Att besvärja livet med berättelsen

[110320] Kristian Lundberg har skrivit ett antal böcker, både prosa och poesi. För diktsamlingen Job nominerades han till Augustpriset och för romanen Yarden fick han Ivar Lo-Johanssons personliga pris.
Och allt skall vara kärlek är en fristående fortsättning på hans tidigare roman Yarden. Det går utmärkt att börja läsa Och allt skall vara kärlek, själv blev jag så nyfiken på att få veta mer att jag direkt efter den började läsa Yarden.

Romanen handlar om kärleken, om henne som hade så stor betydelse i hans eller jagets liv men lika mycket handlar den om hur det är att ha ett jobb där man inte har några rättigheter och blir behandlad som om man saknade människovärde. Men den handlar också om hur svårt det är att skriva och berätta om det som betyder så oerhört mycket. Kristian Lundberg återkommer gång på gång till frasen ”Jag ska berätta”, som en slags besvärjelse för att försöka få fatt i berättelsen.

Jag blev helt betagen i den här romanen som nästan är som poesi. Språket och händelserna böljar fram och åter och det är som att författaren tar sats igen och igen för att kunna närma sig berättelsen. Det är fragment som vi får ta del av – men vad är egentligen en berättelse och vad är en händelse? Romanen väcker kanske mer frågor än att den ger svar men den har ett djup som gör att man sugs in i berättelsen. Sättet att skriva kan man även känna igen i Kristian Lundbergs poesi.

Och allt skall vara kärlek är en roman, alltså fiktion, men som läsare får man lite problem med vad som är Kristian Lundberg och vad som är romanens huvudperson och hur det flyter ihop. Kanske spelar det ingen roll. Huvudpersonen i romanen är etablerad som författare när han plötsligt hamnar i ett läge där han inte vill sälja sig som författare och då inte längre får några uppdrag. Han hamnar i en ekonomisk knipa och är tvungen att söka okvalificerade jobb för att försörja sig. Han hamnar då på Yarden i Malmö hamn, där han jobbar tillsammans med flyktingar med att förflytta och göra i ordning bilar som ska skeppas ut i världen.

Det är ett monotont jobb som utförs i både stekande sol och hällande regn och det finns ingenstans att söka skydd. Han är inhyrd från ett bemanningsföretag, med den osäkerhet det innebär. Om någon opponerar sig det minsta så blir den personen inte inringd på några veckor, vilket är detsamma som några veckor utan lön. Arbetsförhållandena är fruktansvärda, och huvudpersonen möter dessutom ett misstroende från sina jobbarkompisar som tycker att det är konstigt med en svensk som jobbar där. De tror att han är där för att skriva om arbetsplatsen. Vilket också blir konsekvensen även om det inte är hans intention från början.

För huvudpersonen skapas världen när han berättar eller skriver, och han söker samtidigt efter sig själv. Men raset i den sociala hierarkin till det bedrövliga jobbet på Yarden är också en resa och en återkomst där han återfinner sig själv. Med rötterna i arbetarklassen och en uppväxt med en psykiskt sjuk mamma så har han inte mycket att falla tillbaka på. De flesta av barndomsvännerna är döda eller har helt gått ner sig i alkohol och droger. På Yarden blir t.o.m mammans vanföreställningar verkliga, de existerar i yttervärlden och barndomens minnen och smärta väcks åter till liv.

Och allt skall vara kärlek kan läsas som en arbetarskildring men samtidigt är det synd att placera den i ett fack. Men om man ändå ser den som en arbetarroman så lyfter Kristian Lundberg arbetarromanen till helt nya dimensioner.

▪ Maria Börjesdotter

bokomslag
Kristian Lundberg
Och allt ska vara kärlek
Ordfront 2011

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: