Pjäsen Woyzeck väcker minnen

[131020] Just nu spelas ”Woyzeck” på Dramaten. Det väcker mina minnen. Den första teateruppsättning jag bevistade i Sverige var Ingmar Bergmans ”Woyzeck” av den tragiskt, i blodförgiftning absolut för tidigt avlidne docenten i anatomi och den förföljde grundaren av sällskapet för mänskliga rättigheter i en och samma person, Georg Büchner, på Dramaten.

[(Jag minns mycket tydligt de barnfilmer jag såg som barn. Ett femtiotal filmer från den tiden skulle jag i viss mån kunna återskapa även i dag. Mest bilder och scener och stämningar, mera sällan repliker. Sedan jag var fem år gammal parkerade min pappa mig på Barnens bio söndag efter söndag medan han läste tidningar och drack en mocca i en kafeteria bredvid biografen. Detta var mellan klockan 10.00–11.30. Efter söndagslunchen gick jag och en kompis till Pionjärbiografen. Där visades fortfarande barnfilm, fast inte sagofilm. Pionjärfilmerna hade mera iögonfallande samhällsnyttig uppfostran i syfte.

Och så varje tisdagskväll smög jag mig in i en genomrökt arbetarbarack, kallad tro det eller ej svenska huset, där jag introducerades i vuxenfilm som inte var avsedd för den bredare publiken.)

Jag var elva år gammal när jag såg Bergmans ”Det sjunde inseglet” i Bratislava. För mig var det en sagofilm: Bengt Ekerot föreställande döden, en häxa som skulle brännas på bålet, den i rustning klädde riddaren Antonius Block, väpnaren Jöns, gycklarfamiljen Josef och Maria, i filmen kallade Jof och Mia, spelade av Nils Poppe och den oskuldsfulla, kärleksfulla, livfulla och översexiga Bibi Andersson, de sju silhuettfigurerna anförda av liemannen och med en spelman i svansen och så en svart-vit medeltid, som för barn nästan alltid är en synonym för sagotid.]

Det är då självklart att när jag hörde att Bergman kommer upp på scen i Stockholm, liftade jag dit. Det var eftermiddagen den 13 mars 1969 och det var en av de sista för allmänheten öppna repetitionerna före premiären. Jag var villig att betala vad som helst för den, som man säger i affekt, men den var gratis. Vilket drömland jag flyttat till.

Min svenska hade mycket att önska sig, men det jag inte förstod förklarade vännen Nils-Åke Gussing för mig, vill jag minnas, som var där med sin indiska hustru, den spröda Surya. ”Människan är en avgrund, man får svindel när man ser ner i henne”, säger Tommy Berggren och repliken ekar fortfarande i mig. Eller ”Allting är möda under solen, man svettas till och med i sömnen”. Jag kan inte annat än nicka instämmande. Mer övertygande Frans Woyzeck än i Tommy Berggrens gestaltning har jag inte varit med om varken förr eller senare. Och Gunnel Lindbloms Marie…

Sedan blev vi uppmanade att lämna spellokalen, men Nils-Åke ordnade att vi fick stanna. På den tiden betraktades en utlänning fortfarande som en gäst och inte som börda eller pest. Bergman klev upp på scenplattan, tittade på sina medarbetare och sa ”Tack så in i helvete jävla mycket! Jag är kolossalt stolt över Er. Jag har suttit på de två taskigaste platserna i dag och jag har inte skrivit upp en sak.”

Mitt anteckningsblock var däremot fyllt med noteringar. Bergmans var tomt på grund av att han var nöjd och mitt var rågat av samma skäl. Yin & yang.

”Världens bästa dramer i urval” var den första bok jag investerade i i Sverige och där mellan sidorna 497 och 509 kan jag fortfarande läsa ”Woyzeck”, helt nerklottrad med mina fyrtio år gamla anteckningar. Det är Tage Aurells översättning från 1961, Bergman använde sig av Svenska Dagbladets skarpsinte litteratur- och teaterrecensent Per Erik Wahlunds purfärska version.

”Världens bästa dramer i urval” kostade 50:40 kronor. På den tiden räknade jag fortfarande om alla priser till KČS (tjeckoslovakiska kronor) och hur många tjeckoslovakiska småfranska jag kunde köpa för samma peng. Jag vill minnas att för 1 svensk krona fick man 8 KČS på svarta marknaden, som var den enda marknad en vanlig socialistisk människa handlade sina valutor på. En småfranska kostade i Tjeckoslovakien 0,30 KČS på den tiden. Jag skulle således kunnat köpa 1 344 småfranska för samma peng som boken hade kostat. Ett helt bageri. I Sverige kostade en småfranska 1 krona. Skulle jag ha investerat de 50:40 i slovakiska småfranskor och sålt dem här i Sverige kunde jag ha köpt 27 stycken “Världens bästa dramer” för pengarna, med mängdrabatt troligen ännu fler.

Just nu spelas ”Woyzeck” på Dramaten.
Det väcker mina minnen.

▪ Vladimir Oravsky

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: