VÄRDSHUSVÄRDINNAN

[080727] Av Carlo Goldoni
Utomhusteater på Gunnebo slott.
Spelas onsdag till söndag t.o.m. den 17 augusti
Regi Petter Harryson
Musik av och med Bengt Magnusson
På scenen: Ulf Dohlsten, Johan Gry, Caisa-Stina Forsberg, Ola Hedén, Suzanne Rangstedt, Leif Edlund, Pia Edlund

Så var det dags för sommarteater på Gunnebo för sjunde året i följd. Jag mins den första(?) när Kent Andersson, Maria Hörnelius, Lasse Brandeby med flera spelade Jeppe på Berget. Man ska inte jämföra, jag vet, men det kan ändå vara intressant att minnas hur man den gången utnyttjade platsens möjligheter.

Fösta akten hade en lantligt gödseldoftade miljö uppe vid lantgården och den andra utspelades högreståndsmässigt på terrassen framför slottet.

I årets föreställning Värdshusvärdinnan har man lämnat Gunnebo som miljö. Man har ställt upp scen och salong nere på gräsmatten, byggt en friluftsteater, där man med enkla medel, tre skärmar som innehåller dörrar, ett bord och några stolar skapat en funktionell spelplats. Utan alla krångligheter framförde man en rolig och sevärd föreställning ackompanjerad av Bengt Manusson på gitarr.

Den flyhänte venetianaren Goldoni är ansedd för att skriva roligt och Värdshusvärdinnan är ett av de mest kända av hans drygt tvåhundrafemtio alster. Markisen av Forlipopoli och greven av Albafiorita tävlar om den sköna värdinnan Mirandolinas gunst. Affärerna störs av den anländande riddaren av Ripafratta som avskyr kvinnor. Naturligtvis kan han inte lämnas i fred av den sköna damen, men kärleken segrar i slutet i form av betjänten som vinner damens hand.

Som riddaren Ripafratta gör Ulf Dohlsten en av sina roliga figurer, tvärsäker i början på ett sätt som övertygar en om att han får ge sig i slutet. Caisa-Stina Forssberg är säker i titelrollen och Johan Gry och Ola Hedén framställer sina adelsmän med ett överspel som dock inte kan mäta sig med de två damers som dyker upp och rör till det ytterligare.
För regin svarar Peter Harryson och han ska en eloge för det lättflytande spelet.

Någon som ytterligare ska ha en eloge är den eller de som svarar för ljudet. Det var länge sedan jag hörde så klara och tydliga röster på teatern såväl ute som inne och det bidrog tillsammans med fåglarna som ibland tycktes svara på skådespelarnas frågor och suset i parkens höga träd till kvällens behaglighet.

/Åke S Pettersson

▪ Åke S Pettersson
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: