Tabeller visar ökande klassklyftor

böcker.vinjett

[130519] Många undersökningar visar att klyftorna i Sverige ökar. Och visa siffror är just vad Peter Söderman är ute efter i sin bok Fattiga och rika. Boken är sprängfull av tabeller.

Utgångspunkten för boken är  en reflektion av Peter Södermans vistelse i Hongkong, där han konstaterade att medborgarna har tillgång till mer pengar än vi har i Sverige. Mer än varannan svensk kan inte skaka fram 50.000 kronor på några få dagar, vilket betyder att vi inte har någon större buffert för oförutsedda utgifter.

Man kan välja att se det från ett annat håll. I Hongkong är skatterna låga, vilket gör att många utgifter ska bekostas med den privata ekonomin. Pensionerna ansvarar man också för på privat väg då det saknas ett statligt pensionssystem. Det svenska systemet har länge byggt på högre beskattning men delad välfärd. Så egentligen är det väl inte konstigt om vi har mindre pengar i plånboken. Intressantare blir det när Peter Söderman undersöker hur fördelningen av resurser fördelas inom Sverige.

När är man rik i Sverige, undrar författaren? När man har en fin bil? Sommarhus? Eller kan resa på semester till Thailand varje år? Enligt SCB finns 1,64 miljonärer i Sverige, om man inkluderar bostaden i tillgångarna. Detta gillas inte av Peter Söderman, för sådana värden kan fluktuera. Han begränsar sig till folk med finansiella tillgångar och då blir siffran 417.000 personer. Är man då rik om man har en miljon i tillgångar? Tja, man kan köpa sig en halv etta på trettio kvadratmeter i Stockholms innerstad. Om man tänker sig att man ska leva på avkastningen, behöver man runt 25-30 miljoner kronor. Peter Söderman resonerar sig fram till att man är rik om man har 5 miljoner i reda finansiella tillgångar.

Man brukar säga att de rikaste har så de klarar sig. Hur ser då den bredare bilden ut? Över två miljoner svenskar saknar helt finansiella tillgångar medan närmare en miljon har upp till 10.000 kronor. Sätter man gränsen vid 50.000 kronor kan vi räkna in ytterligare två miljoner, vilket blir drygt halva befolkningen.

Om vi återvänder till de rika, med mer än fem miljoner i finansiella tillgångar, så bor de flesta i Stockholmsområdet. Knappast någon överraskning. Många av dess i skrivna i Danderyd. Här är också andelen rika störst, följt av Lidingö, Båstad och Vellinge.

Hur stora är då chanserna att spara sig till att bli rik, med tanke på att lönespridningen är jämnare i Sverige än på många andra håll – även om skillnaderna nu ökar starkt? Peter Söderman kommer fram till att möjligheterna är ganska små. Den som sparar 1.000 kr/mån behöver spara i 55 år för att få den första miljonen. Om man istället räknar med att fem miljoner är gränser så räcker inte ett människoliv till.

Av resonemanget kan man förstå varför det är så lockande att bo i småhus eller attraktiv bostadsrätt istället för att spara på kapitalmarknaden. Och det är här jag har den största invändningen mot upplägget av boken. Det är ganska många personer i landet som har skaffat sig en stor rikedom på bostadens prisökningar under några decennier. Det är enklare att bli rik på annat än det egna arbetet. Men penningtillväxt på hus växer inte på träd som äpplen och päron.

Många av tabellerna är dock fortfarande intressanta och kan användas i många resonemang om hur klassklyftorna nu åter ökar i Sverige. Och säkert även i många andra sammanhang.

▪ Christer Wigerfelt

Bokomslag
Peter Söderman
Fattiga och rika –
Sanningen om svenskarnas privatekonomi
Ekerlids Förlag 2013

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: