[060907] Det är en märklig roman i thrillerns skepnad som Jungersen skapat. Succén i Danmark känns inte alls konstig eftersom boken säger oerhört mycket om samhället; vandrar fritt på globaliseringens bakgårdar; bryter sig in i inskränkta källarvrår; sopar bland vanföreställningar om demokratiska och idealistiska arbetsplatser. Huvudpersonerna är fyra kvinnor. Spelplatsen är Danskt centrum för information om folkmord, och situationerna blir belysta ur alla fyras aspekter. Iben är ung och har haft psykiska problem. Hon är singel till skillnad mot goda vännen Malene vars man Rasmus reser Europa runt som IT-freak.
Malene såg till att Iben i stor konkurrens fick den attraktiva tjänsten som centrats informatör Begreppet folkmord skapar en svart undertext till det yttre förloppet. Referat ur artiklar och beskrivningar av folkmord och deras orsaker bidrar starkt till fokuseringen på de fyra kvinnornas inbördes relationer. Jungersen sparar inte på krutet, målar bjärt och tveklöst ut situationen när bibliotekarien Anne-Lise blir utfryst. Som läsare vill man ofta invända mot skeendet; freda sig. Ändå är det så det ser ut, det osynliga våldet som var dag och på många arbetsplatser får blomma ut i skuggan av icke lyssnande och passiva chefer: vuxenmobbingen. Chefen Paul är utåt en förkämpe för mänsklighet och humanism men inuti inget annat är ännu en karriärist.
Den fjärde kvinnan är assistenten Camilla vars förhållande till en fd. jugoslavisk krigsförbrytare ytterligare komplicerar berättelsen, för in ett yttre hot som så småningom kommer att förändra maktbalansen i kvinnogruppen och blir ett hot mot hela centrat. Av Paul ser de kvinnorna inte så mycket. Han har fullt upp med att delta i konferenser, marknadsföra centrets verksamhet och intrigera. Ett maktspel bakom ryggen på styrelse och stat. I bokens värld av förmenta idealister och fredsarbetare händer alt konstigare saker. Malene och Iben får mordhot via E-mail. I bakgrunden finns Ibens äventyr i Kenya där hon satt fängslad som gisslan hos den ena av sidorna i en stamkonflikt, inspärrad in en hydda tillsammans med tre andra fredsarbetare. När kamraterna blev sjuka förblev Iben frisk. Under dramats upplösning var det Iben som blev hjältinna; utan tanke egen säkerhet kunde hon rädda sina kamrater och sig själv.
I Iben lever historien posttraumatiskt men bidrar till den klarsyn som till sist flyttar fokus mot problemets kärna. Malene kan dock inte riktigt smälta väninnans hjältestatus. Det var ju hon som sett till att Iben fick åka till Kenya. Iben borde vara tacksam mot henne..
Malene är en gåta. Utåtriktad, älskad, flirtig och beundrad för sin skönhet, men också plågad av gikt, en djävulsk sjukdom som slår till utan förvarning. För Malene kunde varje dag vara den sista. Hon är ett ansikte utåt för stiftelsen, men också en arbetsmyra med många uppmärksammade utställningar om folkmord på sitt samvete.
För Malene fanns alltid Iben, men gjorde hon det egentligen? Iben kunde uppslukas av arbetet, av idéerna och var minst av allt handlingsförlamad. Vi står alltså inför en mobbad och utstött Anne-Lise, en Camilla som lever ett hemligt dubbelliv, en Malene som är girig, egotrippad och kroniskt sjuk och en Iben vars psyke är en gåta också för henne själv. Någon dör mycket drastiskt, svartsjukan slår in kilar mellan Iben och Malene, en massmördare kommer gruppen närmare och Camilla kan inte bryta sitt dubbelliv. Misstänksamheten växer mellan alla parter och slutets oförutsägbarhet gör läsningen av denna thriller till en komplex, tankeväckande och mycket njutbar upplevelse. Undantaget är förhoppningsvis inget undantag; boken visar vägar för framtida thrillers, legitimerar genren som ”god litteratur”.
