Skulle vi följa de heliga?

[060822] Skulle vi människor, här och nu, följa en Messiasgestalt om han kom i rätt skepnad? Är vårt behov av tro och andlighet så pass stort att väldiga massor skulle bli lärjungar och detta i sin tur innebära en genomgripande samhällsförändring? Det här undersöks av Maria Küchen i hennes nya roman, De heliga, där en rockstjärna blir Messiasgestalten och tre unga kvinnor utses till helgon sedan de mördats av samhället.

Genom Petrus, romanens enväldige berättare, berättas historien om rockbandet The Saints, som Petrus spelade i tillsammans med Erik och Mikael, under studietiden i Uppsala. Gruppen splittrades då Mikael upptäcktes av världen och blev rockstjärna medan Erik och Petrus slog in på den akademiska banan, Erik som politiker och Petrus som forskare och poet. Petrus berättande följer ingen kronologi, minnen från olika tidpunkter – barndom, ungdom, vuxenblivande – kastas fram och blandas vilt med hans egna tankar kring vad det blivit av livet och honom själv. Han tvivlar, söker mening, Gudstro och mening, frid och förlåtelse, granskar och ifrågasätter:

” Alla oväsentligheter, all bråte som fyller livet som om det vore ett förråd, en källarskrubb där skräp stuvas undan medan det riktiga, det ordnade, pågår någon annanstans, högre upp i huset: Jag vet inte vad jag ska göra med det. Bära ut det på ett öppet fält, sätta eld på det? ”

Det är en väldig samhällskritik som kommer fram genom Petrus funderingar, men också en längtan efter förändring, inte nödvändigtvis i form av en ny Messias att blint följa, men av våra satt att leva. Küchen låter såväl mobilanvändandet som västvärldens resursslöseri få sig en känga genom det som sker när Mikael, rockstjärnan, återförenar The Saints och gör sig själv till ledargestalt för ett slags uppror med religiösa förtecken. Tre kvinnor – en hemlös och cancersjuk, en sexualmördad och en toppolitiker – utses, sedan de ”mördats av samhället”, till helgon, Mikael agerar Jesus och Erik, Petrus, deras fruar samt några hängivna ungdomar bildar tillsammans en något sektliknande skara som påbörjar frälsningen av den stora massan som hungrar efter något, eller snarare någon, att tro på.

Här skulle det kunna flippa ut, med nyandlighetsskepticism, en sedan länge dödförklarad Gud och sektvarningar. Jag bereder mig på att själv reagera så, med en fnysning åt det löjeväckande i den blinda tron. Men den kommer inte, jag kan inte stöta Petrus längtan ifrån mig, jag kan inte helt och hållet omöjligförklara ett skeende som det i boken. Dels tack vare det trots allt balanserade sätt på vilket historien berättas – Petrus tror på Gud, visst, men han tvivlar också, han tvekar inför att följa Mikael – och dels genom att Küchen förmår sätta fingret på något viktigt, nämligen tomheten i dagens samhälle. Även då det stundtals blir väl extremt så finns här många starka uttryck för den ensamhet och splittring som många människor tycks uppleva idag. Och det är häri romanens styrka ligger, i Küchens förmåga att med en lyrisk och bildrik prosa skildra såväl den enskildes utsatthet och psykiska illamående som de små, men väl så betydelsefulla, saker som ändå sammanför – eller åtskiljer – individer. Språket är poetiskt och metaforerna många gånger klockrena vilket gör läsningen till en fröjd, på ett sätt. På ett annat sätt brister romanen, vad det gäller karaktärernas trovärdighet – förutom i Petrus fall så fördjupas de aldrig. Det hela känns för enkelt, stundom orealistiskt; jag hade velat ha en mer komplex skildring av de frågor som i sig är komplexa, kring helighet, tro och tvivel och hur vi idag förhåller oss till dessa frågor. Jag får inget riktigt grepp om vare sig Mikael eller Milla, Petrus fru, som inte vill vara med i kulten kring helgonen och bandet, The Saints.

Nämnda svagheter till trots blir jag ändå helt fast, bland Petrus irriga tankegångar och minnesbilder, i den existentiella ångest han känner men även i den längtan och, om än vacklande, tro på Gud han trots allt hyser. Immanuel Kant sade att ” den som säger att det finns en Gud säger mer än han vet, och den som säger motsatsen likaså ” och det är i denna spänning mellan djupaste tvivel – på livet, på Gud, på människan – och tro – på livet, på Gud, på människan – som Küchens roman blir en språngbräda för egna funderingar kring religion och dyrkan men även vårt sätt att leva, här i västvärlden, och det behov av någon slags andlighet som allt fler tycks känna. Det handlar om så mycket mer än att tro på Gud eller inte, det handlar om hur vi beter oss mot oss själva, varandra och övriga delar världen. Men en ny Messias à la Mikael i The Saints är knappast vad som behövs, snarare en tro på att någon slags förändring är möjlig och även en djupare förståelse och tolerans. Människor tror och tvivlar, ber och bespottar, men vem kan säga vad som är rätt och fel? Det är sådana tankar och funderingar som förs fram i De heliga och som gör att den känns viktig, här och nu. Att den bland alla budskap bär en vädjan till eftertanke. Som Petrus tänker för sig själv: ”Som om den ena verkligheten utesluter den andra.”

▪ Rebecca Liedman

Bokomslag
Maria Küchen
De heliga
Albert Bonniers förlag 2006

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: