[061221] Äntligen fick då finlandssvenske Kjell Westö Finlands finaste litteraturpris, Finlandiapriset för sin senaste roman Där vi en gång gått. Romanen utspelar sig i sekelskiftets början i inbördeskrigets Finland där de röda står mot de vita och i mellankrigstiden efter inbördeskriget när man försöker leva vidare efter det blodiga inbördeskriget.
Som vanligt bygger Kjell Westö upp ett brett persongalleri som han vant lotsar läsaren igenom. Helsingforsmiljöerna målar han upp levande och ibland får man känslan av att vara där. Ingen tycks helt lycklig i hans berättelse. Antingen är man fattig, desillusionerad, skadad av kriget eller obenägen att hitta sin plats i samhället. Kärlekshistorierna är också till stor del olyckliga.
Den varma humorn som jag vant mig vid i Kjell Westös romaner har här blivit mer cynisk, kan hända att det beror på att han skriver om krigstiden. I frågan om kriget tar han inte ställning varken för de röda eller vita utan som jag ser det motsätter han sig det onödiga dödandet under inbördeskriget. Han berättar båda sidors berättelse.
Jag kommer på mig själv med att undra hur det kommer att gå för karaktärerna i romanen och tycka att det är synd att boken tagit slut. Det ska bli intressant att se om Kjell Westö väljer att skriva en roman om de fortsatta krigen i Finland och om han fortsätter att skriva med samma karaktärer som i Där vi en gång gått. Tills dess kan ni läsa och lära er mer om Finlands historia i Där vi en gång gått.
