Troligen bättre som bok än som film

[110124] På toppen förra året (One Day kom ut 2009 i England), nu på väg mot film med Jim Sturgess och Anne Hathaway (med film-manus av bokens författare David Nicholls). På svenska kom den (som ”En dag”) mot slutet av förra året på nystartade förlaget Printz.
One day är en ”när Harry mötte Sally”-liknande historia som det kanske varit mysig att ge till en utvald bok-vän, men som man nu får dela med hela världen. Det gör inget. Det är en finfin bok med ett klockrent upplägg: under en dag (15 juli) följer vi samma två vänner, år efter år.

Från att dom är 22 och 23 år gamla följer vi Emma och Dexter, från examensdagen på universitetet i Edingburgh och framåt, en dag om året i 20 år. Tummen på snabbspolningknappen genom England (mest London) från precis i slutet av åttiotalet, under nittiotalet, en bra bit in i tvåtusentalet. Emma och Dexter, Dex och Em..
Dexter är snygg, tjusig, pengar i familjen, Emma är varken ful eller luspank – men av annat virke än Dexter. Emma är försiktigare, noggrannare och hon har (i alla fall i början) en mer politiskt framtoning – det är ju ändå slutet av Thatchers England, och slutet av åttiotalet.

Dexters senare karriär som bandintervjuare, produktionsbolagsägare, TV presentatör, häradsbetäckare, ligger som en karbonkarikatyr över nittiotalet. Dexter knarkar med modeller, Emma får trånande rookieståuppkomiker och snabbmatsjobb. Dexter lyckas komma förbi snabbmatsstället där Emma jobbar, med en av sina erövringar, Emma tycker det hela är måttligt roligt. Dexter försöker rädda situationen genom att envisas med att dricksa (!). Emma vägrar ta emot pengarna. Om och om igen sätts deras vänskap på hårda prov, ändå återkommer Emma och Dexter hela tiden till varandra. Hur hänger dom ihop? Dom hade en natt ihop, men hade det kunna bli Emma och Dexter?

Utanpåverket av One Day ser ut som traditionell feelgood bok, men stickproven år från år tecknar en väldigt trovärdig (och rörande) bild av en vänskap.
Spännande, roligt och ibland riktigt sorgligt. Men aldrig tråkigt. Väldigt träffsäkert rakt igenom. Statusen på Dexters TV program skildras genom vilka indieband som uppträder, fåniga hattmoden eller senare och senare sändningstider, mer och mer sprit. Emmas försök att skriva själv (fina anteckningsböcker byts mot datorer, texterna blir kortare och kortare), från försök med att spela i band, till teater till lärajobb.

David Nicholls har tidigare både skrivit manus och spelat teater och det märks (på ett bra sätt) varje kapitel, snart sagt varje stycke, beskriver en prydlig dramatisk båge. Ändå känns det inte mekaniskt när man är i boken, man bara måste fortsätta vidare, måste se hur det går.
Bladvändarespännande blir det en ren njutning att rysa i igenkänning över hur Emmas och Dexters vänskap går upp och ner. Att följa två personer så dagboksnära blir vänskap i textform – innan konstarten vattnades ut av facebookanonyma gilla-knappar.
Så visst, filmen med Sturgess och Hathaway blir kanske bra, men det finns en poäng med att just läsa One Day. Läs. Och skriv kanske en rad till en kompis. Ibland vet du inte vem som uppfattar dig som sin bästa vän.

▪ Jacob Stålhammar

bokomslag
David Nicholls
One day
eller i övers. av Pia Printz
En dag
Printz Publishing 2010

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: