Tankar om stadens anatomi

[101007] Göran Dahlberg, grundare och nuvarande redaktör för tidskriften Glänta, tycker inte om små utrymmen. Trots detta gav han sig under pågående arbete med sin senaste bok ”Hemliga städer: Rädslans urbana former” ned under jord; genom en av ingångarna till det omfattande tunnelsystemet som likt spindelväv förgrenar sig under den vietnamesiska staden Vinh Moc. Ett system som flitigt och framgångsrikt användes av vietnamesiska soldater under Vietnam-kriget.

Med sig har han en guide som lovat att följa med honom ut om han blir för rädd. 20 meter ner i tunneln ber han guiden att åter visa honom vägen ut. Där nere i tunnelystemet var han, säger han: ”//… alldeles för rädd för att bli rädd”.
Dessa ord återfinns i avslutningen på ett av de inledande kapitlen ”Underjordiskt liv”.

Förutom underjordiska tunnelsystem, eller tunnelstäder, talar och resonerar Dahlberg kring atombyar, rymdbaser, kåkstäder, inhägnade samhällen och kåkstäder.
Den röda tråden som löper genom dessa i många avseenden diametralt skilda boendeformerna är Dahlbergs konstruerade koncept hemliga städer och hemlighållna städer.
De hemliga städerna är, säger han, självpåtaget hemliga. De utgörs bland annat av inhägnade städer, på engelska gated communities, där invånarna medvetet sätter en mur kring sina egna boenden i syfte att utestänga resten av staden.

De hemlighållna städerna är påtvingat hemliga, fortsätter han.
De utgörs bland annat av jordens samlade kåkstäder. De hålls hemliga av staden där de finns, och av landet där staden finns. I statistiken är nämligen dessa städer och dess invånare ett stort svart får. De tillför inget positivt till statistiken, eller till stadens försök att skapa sig och sedan behålla ett bra rykte som en säker och trygg stad där alla har det bra och alla bor bra.

Vad den hemliga och hemlighållna staden har gemensamt är att invånare i båda anser sig vara tvingade av omständigheterna att bosätta sig i respektive boendeform. Båda har, som Dahlberg skriver: ”//…reagerat på staters och städers misslyckande med att tillgodose deras behov.

Båda agerar av rädsla.
Individerna i de hemliga städerna av rädsla för stadens hotfulla och antaget våldsamma element, däribland individer från de hemlighållna städerna. Individerna i de hemlighållna städerna av rädsla för stadens potentiella hot och försök att inskränka deras rörelsefrihet; en rädsla för hotet om att en grävmaskin en dag kör in hos dem och river ned deras byggda hus, för att bereda mark för nybyggnation som riktar och drar till sig en mer tilltalande demografi Som Dahlberg skriver: ”Städer planeras inte för dem som bor där, utan för dem man önskar kunde bo där istället.”

”Hemliga städer: Rädlans urbana former” är Dahlbergs andra bok. Det är ett på lika delar spekulation som på fakta byggt resonemang, så som är fallet med alla framställningar av (alla) nya koncept, alla nya tankar. Hans konstruerade koncept – hemliga och hemlighållna städer – lånar sig väl till det i boken förda resonemanget och appliceras med enkelhet på använda exempel. Vad som dock är mest tilltalande vad gäller läsupplevelsen är närvaron av Dahlbergs dialogiska ton. Det vill säga hur Dahlberg emellanåt stannar upp och gör tydligt vad han tänker, vilket skapar en behaglig relation mellan författare och läsare.

Uppfriskande är även användningen av skönlitterära stilfigurer i en – till synes – facklitterär framställning.

Texten slingrar sig fram, ibland utan synligt mål. Och den underliggande ambitionen verkar inte vara att nå ett mål, en slutsats eller en lösning (vilket alltid är svårt), utan att under resans gång väcka debatt och skapa nya tankar. Ibland kan detta ligga till Dahlbergs last. Det vill säga att texten, att vad som är menat att sägas ibland faller ur fokus.

Men var gång fokus förloras hittas det emellertid snabbt igen, ungefär som en kameralins som behöver ställas in för att fungera korrekt. I mångt och mycket är Dahlbergs text just det, som en lins som i realtid försöker hitta sitt huvudobjekt; försöker hitta sina tankar. Detta genom att bli skriven. Inte till fullo uttänkt i förväg och sedan nedskriven

▪ Aje Björkman

BokomslagGöran Dahlberg
Hemliga städer: Rädslans urbana former
Glänta 2010

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: