VAD TROR DU?

[091112] Manus och regi: Anders Friberg
Scenografi: Johan Friberg
Kostym och mask: Ulrika Kärrö
Ljusdesign, teknik och rekvisita: Beate Perdotter Löken
På scen: Jan Ericson

Teater Tamauers nya barnpjäs Vad tror du? är ett litet filosofiskt mästerverk som vänder sig till barn (5-9 år), men också med stor behållning kan ses av vuxna.

Varför lever vi? Varför får vissa bestämma över andra? och Vad är kärlek? – Dessa tre frågor avhandlas under fyrtio intensiva minuter.

Jan Ericson spelar alla roller. Han är en klurig skådespelare med en sällsynt förmåga att spela barn utan att verka tillgjord. Man känner liksom igen sig i honom – ända in i den sårbara hjärteroten, ända fram till sin egen barndom.

Här spelar han en hemlös uteliggare och Faktumförsäljare som reser sig från marken och berättar historien om en liten pojke som han en dag mötte. Och medan han berättar gestaltar han pojken, men också pojkens mamma, skolfröken, elake Kjell, den lillla flickan pojken älskar och dessutom tre vuxna gubbar som diskuterar existentiella frågor med pojken – en präst, en imam och en rabbin.

Det är en tankfull, lagom rolig pjäs som håller publikens intresse vid liv. På scenen finns förutom skådespelaren en hel radda rutiga shoppingvagnar, fulla med skor, som får representera alla de olika människor pojken möter. När de dras över scenen pinglar de.

Historien handlar om en liten kille som inte vill gå till skolan. Han är rädd för elake Kjell, en äldre skolpojke som brukar skrämma honom. Pojkens mamma har bråttom till jobbet. Tillslut får hon iväg sin son. Den lille pojkens rädsla får honom att börja fundera över de tre frågor som jag tidigare nämnde. Dessa funderingar gör honom modig. Han ger sig inte. Han börjar ställa dem till alla vuxna han möter. De vuxna är snälla, men också lite frånvända. Och smått generade. I pedagogisk anda uppmanar de pojken att själv formulera svar. ”Vad tror du själv?” säger de alla. Genom de empiriska erfarenheter pojken samlar under dagen kan han tillslut börja formulera sina egna svar.

Jag tycker mycket om den sympatiska lågmälda tonen i pjäsen. Men jag sitter också och funderar på hur barnen i publiken, som säkert är vana vid mycket mer actionfylld barnunderhållning, skall reagera.

De skrapar lite med fötterna, men verkar lyssna. Tankfullt tystlåtna. Och plötsligt på slutet är det något som talar så starkt till deras känslor att det går som ett sus genom publiken. Det handlar om kattungar, ”som är så fula att de är söta”.

Mäkta imponerad lämnar jag föreställningen, som jag härmed starkt rekommenderar.

/Kajsa Öberg Lindsten

Anders Friberg har ett dokumenterat intresse för filosofi. När därför hans dotter början ställa de stora frågorna om varför, vadan och varthän, får han idén till ett teaterstycke för barn i åldern 5 – 9 år, Vad tror du?

Det har blivit en tänkvärd och välskriven pjäs som hade premuär i tisdags på Teater Tamauer. En liten pojke går runt och ställer frågor inte bara till mamma och magistern utan till en imam i moskén, en präst i kyrkan och en rabin i synagogan. Ingenstans får pojken något bra svar på frågan om ”gåtan som icke låter gissa sig.” En uteliggare som säljer Faktum blir hans Vergilius på vandringen till skolan och en elak pojke söker hela tiden himdra honom.

Alla roller spelas med charm och vänlighet av den rutinerade Jan Ericson, Det är ingen lättspelad publik han har. När det blir tråkigt –det minsta – så börjar barnen skrapa med fötterna. Han har ett klädstreck med vilket han binder ihop de kundvagnar som i scenografin av Johan Friberg får symbolisera de olika stationerna på varndringen. Det är ett enkelt sätt att skapa miljöer som alla är olika och ändå så lika.

När jag var i samma ålder som barnen som sitter tillsammans med mig där i Hagateaterns salong fick jag lära mig lilla katekesen och psalmverser utantill. De har barnen undslipper detta , förstår jag. Svaren på de eviga frågorna måste de därför söka på egen hand. En viss hjälp kan de kanske få av Fribergs analys?

/ Åke S Pettersson

▪ Kajsa Öberg Lindsten
/ Åke S Pettersson
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: