Den Tredje Festivalen: Contre Courant

[100811] CONTRE COURANTE (”Mot strömmen”) är en alternativfestival till såväl Avignonfestivalen som Off-festivalen. Den arrangeras sedan några år av de franska el och -gasverksarbetarnas fackförening, i ett slags folkpark, på bortre sidan av ön Barthelasse, som ligger i floden Rhone, alldeles utanför Avignon. Man tar sig dit med en liten färja, och sedan får man gå ett par kilometer genom fruktodlingar. Men den som kör bil är snabbt där, via en bro.

När vi mitt i natten skall tillbaka till Avignon har färjan slutat gå. Men vi får genast lift med andra festivaldeltagare. För här hyllas solidariteten. Föreställningarna är gratis. Och det bjuds inte bara på teater, utan också på diskussioner och uppläsningar. Och så kan man äta middag. Endera vid långbord, där det serveras en fransk trerättersmåltid. Eller vid små trädgårdsbord intill en husvagn, där en kvinna säljer hemlagade afrikanska stuvningar av kött och grönsaker i små plasttråg. Och sedan kan man köpa böcker i den välförsedda festivalbokhandeln. De deltagare som inte kommer från Avignon bor mestadels på campingen intill. Många har planerat sin semester så att de skall kunna vara med på denna festival, som varar i en dryg vecka. ”Första året var vi lite skeptiska. Vi tänkte att föreställningarna säkert inte skulle vara något vidare bra, eftersom de var gratis…”, berättar en kvinna, som kommer resande från Lyon varje år.

De flesta besökarna är alltså medlemmar i fackföreningen. Men festivalen är gratis, och öppen för alla. Så en och annan söker sig hit, till den grönskande ön, från festivalträngseln innanför stadsmurarna.

Det är uppiggande att träffa på en grupp människor som tydligen betraktar kulturen som en viktig samhällsförändrande kraft. Vi lyssnar till en diskussion som handlar om nerskärningar av de statliga och kommunala anslagen till teatrarna. ”Det handlar inte om att värna teaterarbetarnas privata intresse av att kunna försörja sig. Det handlar om att förstå att teatrarna är viktiga för samhället – som en plats för fria och ifrågasättande diskussioner!” säger en av debattdeltagarna, och möts av applåder.

Programmet är omväxlande, för att passa olika åldersgrupper och smaker. Fast programpunkterna överlappar inte varandra. Varje kväll är det en diskussion eller uppläsning innan middagspausen. Sedan går alla och äter. Och efteråt är det en lång kvällsföreställning, och därpå ett kortare, nattligt program, som består av en ”performance”, eller musik. Jag har en känsla av att majoriteten av åskådarna tillhör en trogen grupp som besöker alla kvällsföreställningarna, av princip eller bildningshunger. De två kvällar vi är där är teatern fullsatt. (Alltså: cirka 300 åskådare).

Den första kvällen ser vi
MINISTRE (”Ministern”)
Text och regi: Ivan Grinberg
I rollen: Damien Bouvet, från Compagnie Voix Off, i Lyon

”Ministern” är en satirisk pjäs, vars ämne är rykande aktuellt, såväl i Frankrike som i Sverige. Den handlar om en arbetsmarknadsminister som försöker rättfärdiga sig, och vädjar till publiken.

Han kommer in på scenen i arbetarhjälm. Han skall delta i något slags invigning. Men de andra makthavarna som skulle vara med kommer aldrig. Så han blir tvungen att själv hålla låda hela kvällen. Med välsmort munläder försvarar han den politik han företräder, och avslöjar samtidigt ett inre brådjup.

Han prisar till exempel ”arbetslinjen”: ”Alla skall arbeta. Det är arbetet som ger oss självkänsla, identitet och delaktighet i samhället. Men då borde ju också våra barn få arbeta… För inte vill vi väl förmena dem självkänsla, identitet och delaktighet?!”

Det är nog tänkt att vi ska skratta. Men publiken är allvarlig, och frustar bara till ibland.

Efteråt påpekar skådespelaren att pjäsen faktiskt inte är nyskriven. Den är drygt ett år gammal. ”Men plötsligt har den blivit ett scoop!” säger han belåtet.

En annan kväll spelas ett ungdomsverk av Brecht, som hittades bland hans efterlämnade manuskript.

JEAN LA CHANCE
(”Lycko-Hans”)
Text: Berthold Brecht
Översättning till franska: ??
Regi: François Orsoni
Musik: Tomas Heuer
I rollerna: Alban Guyon, Clotilde Hesme / Jeanne Tremsal, Tomas Heuer, Thomas Landbo et Estelle Meyer – skådespelare, sångare och musiker från Théâtre Nénéka, Ajaccio, Korsika

Denhär uppsättningen vill tydligen alla se. Gratisbiljetterna tar slut i ett nafs. Trehundra åskådare trängs på gradängerna och minst hundra står utanför och kikar in över staketen (Det är en friluftsteater). Rockmusik kompletterar berättelsen om den naive bonden som låter sig luras av alla – såväl kapitalister som kvinnor – men ändå är så himla nöjd med allt. Häftiga ljuseffekter är det också, som på en riktig rockkonsert.

Vi står utanför staketet, och har lite svårt att hänga med i intrigen. Men kanske är det inte intrigen som är huvudsaken.

François Orsoni är en av de hetaste nutida franska regissörerna. Hans teaterkompani håller till på Korsika. På den stora Avignonfestivalen deltar han med en annan Brechtuppsättning – Baal. Men den är det ännu svårare att få biljetter till. Så den missar vi.

/Kajsa Öberg Lindsten

▪ Kajsa Öberg Lindsten
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: