[090825] Det är svårt att fånga samlarsjälen, universellt verkar den lierad med själva människan. Antropologer finner draget världen över, för överlevnad och i lyx. Finns det något som ändå utmärker frimärkssamlaren? Den utomstående kan ha svårt att förstå hur somliga blir så inbitna i filatelin, som egentligen är ett oändligt område, det är blott fantasin som begränsar. Ibland som det rentav blir av en existentiell tillvaro för filatelisten, långt mer än av en hobby. Vad som är så speciellt får vi inte svar på, och vill kanske inte utpräglat ställa oss den frågan, men kanske belyser vi lite om branschen med denna intervju med Manfred Stier.
En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en mindre firma med inte så vidare bra renommé i branschen och bland samlare, där Olofsson dock varit anställd innan. Detta kom att bli en vändpunkt i Manfred Stiers liv, han hade för all del samlat på frimärken sedan sex år gammal. Han är född i Tyskland, Stuttgart, och faktiskt aldrig satt ett enda märke från Deutsche Demokratische Republik i sin samling, av skäl man lätt kan tänka sig.
Ett idogt och ständigt arbete väntade honom med att få ordning och framgång med ett företag i branschen, från det övertagna till ett av Sveriges mest ansedda och mångsidiga i branschen. Från små lager har man nu fullgoda sortiment och kan t.&.med erbjuda det bästa för de mest kräsna samlarna, även om nybörjare är numera de sällsammare kunderna och mycket kära.
Det som även blev en favör för Växjö frimärkscentrum, de fick ta över generalagenturen för det internationella DAVO i Sverige, på den tiden som märket inte alls var speciellt i ropet och motarbetades från andra i branschen på den svenska marknaden, och i samråd med DAVO gällde det ju även att layouta på nytt det svenska albumet, vilket lyckades till full belåtenhet bland samlarna, nu som DAVO hör till de mest efterfrågade. Följande stora sak vad gäller album, var för företaget att även få bli generalagent för Lindner, sedan tre år tillbaka, även de med mycket fina och omtalade frimärksalbum. Så Växjö frimärkscentrum har nu två stora framgångsrika generalagenturer i branschen.
Förutom att håller fullgod frimärksförsäljning, sorterade även efter stämplar och all sorters specialiteter enligt kunders varierande önskemål, inhemska, av tyska som konstant kanske Sveriges främsta, och övriga i viss mån enligt rådande utbud, ordnar Växjö frimärkscentrum även auktioner. I början hölls de alltid på långfredagen, vilket kom att bli något av en succé i branschen, och samlare kom till Växjö från olika håll, och mycket av frimärkscentrumets verksamhet finansierades i början tackvare just auktionerna. Man deltar därtill flitigt på mässor. Och har arbete extra hårt för sina agenturer, mången samlare som gärna vill byta ut sina gamla nergångna album mot dagens så annorlunda.
På Växjö frimärkscentrum jobbar två heltid, Manfred Stiers parhäst och kompanjon till lika delar är filatelisten Göran Magnusson och har svensk filateli och vykort som sin yttersta specialitet. Manfred sköter mer om agenturerna och tillhandahållandet av tillbehör och utländsk filateli. Två andra hoppar in på idéell basis och svarar för projektartade grejer som auktioner och vissa urvalssändningar. Så det är verkligen ett centrum att tala om, men ingalunda beläget i någon av våra större städer, utan i Småland. Men här nedan följer en intervju med herr Manfred Stiers. Det som dock bekymrar Manfred, är återväxten i branschen, bland de yngsta som det börjat bli allt sämre med. Växjö frimärkscentrum stöder därför helhjärtat SFU (Sveriges Frimärksungdom).
Manfred Stier, hur ser frimärkssamlandet ut för tillfället? Hur märker ni av samlaren? Hur typisk är han? Förr var ju återväxten god och garanterad, nära varje grabb (och även någon flicka) samlade ju på frimärken och många blev &:så inbitna samlare livet ut. De äldre samlarna finns ju värdigt kvar, men de unga gossarna utbyter numera erfarenheter om datorer och har andra intressen. Är frimärkssamlandet på sikt något på utdöende, det som var nära jämförbart med en folkrörelse tidigare? Ser du med oro? Och hur upplever man saken bland samlarna? Kan man göra något åt saken? Eller med ingen orsak till oro? Eller börjar man numera istället samla i högre ålder, när man får ta över påbörjade samlingar via arv?
– Frimärkssamlandet ser f.t. riktigt bra ut, det är många som ringer och frågar om album och hur dom skall förvara sina märken. Många av dom är dock 40talister som har gått i pension och som inte haft tid att ägna sig åt sin stilla hobby. Dom är i regel rätt så välmående finansiellt även.
– Dom unga gosserna som Du kallar dom har i regel blivit 20 år äldre än förr, dagens ungdom sysslar sällan med frimärken. På klubbarna sjunker genomsnittsåldern med flera år när dom får en ny medlem som är i 40-årsåldern.
– Datorn har även positiv inverkan på samlandet, inte bara negativt. Folk blir intresserad av sajter som E-bay och Tradera som har ett stort utbud av frimärken och vykort.
– SFU (Sveriges Frimärksungdom) gör också stora insatser att få fler ungdomar att hitta till filatelins värld. Där finns flera personer som lägger ner mycket jobb och hela sin fritid för att värva medlemmar och dom har lyckats riktigt bra i vissa städer, Trollhättan och Svedala är bra exempel. Samlandet kommer aldrig dö ut, däremot kommer det alltid att förändras vad det gäller själva inriktningen.
Hur opplever du ditt arbete med att förestå en frimärksaffär? Ni har ett mycket brett utbud frimärken, inhemska och mängder av utländska, ordnar auktioner, håller mässor och är ännu generalagent i Sverige för internationella frimärksförlag och har ett stort urval varor. Därtill håller ni på med mynt. Jag tycker själv det tar en otrolig tid att gå igenom frimärken, när jag någon gång haft förmånen, att försöka finna det extra bland mängderna, och ni måste ju få många samlingar att värdera och sälja, hur får ni tid för det hela? Att ha ett jätteutbud väldigt välsorterat för att blixtsnabbt kunna finna frimärken med vissa stämplar, må kräva full ordning, inte sant. Eller blir man så rutinerad att ett tränat öga genast sorterar ut varianter och smärre rariteter i mängden av massan, och får metoder att göra det?
– Det här med frimärken har alltid legat mig varmt om hjärtat, jag ser det som en vanlig hobby även om det känns ibland att vi är för mångsidiga här, för det tar så tid, det kan jag lova. Det gäller att hitta en viss inriktning varje dag för att hinna med så mycket som möjligt.
– Kunderna vill inte vänta i veckor när dom sysslar med sina frimärken, dom förväntar sig snabba leveranser medan de håller på. Många samlare är lite periodare i sitt, man håller på oavbrutet i tre veckor, sedan sysslar man med annat ett tag.
För att kunna hitta blixtsnabbt så visst krävs det ett mycket välorganiserat lager där man kan plocka märken som är mycket noga granskade innan. Självklart finns det en massa rutin och erfarenhet för att snabbt upptäcka vad som inte är s.k. massvara.
Berätta hur din arbetsdag brukar se ut?
– Min arbetsdag, förmiddagen kollar jag mails och även kontoutdrag, betalar en massa fakturor och håller på med mitt hus och trädgården. Kl. 13.00 öppnar jag sedan affären i Växjö där jag är till kl. 18.00 sedan är det posten och sedan åter hem till frugan. Senare på kvällen en eller två timmar med bokföringssiffor åter.
Vad är dina bästa minnen i arbetet? Vad ger glädje, vad ger stress?
– Alltså minnet, som jag ser det, var när jag hade klarat av min första frimärksauktion som var en dröm för mig dittills.
– Det minnet som jag ser det var när jag hade klarat av min första frimärksauktion som var en dröm för mig hittills. Glädjen med timmarna i affären är den sociala kontakten med kunderna och att få sälja. Folk som bara skall hålla låda om vad dom har, gör mig lite stressad eller kanske smått fundersam, fast som säljare måste jag glatt lyssna på allt.
Har du någon extra anekdot från jobbet?
– En tysk kund hade länge sökt efter ett märke i Berlin, fann det hos oss och till slut kom vi överens om priset, jag minns inte beloppet men jag minns att jag fick beloppet i DM. Först stirrade jag bara, sedan förklarade jag för honom att priset vi hade kommit överens om var i svenska kronor. Till slut fattade han, han delade DM med hälften och tackade vänligen och jag fick ändå faktiskt så där dubbelt betalt.
Du samlar ju själv. På vad? Men inte helt ovanligt att t.ex. antikvariathållare inte alls vill ha böcker hemma, att man som yrkesman får privat en distans till sin näring, att man måste allt emellanåt och regelbundet få komma bort, och inte ha det hemma nära inpå, å andra siden är många just inbitna och lockade av tillgången i utbudet.
– Jag har själv samlat sen jag var nio år gammal med vissa avbrott under min tid som småbarnsförälder när jag inte hade tid eller pengar. Jag samlar på allt som har med Tyskland att göra förutom DDR förstås, skälen känner Du till (en regim som aldrig borde ha funnits). Men tyvärr har jag dåligt med tid över för det egna samlandet.
Vad fascinerar dig med just frimärken, vad är liksom hemligheten att fastna i det?
– Mycket riktigt är Österrike ett förhållandevis billigt samlarområde med några undantag, men samtidigt på sätt och vis lika roligt som Tyskland, med många områden speciellt under 1:sta vk, typ Serbien Montenegro, Ungern och framförallt militärposten, dessutom finns det ju många tryckvarianter (t.ex. de där lackövertrycken). Redan historien inbjuder till att samla Österrikiskt.
– När man bor i södra Tyskland är det mycket vanligt att man samlar förutom på sitt hemland även Österrike, Schweiz och Liechtenstein. Bor man i norra Tyskland är det annorlunda, man sneglar åt de skandinaviska hållet, bor man mitt i smeten har man Benelux i visiret. Men ingen regel utan undantag.
Vad blir en rutinerad butiksinnehavare som du knäsvag inför? Blir ni erbjudet sådant?
– Att se en riktig bra samling som är till salu, då kan man lägga ner hur mycket tid som helst för att lämna rätt bud.
Och vad tycker du speciellt illa om i branschen?
– Suck, alla som håller på privat för att slippa undan momsen och skatter. Det är fel mot dom som håller på ärligt och professionellt med sitt slit.
Finns det något i arbetet du väntat på i alla år, som aldrig hänt?
– Det stora klippet. Vad det sedan blir återstår att se, om det någonsin kommer.
