2.0 Jag är inte övergående

[121204] Föreställningen 2.0 Jag är inte övergående ingår i den lilla Pelikanteaterns projekt om tiden, rummet och den lilla människan. Det är ett fint och storslaget ämne, men jag upplever ändå såväl texten som själva uppsättningen som märkligt vag och otydlig.

En lätt förförisk men olycklig kvinna i något slags glänsande morgonrock  rör sig i och kring en stor röd plyschfåtölj. Hon viftar teatraliskt med armarna, intar olika poser och framför en osammanhängande och tämligen abstrakt monolog där hon antyder sin ensamhet, ångest inför tidens gång och bristen på mening, sammanhang och mänsklig kärlek i sitt liv.

Runt henne rör sig två män och två kvinnor som ett slags gråa skuggestalter. Ibland är de stumt lyssnande i skuggan, ibland rycker de närmare, mumlar, stirrer, ler, trängs hotfullt eller rör ömt vid kvinnan. De rör sig helt i otakt, eller bara lite i otakt.  Ett sällsynt oinspirerat sätt att framställa livets ångest och tristess. Tycker jag.

Föreställningen, som tar ungefär en timme, känns seg och ensartad. Ett citat av Bruno K Öijer är det enda som med sin konkretion piggar upp en smula i det suddiga dunklet.

/Kajsa

 

Jag är i stort sett överens med dig, Kajsa. Vill bara tillägga en positiv anmärkning: Skådespelerskan Ulrica Flach hade sällsynt fin och tydlig diktion.

/Åke

▪ Åke S Pettersson/ Kajsa Öberg Lindsten

av Åsa Björklund

Pelikanteatern gästspelar på Teater Trixter, 23 november – 8 december

Regi: Åsa Björklund

Scenografi och kostym: Karin Enberg

Kören: Magnus Andersson, Max Wikström, Tringa Gashi, Susanna Källgren

Skådespelare: Ulrica Flach

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: