OCH ALDRIG SKA VI SKILJAS

[100506] Cinnober Teater, premiär 2010-04-16
Text: Jon Fosse
Regi & Översättning: Svante Aulis Löwenborg
Scenografi: Råger Johansson,
Kostym: Christine Åström,
Ljud, Musik: Tony Blomdal.
I rollerna: Anna Forsell, Hans Brorson och Sara Estling

Masthuggsterrassen har fått ytterligare en teater i klustret. Cinnober Teater har sällat sig till Aktör och Masthuggsteatern. Cinnober har, så vitt jag minns, aldrig haft en egen fast scen. Sånt förpliktigar. Vi – stans teaterpublik – ser fram emot ytterligare premiärer.

Cinnober inleder eran med sin favoritdramatiker Jon Fosse, som man faktiskt introducerade i Göteborg med Gitarrmannaen med den utmäkte och tidigt borgångne Harry Goldstein i titelrollen. Cinnober hade premiär med den 1999 på den scen som då hette Noréns garage.

”Och aldrig ska vi skiljas” är en av Fosses första pjäser, en och en halv timme lång med tre roller, varav en så domierande att pjäsen nästan är en monolog. En kvinna , Anna Forsell, sitter vid änden av ett långt bord och knådar figurer ev lera medan hon längtar och frågar efter honom, ett du som spelas av Hans Brorson . Pjäsen är minimlistisk. De få men ofta upprepade orden är inte ensamma som betydelsebärare; minst lika viktiga är pauserna.. Leif Zern skriver i sin bok om Fosse (Det lysande mörkret, 2006) om Fosses ”dramatiska mystik, den sköra balansgången mellan tomhet och mening”

Den spännnade ömtåligheten i framförandet får kritikern att känna sig klumpig och valhänt. Ömsintheten präglar såväl spelet som regin och dekoren av Råger Johansson som skickligt utnyttjar de stora fönstren i fonden (särskilt gåtfullt dekorativa i går när det regnade.) Dessuotom hade han förankrat ett drömskt rymdskepp över bordet.

Jag ser fram emot mera Cinnober på Matshuggsterrassen. .

/Åke S Pettersson/

Teater Cinnober inviger sin nya, egna scen på Masthuggsterassen med en uppsättning av den nyskapande norske dramatikern Jon Fosses pjäs Och aldrig skall vi skiljas.

Det är ett entonigt stycke om tvåsamhetens ensamhet. En ung kvinna vid ett långt och ödsligt bord dukar fram två glas och en flaska vin och talar om pojkvännen som snart borde komma, och om sin ensamhet och om att hon är stark och vacker och klarar sig utmärkt på egen hand. Hon talar och talar, och ibland tystnar hon och sätter sig vid ett mindre bord och knådar fram en lergubbe.

Pojkvännen kommer då och då in, och är trött, eller skamsen, eller oberörd. Ibland ser hon honom inte, utan fortsätter bara att tala. Ibland ser hon honom. Då sätter de sig vid varsin kortända av det otroligt långa bordet och säger bara slitna, närapå utslitna, fraser till varandra. Bordsytan är en lång, grund låda med vatten i. Kvinnan plaskar med händerna mot vattenytan, istället för att slå dem i bordet.

Ibland lägger sig kvinnan eller mannen ner på golvet. I matt hopplöshet. Ber att den andre skall lägga sig intill. Men livet är väldigt obekvämt, och de når aldrig fram till varandra. Sedan har mannen med sig en annan ung kvinna hem.. Henne har han en separat, lika hopplös dialog med. Och de båda kvinnorna ser inte varandra.

Här finns en gäckande humor. De tre skådespelarna spelar så försiktigt och exakt som lindansare – balanserar så att humorn inte kan bryta sig loss och göra stycket till en fars. Över det ödsliga, långa bordet hänger en lång lampa, som kunde vara ett luftskepp. Om det inte bara är en parodi på heminredningsdesign.

Tillslut tystnar de tre människorna i detta ofullbordade och eviga triangeldrama. De går ut ur rummet tillsammans. Vi ser dem passera utanför de dunkla fönstren.

Teater Cinnobers första uppsättning på sin alldeles egna nya scen är en häftig text framförd med stor noggrannhet. I ett slags lustig folkviseton – som kan ha med översättningen från norskan att göra. Och skådespelarnas kroppar är liksom förstelnade, men rör sig ändå hela tiden på de mest oväntade vis.

Det är tröttsamt och uppiggande att titta på all denna tomhet och alla dessa detaljer. Det är ett stillsamt experiment som drabbar åskådaren.

/Kajsa Öberg Lindsten

▪ Kajsa Öberg Lindsten
/ Åke S Pettersson
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: