Moral eller makt?

[061221] Är all porr kvinnoförnedrande och alla som säljer sex offer? Nej tvärtom, hävdar författaren och socialantropologen Petra Östergren i boken Porr, horor och feminister.

Författaren är kritisk till det svenska porr- och prostitutionsmotståndet. Petra Östergren ifrågasätter den svenska lagstiftningen som hon menar går tvärs emot andra EU-länders. Kriminaliseringen av torskarna har skapat problem och ekonomisk nöd för de prostituerade, anser hon. Särskilt negativ är Östergren till de feminister (majoriteten, enligt hennes åsikt) som grundar sitt motstånd mot porr och prostitution utifrån en föråldrad sexualmoral. Och som inte tröskat igenom hyllmeter av porrvideor som Östergren gjort inför bokskrivandet.

Om alla kvinnor har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp, måste det även gälla en kvinna som säljer sex, argumenterar Petra Östergren. Den sexualmoral som ligger till grund för all annan sexualpolitik, att samtyckande handlingar mellan vuxna människor är i sin ordning, borde också gälla för ”kommersiell sex”, enligt författaren.

Allt som förekommer i samhället i övrigt förekommer också inom porr och prostitution, hävdar Östergren; alltså förekommer även våld och hot inom ”kommersiell sex”, men de är inte dominerande inslag, enligt författaren.
Det som verkligen stöter mig här är hennes sätt att sopa förekomsten av trafficking under mattan genom att skriva att det ”är något som sker inom en rad sektorer varav prostitution är en”.

Petra Östergrens ståndpunkt är problematisk. Sexualitet är grundläggande hos människan och väcker nästan alltid känslor. Och sexköp handlar trots allt om att någon bortser från sina egna känslor och sin egen lust för att kunna ta betalt.

Östergren hävdar att det inte är märkligare att köpa och sälja sex än att köpa och sälja något annat, de prostituerade har själva valt sitt jobb och många trivs med det. Onekligen en provocerande ståndpunkt. Men att besöka en bordell kan knappast jämföras med ett besök på IKEA.

Till stöd för sin argumentation tar författaren ett tiotal sexsäljares berättelser. Där finns tjugoåttaåriga Susanne, som extraknäckt under studietiden, trettioåriga Pernilla, som har man och barn och som finner spänning genom att sälja sex, och sextioåriga Karin, som hellre ”drar pick än torkar skit i långvården”. Gemensamt för de ”sexarbetare” Östergren låter komma till tals är att de inte ser sig som offer och inte har problem med sina torskar. Däremot är de fientligt inställda till feministerna som de anser går i bräschen för porr- och prostitutionsmotståndet och därigenom försvårar sexsäljarnas verksamhet.

Men det är förrädiskt att låta ett fåtal personers berättelser ligga till grunden för en gemensam ”sanning”. Dessutom är intervjuerna inte särskilt djupgående.

Och hur har Petra Östergren valt ut sina intervjupersoner, vilka kriterier har hon följt? Inget av detta redovisas i boken.
Efter drygt trehundra sidor har man som läsare klart för sig att Petra Östergren tycker att porrmotståndarna överdriver, att majoriteten feminister är sexualfientliga, att porr kan vara okej och att sexarbetare bör betraktas som yrkesarbetare. Petra Östergren hävdar att sexarbetarna stigmatiseras och marginaliseras genom att skambeläggas och ser som sin uppgift att ge dem en röst och upprätta deras anseende. Hon anser att kriminaliseringen av torskarna orättvist drabbat sexsäljarna.

Men var finns maktanalysen i boken? Och var finns alla de röster som inte tillhör ”de lyckliga hororna”?
Trots allt handlar ”kommersiell sex” om att människor tar sig rätten att köpa andra människor.

▪ Carina Eliasson

bokomslag
Petra Östergren
Porr, horor och feminister
Natur & Kultur 2006

Artikelförfattaren är frilansjournalist.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: