Nilsson

Bokomslag
Lotta Lundberg
Skynda, kom och se
Bonniers 2006

Uno Nilsson är utvecklingsledare och bibliotekarie i Tjörn.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: