Bryta mönster på en liten ort

[100915] Eleni är en grå och knappt synlig fyrtiotvååring som sedan femtonårsåldern arbetar på Dionysos, hon bor med sin man Panis och två barn på den grekiska ön Naxos. Hon lever ett extremt färdigrutat liv, inte minst styrt av gamla by- och genuskrav. Man bryter minsann inte vanor, rutiner och traditioner ostraffat.

Hennes arbete som hotellstäderska ger möjlighet och tid att drömma sig bort och dessutom få en liten fläkt från den stora världen där utanför ön. I nummer 17 bor ett franskt par i trettioårsåldern. När Eleni första morgonen städar deras rum får hon syn på ett schackbräde som står på ett litet bord. Hon förstår att ett parti har inletts och blir mycket brydd när hon råkar välta omkull en pjäs. Var skall hon ställa den? Ställer hon den fel påverkar hon ju rimligen hela spelet, så hon placerar den bredvid brädet.

Men denna schackpjäs och lilla, till synes obetydliga, händelse skall för alltid förändra Elenis liv; hon blir nämligen schackbiten. Hon får den stolliga idén att köpa ett schackspel och försöka få sin man att börja spela med henne, något självklart dömt att misslyckas. Hon vågar inte ens skaffa spelet i samhället hon bebor av rädsla för ryktena som omedelbums kommer att sätta igång. Istället åker hon till hembyn för att fråga sin gamla lärare om han kan tänka sig att köpa ett åt henne. Och det är klart han vill och gör, och lika klart är att han tar sig för att träna den absoluta nybörjaren. Han köper henne en schackbok med regler och diverse tekniker, och historik över klassiska matcher och spelare, öppningar och försvar.

Bertina Henrichs är en tyska sedan länge boende i Frankrike, där hon arbetar som manusförfattare och regissör. Hennes första roman översatt till svenska, Schackspelerskan, är en drygt hundratrettio sidor kort berättelse som i dag utkommer på Elisabeth Grate Bokförlag. Ragna Esséns översättning är vad jag kan se klanderfri, värre är det dock med själva romanen. Den är skriven i en visserligen effektiv men flack, torr och redovisande stil och ton. Övertydligheten och de språkliga klichéerna får varken min kropp eller knopp att jubla. Och allting går så fort och enkelt. Man ruskar på sig i nån nanosekund och så har spänningar eller grubblerier löst sig. Eleni gör snabba framsteg i detta avancerade spel och förändras också som person.

Schackspelet som metafor eller symbol för lusten att lära nytt, utveckla nya sidor av sig själv. Eller helt enkelt för att bryta gamla mönster, och därmed utmana hela samhället. Jo, så är det nog tänkt från författarens sida, och så kan man antagligen också förstå städerskans utveckling. Men den ”enkelhet” som i en saga eller myt kan bli så häftigt och samtidigt nå så djupt blir i en realistisk berättelse ofta bara platt och banal.

Gamla bystrukturer tvingar således Eleni att smyga med sin nyfunna hobby, för som alla som kommer från småställen känner till frodas och färdas rykten snabbare än en nysning. Följaktligen vet snart alla att hotellstäderskan fått en knäpp, möjligen med undantag för hennes man som till en början istället anar otrohet bakom frugans regelbundna resor till hemorten och annorlunda beteende.

Emellanåt frågar jag mig om det faktiskt är en komedi, för visst är en del som händer ganska komiskt. Men roligt?

Den gamle läraren, som är en intellektuell enstöring som hellre umgås med sina böcker än människor, lever trots allt upp av mötena med sin forna elev. De träffas varje vecka för att träna och strax är det dags att gå vidare; han har utan Elenis vetskap anmält hennes till en turnering i Aten, ute i den stora världen.

Rykten är som sagt ytterst kvicka. Men inte enbart de negativa, också de mer välvilligt inställda smittar av sig med ruskig fart. Jag tror det var hotellägarinnan som födde ryktet att Eleni är i huvudstaden för att där representera Naxos i en schackturnering, och plötsligt är hela byn på hennes sida. Man kan därför tänka sig att även förhållandet till mannen, som en längre tid varit frostig, mjuknar till välfungerande kärlek, kanske till och med bättre än tidigare och att det mesta annat också löser sig lika lätt och elegant.
Men hon vann åtminstone inte turneringen …

▪ Stefan Hagberg

bokomslag
Bertina Henrichs
övers. Ragna Essén
Schackspelerskan
Elisabeth Grate Bokförlag 2010
2010

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: