Kommunerna som de ser sig själva

[110426] Detta är en bok om kommuners slogans. Ska man säga något om den boken måste man kanske ta sig till baksidan, eller läsa mellan raderna. Här finns förvisso slogans som överraskar och därmed för alltid etsar sig in i våra huvuden?

Vissa kommuners slogans är ganska gamla. Själv har jag hört Lilla London om Göteborg nästan sedan jag blev bekant med staden för första gången. Å andra sidan är det kanske inte en riktig slogan utan mer ett smeknamn på staden som landets port mot världen utanför Östersjön. Ganska ny är väl däremot Stockholm – Skandinaviens huvudstad. Själv tycker jag att Köpenhamn ligger närmare ett sådant epitet.

Skicket – eller möjligen oskicket – att sätta etiketter på den egna kommunen har formligen exploderat sedan ett fåtal år tillbaka. Tanken är väl att vi som reser runt i landet emellanåt ska lockas av dessa slogans och ta oss dit. Turismen är ju en starkt växande bransch. Kanske ligger det sanningen närmare att politikerna i kommunerna känner ökad självkänsla och betydelse?

Så frågan är väl om vi lockas av alla dessa slogans. Ta Jukkasjärvi exempelvis, en by på 500 invånare och som samtidigt ligger i Kiruna kommun. Kirunas slogan är: En ren upplevelse. Det är en skogan som absolut gäller även för Jukkasjärvi, men lockar det folk dit? Lite för allmän, skulle jag gissa. Men om jag säger ishotell så vet alla vad jag menar.

Ibland kan man undra hur de har tänkt när de har fabricerat sina slogans. Här är några smakprov med mina spontana reaktioner:

Sorsele – He som hänn – he hänn hänna.
Det är ju kul lek med ord och lätt att förstå för en inföding. Men hur var det nu, vem är budskapet tänkt för?

Fagersta – Här får du livstid.
Med andra ord, en plats att undvika.

Surahammar – Din bit av sura äpplet.
Surt sa räven.

Falköping – Sveriges kotätaste kommun.
Så se upp var du sätter ner foten.

Arvika – Kommunen med stake.
Hm, tål att tänka på.

Sotenäs – Full fräs i Sotenäs.
Nästan bättre än Arvika, med tanke på avståndet.

Bjursås – Dalarnas Schweiz.
Nja, det finns ost på närmare håll.

Tidaholm – Här är gräset grönare.
Har ni köpt koskit från Falköping?

Trosa – Världens ände.
Nu har vi tagit oss ända hit.

Köping – Mitt emellan New York och Peking.
Jag menar, om du skulle få svårt att välja.

Så skulle du få svårt att välja vilken kommun du ska besöka nästa gång, så finns en hel del locktoner att lyssna till i denna bok. Det är dock knappast en coffee-tablebok att exponera lite lagom diskret inför dina gäster. Det här är nog snarast en bok för torrdasset. Du läser snabbt om ett antal kommuner vid varje besök. Kommunerna är visserligen många men sannerligen, torrdassen i detta land är fler. Den här boken kan bli det folkliga svaret på hotellrummens lite mer högtravande litteratur.

▪ Christer Wigerfelt

Bokomslag
S. Ekberg, D. Rune, D. Kouthoofd
Var femte invånare är en häst
Kartago 2011

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: