Överlever demokratin ännu ett århundrade?

[060615] Valåret 2006 har gett oss en hel mängd politiska debattböcker. Då det är valår ökar mängden och sjunker kvalitén. Det blir mest pamfletter och förenklingar som har ledarsidor och bloggar som måltavla. Sällan fördjupande och knappast nyskapande.

Men under våren dök det upp en blå/grön bok med en hoppande boll. Titeln var ”Den sociala demokratins andra århundrade”. Boken är skriven av Anders Nilsson och Örjan Nyström som är verksamma inom LO i Göteborg. Jag är upplivad, förvånad och mycket glad över dessa dryga 300 sidor. Nilsson och Nyström penetrerar den nya ekonomin, sablar ner nyliberalismen och hoppar jämfota på allt vad managementlitteratur heter. Ur denna aska stiger en socialdemokrati som slåss mot klyftor med både ideologiska och ekonomiska argument.

Men jag måste nog börja med svagheterna. Boken är tyvärr opedagogisk, språket ganska så trist och boken är överlag svårläst. Genren pendlar mellan debattbok, ekonomiskhistoriska föreläsningar och argumenterande ekonomprosa. Jag som har en femårig universitetsutbildning som inkluderar nationalekonomi toppad med ganska så god skolning i marxism har till och från svårt att hänga med. Detta gör att denna bok tyvärr kommer få en alltför begränsad läskrets. Detta i en tidpunkt då fack och arbetarrörelse är i skriande behov av en ideologisk diskussion bortom valrörelse och den tredje vägens ändhållplats. Jag har mycket svårt att tänka mig den cirkelledare som klarar av att lotsa ett gäng intresserade och debattlystna socialdemokrater genom dessa tre hundra sidor utan att förlora två tredjedelar på vägen.

Men vad handlar boken då om? Två begrepp är centrala. Produktionens församhälleligande och privat tillägnelse. För att göra det väldigt enkelt för sig kan man säga att det första begreppet handlar om att samhällets komplexitet ökar, allting knyts samman och blir mer beroende av varandra. Det andra begreppet handlar om hur bytesrelationerna mellan de olika delarna ser ut och värderas. Självklart har båda dessa begrepp sin källa och profet i Karl Marx men Nilsson och Nyström vidgar betydelsen och anpassar de till 2006 års verklighet.

Ett annat sätt att se på vad boken handlar om är hur politiken kan och bör reagera på globaliseringen av såväl varu- som tjänstehandel. Under ett seminarium på Brunnsviks folkhögskola i början av juni hållet av Aftonbladets ledarskribent Ingvar Person diskuterade han fackföreningsrörelsens strategier för att de hot som svenska löntagare ställs inför.

Strategi 1: Inget är nytt. Sveriges industri och dess arbetare har varit utsatta för konkurrenstryck. Innovations- och effektivitetsförmågan kommer rädda de svenska jobben.

Strategi 2: Globaliseringen innebär sannerligen ett hot mot svenska löntagare. Jobben kan enbart behållas med hjälp av lagstiftning och restriktioner.

Strategi 3: Globalt kapital kräver globalt motstånd. Fackföreningsrörelsen måste göra som dess motpart och agera globalt (eller i alla fall regionalt). Kampen inom General motors (ett exempel ofta diskuterat av Nilsson och Nyström) mellan fabrikerna i Rüsselheim och Trollhättan pekar på både problemen och möjligheterna för en fackföreningsrörelse anno 2006.

Nilsson och Nyström skulle tänka enligt strategi 3. För att kunna bedriva en socialdemokratisk politik för 2000-talet krävs det inte att man stänger ute problemen genom att blunda hårdare eller att hoppas att lösningen ska komma av sig själv bara vi klarar oss genom just den här svackan. Om man ska söka efter förebilder är det bättre att titta bakåt på Rehn, Meidner och Myrdal. Inte nödvändigtvis använda sig av deras lösningar på dagens problem – men att i deras arbeten finna inspiration, metod och kreativitet. Det krävs att man jobbar hårdare, tänker smartare och vågar se utanför den neoklassiska boxens mest inskränkta idéer. Mer Karl Marx än Anthony Giddens för att uttrycka det på ett annat sätt.

Men för att sammanfatta: Jag är inte nöjd med svaren eller övertygad om all argumentation – men jag måste säga att om det är något som idag saknas i debatten så är det böcker liknande Nilssons och Nyströms. Seriösa, noggranna och passionerade. De drivs av ett patos och en önskan om att reformera socialdemokratin. De tror på att politik fortfarande är möjligt. Dagens socialdemokrater måste bara jobba lite hårdare för att hitta lösningen på de nuvarande och kommande problemen.

Radikal fördelningspolitik är fortfarande möjlig. Jag har försökt skriva en längre och mer refererande recension under ganska så lång tid nu. Men jag känner att jag vill läsa boken en gång till och gärna diskutera den i studiecirkel. Jag vill pröva argumenten, fundera över lösningarna och ge boken all tid den är värd. Jag vill också tjuvbeställa en pall böcker och skicka dem till Sveavägen 68, 105 60 Stockholm (sossarnas partihögkvarter, red. anm).

▪ Olav Unsgaard

bokomslag
Anders Nilsson, Örjan Nyström
Den sociala demokratins andra århundrade
Atlas 2005

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: